fredag 20 november 2009

Management by repression

I morse skrev jag min avskedsansökan. "Härmed ber jag er acceptera min uppsägning.." Nu fick det vara nog med censur, taskigt management och inte minst ovilliga och insubordinanta medarbetare. Jag ska vara ledig, köpa presenter och sånt. Men nåt kändes som vanligt fel - kastade jag in handduken för min egen skull?

Morgonmötet hade varit en mardröm. Få närvarande, noll entusiasm, få egna idéer ("Ska vi göra nåt på att expresidentens hus konfiskeras? *tystnad*") och slutresultatet blev enbart reaktiva beställningsjobb: parlamentet 70 år, presskonferens om bioenergi, presskonferens av borgmästaren med okänt innehåll, "nåt om kultur" osv. På min kommentar i går om hemsk tortyr av 31 bybor i det ökända fallet Nookat från hösten 2008 sa sändningsredaktören Chalida avfärdande att offren "kanske var terrorister".

Men jag avvaktade med avskedsansökan. Ringde Dmitrij Kabak, en känd människorättsaktivist (MR) som jag inte träffat. Han gick med på lunch, och visade sig som väntat vara en trevlig, deprimerad ung man och levande uppslagsverk vad gäller rättsövergrepp och missförhållanden i staten.

Jag tänker snart också kontakta MR-aktivisten Burul som granskat mentalvården och avslöjat en rad fel:
* ett mentalsjukhus vars elförsörjning stängs av för att de inte betalar, men där mobiltelefonföretag upprättat radiomaster som tar strömmen istället (med ledningens goda minne)
* ett mentalsjukhus som kräver pengar av patienter pga brist på statliga gratisplatser, men som samtidigt hyr ut avdelningar som till ett privat snickeri
* mentalsjukhus som driver bastu och försnillar pengar, eller äskar medel för renoveringar som inte utförs
* mentalsjukhuset i Tjim-Korgon, nära Tokmok, där intagna gick hungriga och hyrdes ut som svart arbetskraft

Burul har råkat ut för en massa problem p g a sina utredningar, och just nu har Skatteverket trakasserat hennes organisation sedan hon som ordförande i Människorättsorganisationernas råd hos Ombudsmannen i Republiken Kirgisistan varit ledande kritiker i ett annat ärende.

Det handlar om internetdomänen .kg och kontrollen över nätet i landet. Hittills har det privata företaget Asia-Info kontrollerat domänen. Nu har den tagits över av statligt kontrollerade Kirgiz-Patent och Agenturen för immateriella rättigheter, som styrs av Ulan Melisbek, en kille jag brukar träffa i bastun på lördagarna. Han hävdar att det är dags för offentlig reglering för att förhindra missbruk av monopolställning och säkra låga priser för domäner. Kritikerna i MR-sektorn hävdar att Melisbek tar kontroll över internet för att lättare censurera regimfientlig information, eventuellt på uppdrag av Presidentsekretariatet eller säkerhetstjänsten GSNB, och dessutom tjäna en hacka på att sälja domännamn.

Elaka rykten säger till och med att några systemoperatörer på Asia-Info kidnappades i några dagar, och att företagsledningen några dagar senare överlämnade rättigheterna till Kirgiz-Patent. Internationella kontrollorganen ICANN och GIPI är inkopplade och MR-aktivisterna hoppas på deras hjälp.

Jag har också noterat att en mäktig politiker som heter Adacham Madumarov här varit inblandad i tre brutala våldsincidenter gentemot civila minoriteter:
- Iskra, där dunganer råkade illa ut
- Petrovka, där det var kurder
- Nookat, där det var uzbeker

För övrigt har jag hört några citat:

- "Management by repression", ska avhoppade oppositionsledaren Bakyt Besjimov ha karaktäriserat presidentstyret nu. När ledningen är inkompetent är repression det enda alternativet för att hålla ordning.
- "Till skillnad från grannländerna vill inte vi ha en stabilitet som liknar en kyrkogård."
Den liberala politikern Zainiddin Kurmanov försvarar på tidigt 2000-tal Kirgisistans fria styrelseskick och demokratiska samhällsordning.
- "Om våldtäkten är oundviklig, slappna av"
Den regimlojale politikern Zainiddin Kurmanov förklarar i en privat diskussion varför han gått över till president Bakiev trots att dennes styre är illegitimt, auktoritärt och genomkorrupt

Men hur gick det med avskedet då?

Jo - jag fylldes av engagemang efter lunchen. Tog ett snack med chefen Asel i dag igen. Sa att jag tycker vi ska göra nåt på striden om domänen .kg. "Ja, det kan vi göra" sa hon. "Jag vill lyssna på det först, men om det blir ett lika mångsidigt material som om OSSE, då ska vi sända."
Sen föreslog hon teman om energipriserna och åklagarmyndighetens 85-årsjubileum. Och huruvida exil-expresidenten Askar Akajev är på väg tillbaka till landet. Inte heller fel, nu kan vi ställa nån fråga om politiska processer till generalåklagaren, och intervjua Akajev även om konfiskationen av hans hus.
Och så konstitutionsgrejen på det, som jag skrivit tidigare om. Det känns värt att stanna på jobbet, men det är tydligt att det gäller att ha eget driv och egna idéer. Diskutera dem i förväg med chefen och få godkänt. Иначе нельзя, på annat vis går det icke.

Was noch? Jo, när jag glad i hågen drog lite av detta för min ryska sändningsredaktör Chalida sitter hon tyst en stund och säger sen -- "vi kanske skulle göra något på Nookat också." Jag blev så paff att jag inte fick ur mig ett ord. "Ja alltså kanske ringa ombudsmannen.. och kanske ringa några av familjerna också?" JES! Nu kör vi!

Inga kommentarer: