tisdag 17 november 2009

Lunkar på i motvind

19.27. Gäller att skynda hem snart längs de kolsvarta gatorna med stora hål i (jepp, trillar man ned hamnar man i en obehaglig underjord också, och därefter på dysfunktionella ortopedavdelningar, så det är ingen bra idé), så att jag hinner lyssna på 20-sändningen hemma i köket istället för här på kalla kontoret.

Är inne i en seg lunk på jobbet som jag inte vet om den är bra eller dålig. Känns ganska dåligt. Dagens ämnen:

- barnhem GM/GU

- studenthälsa TS/EA

- studenthistoria TS/XE

- vete GU/EA

- köldråd GM/GS

((((- konstitutionen EN/EN)))

- juridisk hjälp GS/GM

- parlamentet RA/XE


Jättespännande info fick vi fram om barnhemmen -- nu när det blivit kallt ute anmäls/anmäler sig tydligen massa unga till olika barnhem. Stjärnreportern Gulnura åkte till nåt barnhem och intervjuade. Och jag hittade en kvinna på UNICEF som hade massor av fakta och kritiska kommentarer om att det är alldeles för lätt att lämna in sina barn på institution, räcker i princip med att "komma överens" med anstaltens chef. Sug på den, Uppdrag Granskning!


När nån nämnde detta ämne på morgonmöte frågade jag om det var en egen idé eller någon typ av evenemang. Nej nej, en egen idé, var svaret trots att jag frågade typ fyra gånger. Men men sen visar det sig likt förbannat att det var nåt slags presskonferens från borgmästaren om att det är varmt och skönt på anstalterna. Som tur var är Gulnura skicklig och tog inte med gubben. Som otur var gick nåt snett och hon blev jättesen (gjorde också ett material med ett skojsigt råd mot kylan (häll över dig kallt och hett vatten)) och en översättning av ett obskyrt inslag om en sajt med juridiska råd -- så tyvärr hann materialet inte översättas till kirgisiska. Fruktansvärt underkänt -- vi får köra det i morgon istället.


Många är sjuka och hemma, så redaktionen går på halvfart.


Chefen Asel går bakom ryggen på mig igen, misstänker jag. I dag hade hon nåt möte med min ryska redaktör och diverse andra redaktioner, dit jag ej var inbjuden. Min redaktör får diverse material om saker vi bör göra av chefens sekreterare (som kommer upp högfärdigt och bär andningsmask som skydd mot grisinfluensan), och info om att chefen kommer att vara med på våra nyhetsmöten på fredagar. Vad bra att vi har en direkt kontakt, jag och min chef.


Paranoid som jag är inbillar jag mig att mitt mandat är på upphällningen, efter OSSE-publikationen i helgen. För vårt reportage om den skarpa kritiken mot presidentvalet i somras sändes i helgen! Jag är jätteglad, var rädd att det skulle stoppas in i det sista. Men det sändes på båda språken, med repriser och allt! Hör av er, så skickar jag över ljudet på kirgisiska och ryska, och hela manuskripten, till den som vill.


I dag blev jag intervjuad av duktige och trevlige Gustav Asplund på produktionsbolaget Filter, för programmet Verkligheten i P3. På söndag lär det sändas, och han gjorde liksom ett indirekt telefon-reportage, där han frågade vad jag gör just nu, vad som syns utanför mina fönster, varför jag jobbar här, hur det är med censuren, osv osv.


Vidare fick jag i dag en första kirgisisk och rysk utkast av ett reportage jag gärna vill göra, om det som ser ut som en konstitutionell statskupp av presidenten för bara några veckor sen. Han förde över en rad verkställande organ från regeringen till sig själv. Tyvärr var versionen rörig och insinuant, så jag försöker skriva en helt ny själv, innan jag ens vill tänka på att visa detta för cheferna och be dem godkänna.


