Plåga i repris - jag återvänder till statsmedia

Det är ett helt unikt historiskt läge. Ett lands förtryckarregim har störtats och det är oklart vad som ska följa. Jag får då förfrågan från kretsar nära den nya regeringen i Bisjkek om att "få fria händer att införa skandinavisk standard" i statsteve och -radio.

Läget är fortfarande instabilt och, skulle jag säga, explosivt, i Kirgisistan. Jag har dock bokat en flygbiljett ned på tisdag, för egna pengar.

Klart att förutsättningarna är sunkiga - jag talar ryska med brytning, ingen kirgisiska (som vi också sänder på), har bristande chefserfarenhet och har naturligtvis begränsad koll på landet, kontakter, traditioner osv. Men jag tror att jag ändå kan göra nytta. Huvudsakligen på grund av den låga nivå journalistiken befinner sig på i landet, jämfört med Sverige. Kollegorna saknar rutin, kunskaper och utrustning, och både källor och reportrar har i åratal jobbat i osunda förhållanden till fakta, opartiskhet, saklighet osv. Ja läs mina bloggar från i höstas så får ni ert lystmäte av dysfunktionalism.

Om man i det läget kommer in som opartisk tredje part, med okej erfarenhet av landet, stort engagemang och rutin från ett system som verkligen fungerar, då tror jag man kan göra nytta.

Jag har ingen aning om vad som kommer att hända på onsdag, när jag kommer fram. Alla råd är välkomna.

Jag söker också duktiga kollegor, journalister som gärna kan ryska eller något turkspråk, som vill komma över och hjälpa till. Visionen vore att skapa ett public service-system liknande vårt svenska eller BBC, inklusive nyheter, aktualiteter och idog regional bevakning. Kanske kan man driva på för öppen och irreverent bevakning och offentlighetsprincip.

Tyvärr rapporteras nu på eftermiddagen att gamle presidenten Bakiev förskansat sig i söder. Det destabiliserar ordentligt den nya regimen, och det finns en risk att det blir stridigheter. Skräckscenariot är att den nattsvarta granndiktaturen Uzbekistan skakar på sig och skickar in trupp, kanske med motiveringar om den uzbekiska minoriteten i södra Kirgi.

Men vänta - är jag nu alltså partisk mot Bakiev, till förmån för den nya regimen?
Jag skulle vilja hävda att uppenbara förtryckare, som dessutom starkt angriper yttrandefriheten, måste man som journalist få vara negativ till. Därmed hoppas jag att alla andra, typ den nya regimen, relativt honom får mer makt. Men därmed INTE sagt att jag stödjer den nya regimen i några andra aspekter, att jag försvarar dess agerande i allmänhet.

En förutsättning för att jag kommer att satsa, rätt motvilligt, på kirgisisk journalistik är att jag verkligen kan arbeta fritt. Iallafall någorlunda, klart att jag också löper en risk att bli moraliskt korrupt, att acceptera grumliga medel för att nå vackra mål. Så får det inte bli!

Nu har jag burit in ved och pappa har ringt och beordrat mig att stänga av alla elektroniska apparater och krypa till kojs. Rätt har han, har varit magsjuk och känner Per Gessles "sönderstressad av stan" applicerbart. Tjokram.