I dag måndag lämnar jag NTRK-byggnaden efter ett samtal med generaldirektören Kubat. Det är inte så dramatiskt som det låter. Jag kom in för att prata om lite andra saker jag donat med - websidan, en enad front mot biståndsvärlden, och så min status.
Han sa att innan du har en tydlig roll här vill jag helst inte att du tar ansvar för något. Visst, sa jag. Lite mer diplomatiskt uttryckt var vi överens om att det är frustrerande att jag knallar runt här utan tydliga arbetsuppgifter och lön. Kubat känner inte att han vill ge mig ett jobb, som jag föreslagit, utan vill avvakta besked från regeringen.
Jag ringde just en kontakt i regeringen och han lovade lösa frågan - komma med ett erbjudande - i kväll eller i morgon. Under tiden tar jag paus från NTRK, samlar ihop mitt pick och pack och går ut genom dörren. Får se om jag kommer tillbaka!
I dag har jag annars varit ganska produktiv. I dag publicerade regeringen sitt utkast till en ny konstitution för landet. Naturligtvis sjukt viktigt. Jag har försökt jaga på vår nyhetsredaktion för att bevaka detta ordentligt, med bra referat av texten, kommentarer och analys. Det gick rätt illa, dålig bevakning... =)
Har researchat en del ett eget inslag också om energisektorn. Ska på torsdag träffa en amerikansk kvinna som för USAID:s räkning jobbar inuti energiministeriet. Potentiellt grymt intressant. Häftigt med dessa inbäddade byråkrater (lite som jag själv fram till nu, man kan liksom påverka mkt mer).
Ska försöka prata med Världsbanken också. Beklämmande är att de nu gått ut och tagit avstånd från förra regimens chockhöjning av energitarifferna, medan jag själv gjorde inslag med dem i november när de berömde prishöjningen. Trist skenheligt? Svar ja. Möjligen kan det nyanseras med att det var olika personer som sa saker, men bara marginellt - i höstas talade jag med landchefen och hans närmaste kvinna, de bär självklart ansvar för vad som sägs då och nu.
Allt gott, tjohopp!
måndag 26 april 2010
torsdag 22 april 2010
"Det är svårt att gå vänster"
Torsdag kväll, 20.54. Ska försöka gå tidigt från kontoret i dag.
Har varit mkt svensk media nu, intervjuades i Sydsvenskan och Radio Gotland i går, i P1-morgon i dag och TT ska publicera nåt porträtt i helgen. Prisbelönte frilansen Urban Hamid med fotograf har också ringt (precis när jag klämde foten, som jag redan stukat på fotbollen i söndags, i en bussdörr) och är på väg över i nästa vecka.
Läget lugnar sig successivt. Bakiev har iof från Vitryssland hojtat att han inte alls avgått utan att hans signatur på ett brev var falsk. Men få bryr sig. Polisen verkar vara på väg tillbaka ut på gatorna, men den spruckna rättsmedvetandet kommer såklart att bestå länge.
Jag har åstadkommit en del vad gäller tablå, hemsida, biståndsansökningar osv, men känner mig grymt sliten och frustrerad på detta. Ska försöka begränsa chefsjobbet till någon dag i veckan och ägna resten av tiden åt redaktörs- och reporterjobb!
Har skrivit en lista på teman jag vill lyfta, i vanliga nyheter eller i nåt analysprogram, kanske på teve:
- Energisektorn, vad händer nu när förra regimens tariffhöjningar uteblir? что будет с энергосектором? тарифы же подняли чтобы покрыть ремонты? почему Всемирный банк теперь говорит не поддержал повышения - при Бакиеве поддержал же? (ко мне лично поступили утечки что сам банк требовал повышения!)
- Hur jobbar egentligen nya regeringen? Hur skriver den konstitutionen och hur utser den valkommissionen? как работает временное правительство? голосует перед указами? как разработается конституция и ее совещание? как назначают 19 членов ЦИКа? (в частности членов из "гражданского общества"?
- Vad ska ske med säkerhetstjänsten? что случается с ГКНБ, чьи сотрудники якобы убили Павлюка, Садуркулова, напали на многих инакомыслящих? какие методы употребляли чекисты? что будет с доссье которые они собирали? чем должны спецслужбы вообще заниматься?
- Vilka är statens inkomster, utgifter? какие вообще доходы, расходы государства? как работала Бакиевская финансовая преступность? какая доля экономики теневая? как справится с контрабандством?
(репортаж: в больницах, школах не хватает буджетных средств)
- Kartlägga alla skumma personaltillsättningar. сколько нелегитимных назначений совершаются сейчас? насколько борятся АтаМекен и СДПК и назначают непрофессионалов лишь для контроля? сколько чиновников сняты другими силами, напр коллективами или мафией?
(репортаж: встреча с одним убранным "бакиевским" средним чиновником!)
- Hur mkt bistånd får landet? сколько донорских средств поступает в страну ежегодно? какие были результаты напр Евросоюз-проектов, IWPR, всемирного банка? какие зарплаты у нпо-шников?
- земля. отдали или не отдали самозахватчикам? почему? кто организовал митинги? реагировала милиция поздно?
- какава бесопасность стратобъектов страны? как идет токтогулька?
Jag talade med en MR-kvinna som redan är igång för fullt och kritiserar den nya regeringen. Imponerande hur hon som i åratal förtryckts av regimen nu är ute och slåss mot de olagliga avskedanden av dess tjänstemän! Det var hon som sa det där med "Det är svårt att gå vänster" i grov översättning, det är tydligen ett Lenincitat med betydelsen att det är obehagligt att gå emot strömmen, vara radikal, oliktänkande. Så sant sannerligen. (Kul också att Lenin sa det...)
Nix, nu går vi hem.
onsdag 21 april 2010
Knepar framåt, men kaos runtom
Onsdag lunch. Här på radion och teven jobbar vi på för fullt med i stort sett helt fria händer. Regeringen har nog varken tid eller kraft att störa oss, även om den skulle vilja, vilket det faktiskt inte finns några bevis för. Så vi kör glatt på med rapporteringen samtidigt som jag knepar med den herkuleanska uppgiften att reformera bygget. Var ska man börja? Vad har någon organisation redan jobbat med i fem år? Vad tänkte den gamla ledningen ändra innan de flydde byggnaden för snart två veckor sen?
I dag rapporterar vi om oroligheterna runt Bisjkek (fem döda i måndags när markockupanter löpte amok och brände ned turkiska hem i en förort, polisen som är demoraliserad och desorganiserad höll sig borta och borgmästaren blev nästan tagen gisslan och tvingades skriva på att ge bort en odefinierad stycke land i en by utanför stan till folkmassan), spänningarna i söder (i två dagar nu har en grupp lojala med den gamle tyrannen Bakiev ockuperat länsstyrelsen i Jalalabad, i dag var det skottlossning på torget), osv.
Jag har känt mig lite apatisk här, vi har jobbat ca 15 timmar om dagen och jag har ju till skillnad från Sultan, som är radiochef, inte någon portfölj. Jag har parallellt gjort allting: varit med på nyhetsmöten, försökt inventera organisationen och ekonomin på radion, börjat skriva ny tablå, börjat söka internationella bidrag.. I dag var jag på tevens morgonmöte också, där behövs exakt samma reformer och träningar som på radion.
Men nyss lossnade det lite, bestämde att vi kör en lätt ansiktslyftning av P1-tablån nu genast, och så får en mer genomgripande omstuvning vänta. Så nu ska vi införa ett morgonprogram som liknar vårt svenska P1-morgon. Skissen ser ut så här:
06.30 korta nyheter, blåljus från natten, uppdateringar från pågående händelser
06.35 väderprognos
06.40 agendan för dagen: vilka nyheter kan väntas under dagen, vad pågår
06.45 tidningskrönika
06.50... märker nu att det inte hinns med på en halvtimme. Jag TYCKER ju också att detta kvali.. (haha nu såg vi på lunchnyheterna på teven att vi slagit dem, deras korre berättade på telefon vad guvernören i Jalalabad sagt, men vi hade en telefonare direkt med honom!) iaf jag tycker nog att vårt morgonprogram ska vara längre än en halvtimme, det svenska håller ju på i totalt 2,5 timmar eller nåt.
Okej såhär istället kanske:
06.30 nyheter
06.35 väder
06.40 dagens agenda INKL direktsända kommentarer från bedömare, deltagare etc på telefon eller lajv i studion
06.50 tidningskrönika
RESERV: repriser av gårdagens 2-3 bästa aktualitetsreportage och klipp från gårdagens samtalsprogram
Sen klockan 07.00 börjar Radio Free Europe / Radio Liberty på kirgisiska och vi lämnar helt över etern till dem och BBC (på ryska) fram till klockan 08.30!
Vi kan väl börja sådär och går det bra tycker jag såklart vi sen ska utöka till iaf 06.00-07.00. Morgonprogrammet blir helt på kirgisiska. I nuläget har vi musik där.
På sikt undrar jag om vi inte kan flytta på de amerikanska (RFE/RL) och brittiska sändningarna till förmiddagen. Håller också på att försöka utröna hur mkt pengar vi får från dem för att ge dem, och kinesisk radio på kirgisiska, totalt sex av våra arton sändningstimmar i P1 egentligen!! =)
Solen skiner ute och man kan knappt tro att samtidigt vissa grupper föreslår att nya regeringen ska införa undantagstillstånd.