Det är ett vanligt problem, har jag upptäckt, att den värdelösa rapporteringen i media i auktoritära stater delvis är medias eget fel. Man kan ju tro att det beror helt och hållet på censur, men icke. Vanligt är här att journalister skriver just svepande och otydliga saker i allmänhet, utan fakta eller med osäkra fakta utan källor, och givetvis är felaktigheter mycket vanliga. Det leder till förvirrande och meningslös journalistik i allmänhet och blir mycket farligt och skadligt så fort det handlar om viktiga stötefrågor, konflikter och dylikt.


Och givetvis blir det därför chefernas främsta argument för kontroll och "ansvarig rapportering" -- att journalisterna helt enkelt inte skulle klara av större frihet. Detta gäller det att bekämpa med kompetens och utmärkt journalistik: research, fakta på fötterna, bra intervjuer, exakta formuleringar, tydligt särskiljande mellan redaktionell text och vad olika folk påstår.


Jag har nu skrivit följande presumtiva påannons för konstitutionsinslaget, som givetvis är av högsta omstörtande sprängkraft och på vilket yppersta krav måste ställas:


Flera statsvetare anser att den konstitutionella ordningen i landet brutits i och med statsledningsreformen i slutet av oktober. Det handlar framför allt om att verkställande makt flyttats från regeringen till presidenten. Nu behöver konstitutionen ändras för att legalisera detta, det anser till exempel statsvetaren Bekbosjun Borubasjev.


Ряд политологов считают что конституционный порядок страны был нарушен при реформе в госуправлении в конце октябре. Речь идет прежде всего о переходе исполнительной власти от правительства к президента. Теперь надо будет изменить конституцию чтобы легализовать это. Так считает на пример доктор политических наук Славянского университета Бекбошун Борубашев.


Kanske okej, kanske inte, jag ska skriva klart resten av inslaget och kolla intervjuerna innan jag vet. Tyvärr blir det ju livsfarligt när det ska översättas till kirgisiska, då tappar jag kontrollen över innehållet och våra reportrar kan ofta översätta lite som de vill.


Vidare ringde jag i dag Miljöpartiet här, vars ledare Erkin som jag känner sen ett drygt halvår sitter inspärrad i häkte i ett uppenbart fabricerat åtal. Deras viceordf Nargiza sa att domstolsförhandlingarna avslutades i dag, dom väntas i februari (!) och hon kommer gärna förbi med alla handlingar. Vi ska ta en lunch i morgon. Yeah right att cheferna lär gå med på att publicera nåt av det...


Fruktansvärt deprimerande och tragiskt alltså. Men ska man vara heligt förbannad på medlöparna som går i kostym och åker snygg tjänstebil, eller ska man tänka att man förstår dem och jobba långsiktigt? Det är frågan. Jag blir lite mer vansinnig för varje dag, kanhända. Just över detta att så mycket vanligt liv pågår som vanligt, medan vidrigt förtryck pågår runt hörnet.

4 kommentarer:

Robert Erlandsson sa...

Broder,

Känner du ingen oberoende som kan översätta materialet till Kirgisiska?

Kan du inte fabricera något inslag om Integritet..givetvis ur ngn historisk & nationell vinkling.. men som ändå tar upp Sokrates fall m.m!

Kämpa slugt & plantera frön!

Allt gott önskas, ring efter förstärkning!

Kalle sa...

Jo tack, jag vill gärna höra inslaget om presidentvalet, och annat också. Om du inte kan lägga ut ljud så får du gärna skicka filerna. Jag kan lägga ut om det är ok.

Jag nämnde våra gröna vänner i det här repotaget, men lät bli att skriva deras namn. Kändes säkrast så.

Kalle sa...

Förresten, vad gäller de kirgiziska sändningarna, du kan väl låta någon du litar på lyssna och kolla vad som sägs. Är det åt skogen fel så kan du sedan konfrontera den som gjort översättnigen. Efter ett par gånger kanske de blir försiktigare?

Unknown sa...

Heja Andreas! Din blogg har nått ända till USAt och följs här med spänning. Hur galet som helst att du hamnat där du gjort och hur häftigt som helst det du försöker göra! Önskar bara jag kunnat hjälpa med kirgisiskan... Men jag fortsätter att följa och önskar stort lycka till! Massa kramar, Helena