I dag kom beslutet från Granskningsnämnden för radio och TV, som tagit upp ett av mina inslag från i somras när jag i SR Gotland avslöjade att Gotlands landshövding Marianne Samuelsson ville ge (och av mkt att döma gav) en mäktig människa gräddfil i myndighetsutövningen.
Inslaget frias på alla punkter, men får ändå kritik. Jag tycker nämnden gjort helt rätt och är jätteglad. Också för att detta ska ni veta är ett sjukt debatterat och politiserat fall och tyvärr väldigt vilseledande rapporterat i media. Om nämnden gjort fel och fällt mig och SR Gotland hade många som lett allmänheten bakom ljuset och på felaktiga grunder försökt försvara Marianne Samuelssons och fastighetetsägarens agerande fått vatten på sin kvarn. Så hurra för detta beslut!
Läs gärna hela beslutet eller nämndens referat, men här kommer min sammanfattning o kommentarer.
Inslaget som nån för mig okänd snubbe i Stockholm anmält var ett kort nyhetsinslag ungefär tio dagar innan vi släppte bomben med den hemliga ljudinspelningen av landshövdingen. I nyhetsinslaget sa vi i princip att X byggt nånting olagligt, utan lov, gjort förbjudna saker, men att landshövdingen friat bygget. Sen pratas det om detta i hela inslaget. Man hör mig, en handläggare och landshövdingen. (I långversionen senare samma dag hörde man också en cool kollega korsläsa med mig, samt balla ljudeffekter, men tyvärr icke i detta.)
(Det är alltså sakligheten i inslaget som är det intressanta. Public Service innehåll ska vara SAKLIGT och OPARTISKT. Opartiskheten ifrågasattes också av anmälaren av diverse skäl, men det är irrelevant för där var vi helt på det torra i anser jag, t ex och med att vi gett fastighetsägaren alla skäl att höras.)
Kan det alltså vara okej att säga att ett bygge är "olagligt" och "olovligt" utan att det dömts av någon domstol eller motsvarande, utan bara för att diverse tjänstemän tycker det, och de allra flesta sakskäl som redaktionen hittat visar på det?
Nej, egentligen inte, säger Granskningsnämnden, men ni frias ändå för i inslaget i stort var det tydligt att detta med "olovligt" och så vidare var åsikter från just diverse tjänstemän.
Jag är alltså mycket nöjd. Men varför skrev jag i så fall "olagligt" och "olovligt" och varför godkände min redaktionsledning detta, vi är ju alla utbildade och erfarna (de långt mer än jag) journalister, och måste ha vetat att detta var en het potatis?
Svaret som jag minns det är att jag använde uttrycket "olovliga" och "utan lov" men själv inte skrev "olagligt" som är en nyans starkare. Det ordet kom olyckligen in i det så kallade löpet, det vill säga när typ nyhetsuppläsaren på morgonkvisten hårdsammanfattar innehållet i nyhetssändningen och drar den i början, ni vet som Aktuellt och Rapport gör på kvällarna och motsvarande löpsedeln på kiosken. Och de brukar ju kunna bli lite fel. Det är f ö just löp, rubriker och bildtexter som brukar kunna vara överdrivna och fel i media, brödtexten är oftast korrekt om än balanserande på gränsen.
Det var just vad jag tyckte att min inslagstext var. Jag vet inte, måste prata med mina kollegor o så först, men det kan vara så att detta var just på gränsen, inom gränsen, till det korrekta, men att det var uttrycket "olagligt" som fick Granskningsnämnden att ändå ge oss en dask i rumpan.
Visst kan man säga att rent hundraprocentigt säker på att landshövdingen verkligen VILLE ge gräddfil till markägaren, och på att bygget var olovligt, kan jag aldrig vara. Skulle det vara millimeterrättvisa skulle vi bara sagt att landshövdingen typ "pushar för" gräddfil, samt att bygget "enligt alla sakskäl SR Gotland kunnat hitta" är olovligt. (Detta säger vi ju också, men frågan är om man också ska få hårdra det lite och säga "ville" samt "olovligt" bara så där, typ just i löpen och ingresser o så. Jag tycker ändå det, så länge man är superkorrekt och supertydlig och opartisk o saklig i researchen, brödtexten och agerandet i övrigt. Vilket vi verkligen varit -- en eloge till mina chefer på SR Gotland som gett generöst med tid och förtroende.
(Tilläggas kan att byggena i fråga trots all uppståndelse i somras fortfarande är kvar, ej angripna av myndigheter, och kanske fortsätter att utvidgas. Förklaringarna som SR Gotlands lyssnare fått till detta är senast jag kollade i hårdragen version följande:
1) Länsstyrelsen (Marianne Samuelssons stand-in): Bygget är kanske inte lagligt men det skulle kosta länsstyrelsen mer förtroendekapital att börja tjafsa om detta igen än det skadar Sverige att ett eventuellt olovligt bygge får ske.
2) Miljöåklagaren: Det är preskriberat. Nähä, allt är inte preskriberat, men det är utanför strandskyddszon. Nähä, det är huvudsakligen i strandskyddszon, men det är inte så omfattande. 3) Naturvårdsverket: Vi är bara övergripande tillsynsmyndighet och kan bara ingripa om Länsstyrelsen fullständigt gör pannkaka av sin verksamhet, och så grovt är deras agerande ändå inte.)
Tjo,
Andreas
Lillhärjåbygget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar