tisdag 18 oktober 2011

Succé i Koptinari - för Clowner utan Gränser


Ohoj!

Resan till Georgien med Clowner utan Gränser är i full gång och går jättebra. Jag har i kväll bloggat för fjärde gången och klipper in texten här nedan.

Intensiv dag i dag. Och så lyckad! Helfint gig på en skola i byn Koptinari, strax väster om Kutaisi. Det är tydligen en av de största koncentrationerna av familjer som flytt undan Abchasienkonflikten 1992-1993. Det såg tufft ut innan ett tag, när vi körde vilse inne bland hyreshus fast på vischan och vägen blev en stenöken med för smala passager. Men klick sa det så föll alla bitar på plats: vi hittade den smått idylliska skolan, rektorn var beskedlig, tajmingen perfekt, den sprillans nya förlängningssladden räckte nätt och jämnt. Ring sa klockan och ut sprang barnen och tjofs så satt det 200 barn och vuxna i en stor halvcirkel. Bakom scen var en gärdsgård och sen en ko.

Dunka dunka mullrade högtalarna stämningsfullt och i dag var äntligen Jenny frisk igen och kunde göra både parakrobatiken med Ulf och sitt eget magnifika komiska balansnummer med bjällror och sånt på kroppen. Barnen kändes väldans lyckliga. Efteråt sade några ruffiga gubbar till mig att "tänk om barnen kunde få något sånt här en gång i månaden." Vi packade ihop och började cirkuslek i miniatyrgympasalen. Det gick också bra tror jag, Putte o Niki o de andra snurrade tallrikar, bollade bollar och sånt med barnen. Efter att jag och Jessica fått hjälp av de små änglabarnen (håhå jaja) att kånka in utrustningen i bilen hann jag också in och kunde sätta mig och jongla med några ungar. Ljuvligt.

Jenny kom och informerade mig lite chockad att hon sett att en av våra samarbetspartners stoppat ned flera jongleringsbollar i sin väska. Jag grunnade på hur vi skulle lösa detta diplomatiskt, men så bad jag personen följa med mig ut och talade om att vi ju inte gärna ser att någon utrustning förkommer och känner personen till något sånt, nähä... men nu har jag hört från någon som sett att några bollar faktiskt befinner sig i väskan här..? Nåja, det löste sig.

Usla löner och sociala förhållanden är ju ett sånt trist problem som påverkar många människor i samhället, så att de gärna försöker, ofta behöver, hitta små förtjänstmöjligheter var de kan. Folk som ställer upp åt oss gratis förväntar sig i något fall ersättning, vilket jag också fick ta en diskussion med samma person om senare i dag. (Clowner utan Gränser betalar de artister vi jobbar med, och de personer vi ber fixa en massa praktiskt åt oss, och naturligtvis chaufförer osv, men organisationen tycker jag inte ska betala de organisationer vi ber om hjälp att hitta bra spelplatser. För ekonomin är skral. Efter femton års ideellt jobb med att sprida skratt där de tystnad har Clowner utan Gränser nämligen HUR många månadsgivare? Ja håll i er nu. ÅTTIO! 80. Heja.)

Nåja, sen for vi och såg några av Georgiens sagolikt vackra sluttningar och dalgångar och några urgamla kloster. Sen blev det restaurang och en märklig metamorfos - jag får alltid krupp när en grupp resenärer så lätt hamnar på usla matställen, dit folk rekommenderar en att gå men som visar sig vara stora ekande kala anläggningar. Låg folklighetsfaktor. Så blev det i kväll, tillika dock med öronbedövande musik. Över hundra decibel mätte Putte upp - från vårt bord 40 meter från scen... Hursomhelst -- jag fick lite ta tillbaka det där, för sen fylldes salen och de georgiska ungdomarna här och var började kliva upp och ge sig ut på allt styvare folkdans. Det var helt grymt, svårt tjusigt och så spontant härligt. Tänk att var och varannan i hela detta folk tycks älska och ägna sig åt dans och sång.

Vi har filmat och fotat massor. Hör av er och håll ögonen öppna om ni är intresserade så finns massor att ta del av. Bilden ovan är från den österrikiske frilansfotografen Peter Schön, som spanade in oss i dag.

/Andreas Hedfors, turnéledare Clowner utan Gränser Georgien 2011

PS. (Skrivet 20 september 2014) Här är första videofilmen som Putte klippte ihop från filmning. Totalt finns det fem filmer vad jag vet, sök på hans Youtube-kanal. Tyvärr verkar bloggen vi skrev på Clowner utan Gränsers hemsida ha blivit oläsbar.

torsdag 13 oktober 2011

Höstsprak och Kaukasusturné

Hösten har betytt två tolkjobb och två föredrag om Centralasien. Däremellan har jag hunnit med en (1) dags skrivande på boken. Men det var å andra sidan härligt: Jag knallade in till Kungliga Biblioteket och satt och jobbade bland de dammiga hyllorna. En utmärkt plats.

Det dröjer nu till november innan jag kan göra det förhoppningsvis sista rycket (med boken). I morgon far jag mot Georgien med Clowner utan Gränser. Via en bekant tillfrågades jag för ett par veckor sen om jag kunde hoppa in som turnéledare. Vi kommer att blogga om treveckorsturnén här!

Tjo.