Det slog mig i går kväll när vi sprang genom de kafkaeska korridorerna till tevehuset för att vi trodde att regeringschefen hade beställt direktsändning (hon kom aldrig) att vi jobbar på den kanske mest inbitet totalitära och inhumana institutionen i detta traditionellt auktoritära samhälle: statsteven och -radion. Den var inte bara en kanal för tillrättalagd politisk information och propaganda, den var också kulturbärare ideologiskt för hela det centralstyrda samhällsbygget.
Klart att ett sådant hus, som i decennier pumpat ut hjärntvätt, självt blir helt impregnerat av sådana värderingar och funktioner. Man rapporterade inte nyheter baserat på verkligheten, man producerade information baserat på beställningar från makten. Därför är det så långsamt och byråkratiskt, redaktionerna så reaktiva, egna initiativ och ansvarstagande är svårt, egna analyser och följdfrågor knepigt osv.
Nu låter det kanske som om jag bara klagar, det menar jag inte. Flera av redaktörerna är igång och gör snabba intervjuer och skriver bra referat av vad som händer. USA-finansierade Radio Liberty (Azattyk på kirgisiska) har självklart gjort en ovärderligt megainsats med att alla år sända kritisk journalistik och i praktiken utbilda de inhemska proffs som jag nu samarbetar med för att förändra resten.
Nu har vi fått tillbaka den gamla chefens sekreterare Dilja och jag har bett henne ta fram listor på personal, löner och radions inkomster. Ska bli intressant att se vad amerikanarna, britterna och kineserna pröjsar för att få tala till det kirgisiska folket.
I dag rapporterar vi om oroligheterna runt Bisjkek (fem döda i måndags när markockupanter löpte amok och brände ned turkiska hem i en förort, polisen som är demoraliserad och desorganiserad höll sig borta och borgmästaren blev nästan tagen gisslan och tvingades skriva på att ge bort en odefinierad stycke land i en by utanför stan till folkmassan), spänningarna i söder (i två dagar nu har en grupp lojala med den gamle tyrannen Bakiev ockuperat länsstyrelsen i Jalalabad, i dag var det skottlossning på torget), osv.
Jag har känt mig lite apatisk här, vi har jobbat ca 15 timmar om dagen och jag har ju till skillnad från Sultan, som är radiochef, inte någon portfölj. Jag har parallellt gjort allting: varit med på nyhetsmöten, försökt inventera organisationen och ekonomin på radion, börjat skriva ny tablå, börjat söka internationella bidrag.. I dag var jag på tevens morgonmöte också, där behövs exakt samma reformer och träningar som på radion.
Men nyss lossnade det lite, bestämde att vi kör en lätt ansiktslyftning av P1-tablån nu genast, och så får en mer genomgripande omstuvning vänta. Så nu ska vi införa ett morgonprogram som liknar vårt svenska P1-morgon. Skissen ser ut så här:
06.30 korta nyheter, blåljus från natten, uppdateringar från pågående händelser
06.35 väderprognos
06.40 agendan för dagen: vilka nyheter kan väntas under dagen, vad pågår
06.45 tidningskrönika
06.50... märker nu att det inte hinns med på en halvtimme. Jag TYCKER ju också att detta kvali.. (haha nu såg vi på lunchnyheterna på teven att vi slagit dem, deras korre berättade på telefon vad guvernören i Jalalabad sagt, men vi hade en telefonare direkt med honom!) iaf jag tycker nog att vårt morgonprogram ska vara längre än en halvtimme, det svenska håller ju på i totalt 2,5 timmar eller nåt.
Okej såhär istället kanske:
06.30 nyheter
06.35 väder
06.40 dagens agenda INKL direktsända kommentarer från bedömare, deltagare etc på telefon eller lajv i studion
06.50 tidningskrönika
RESERV: repriser av gårdagens 2-3 bästa aktualitetsreportage och klipp från gårdagens samtalsprogram
Sen klockan 07.00 börjar Radio Free Europe / Radio Liberty på kirgisiska och vi lämnar helt över etern till dem och BBC (på ryska) fram till klockan 08.30!
Vi kan väl börja sådär och går det bra tycker jag såklart vi sen ska utöka till iaf 06.00-07.00. Morgonprogrammet blir helt på kirgisiska. I nuläget har vi musik där.
På sikt undrar jag om vi inte kan flytta på de amerikanska (RFE/RL) och brittiska sändningarna till förmiddagen. Håller också på att försöka utröna hur mkt pengar vi får från dem för att ge dem, och kinesisk radio på kirgisiska, totalt sex av våra arton sändningstimmar i P1 egentligen!! =)
Solen skiner ute och man kan knappt tro att samtidigt vissa grupper föreslår att nya regeringen ska införa undantagstillstånd.
Det slog mig i går kväll när vi sprang genom de kafkaeska korridorerna till tevehuset för att vi trodde att regeringschefen hade beställt direktsändning (hon kom aldrig) att vi jobbar på den kanske mest inbitet totalitära och inhumana institutionen i detta traditionellt auktoritära samhälle: statsteven och -radion. Den var inte bara en kanal för tillrättalagd politisk information och propaganda, den var också kulturbärare ideologiskt för hela det centralstyrda samhällsbygget.
Klart att ett sådant hus, som i decennier pumpat ut hjärntvätt, självt blir helt impregnerat av sådana värderingar och funktioner. Man rapporterade inte nyheter baserat på verkligheten, man producerade information baserat på beställningar från makten. Därför är det så långsamt och byråkratiskt, redaktionerna så reaktiva, egna initiativ och ansvarstagande är svårt, egna analyser och följdfrågor knepigt osv.
Nu låter det kanske som om jag bara klagar, det menar jag inte. Flera av redaktörerna är igång och gör snabba intervjuer och skriver bra referat av vad som händer. USA-finansierade Radio Liberty (Azattyk på kirgisiska) har självklart gjort en ovärderligt megainsats med att alla år sända kritisk journalistik och i praktiken utbilda de inhemska proffs som jag nu samarbetar med för att förändra resten.
Nu har vi fått tillbaka den gamla chefens sekreterare Dilja och jag har bett henne ta fram listor på personal, löner och radions inkomster. Ska bli intressant att se vad amerikanarna, britterna och kineserna pröjsar för att få tala till det kirgisiska folket.
måndag 19 april 2010
Fritt fram!
Nu har läget ändrats fullständigt. Igen. I går kväll kom ett SMS från regeringen att Sultan och jag kunde gå in på KTR i de positioner vi ville ha. Dvs Sultan som tevechef och jag på radion.
Helt otroligt, tänkte jag skriva, men så inser jag att det har jag haft anledning att skriva nästan varje dag här, även i höstas. Så man borde väl börja lära sig, så att sånt här inte är otroligt längre. Vi uppenbarade oss i morse på statsradion och Sultan gick in på ledningsmöte med teve- och radiopresidenten och jag stannade utanför på dennes begäran.
Jag väntade länge och till slut kom min gamle gode vän Ulan Karypov, oppositionell tevejournalist som jag jobbat lite med när jag först kom till landet, gående förbi. Häng med här, sa han. Vi gick iväg, och in på ett fint kontor. Vad gör du här, sa jag? Jag har blivit tevechef, berättade han!!
Haha, vad bra. Jag gick tillbaka till Sultan som på mötet utnämnts till radiochef. Jag går i väntan på bättre besked in som hans medhjälpare.
I dag har vi träffat kanalcheferna och börjat kartlägga organisationen, börjat fundera på var vi ska börja jobba. Sultan har konstaterat att allt är kaos och kunskaperna och viljan i botten. Vi funderar på att återinsätta två chefer som de anställda tvingat bort sedan revolutionen.
Jag känner mig lite överflödig, Sultan är ju oerhört duktig och kan allt och delar av samtalen blir på kirgisiska.
Just nu är det också ett rätt obehagligt kaos i landet. Poliser i merparten av länen strejkar i protest mot att mannen som de anser ansvarade för att deras inrikesminister misshandlades nära till döds själv blev inrikesminister. I detta vakuum har beväpnade män intagit byggnader i söder och här i huvudstaden tågade tusentals rasande människor i protest mot bostadspolitiken och det såg ut som att de skulle löpa amok på gatorna - där ingen polis sågs till. Borgmästaren gick ut och omringades och tvingades skriva på papper om att de ska få mark.
Regeringen känns lite paralyserad, har inte tagit några starka initiativ.
Men i stort sett: Detta är otroligt bra mediepolitik - den har tillsatt två av landets allra bästa och dessutom benhårt oberoende och karaktärsstarka journalister som teve- respektive radiochef på det medium som når flest. Otroligt modigt och lovvärt. Nu är det upp till oss att jobba på.
Helt otroligt, tänkte jag skriva, men så inser jag att det har jag haft anledning att skriva nästan varje dag här, även i höstas. Så man borde väl börja lära sig, så att sånt här inte är otroligt längre. Vi uppenbarade oss i morse på statsradion och Sultan gick in på ledningsmöte med teve- och radiopresidenten och jag stannade utanför på dennes begäran.
Jag väntade länge och till slut kom min gamle gode vän Ulan Karypov, oppositionell tevejournalist som jag jobbat lite med när jag först kom till landet, gående förbi. Häng med här, sa han. Vi gick iväg, och in på ett fint kontor. Vad gör du här, sa jag? Jag har blivit tevechef, berättade han!!
Haha, vad bra. Jag gick tillbaka till Sultan som på mötet utnämnts till radiochef. Jag går i väntan på bättre besked in som hans medhjälpare.
I dag har vi träffat kanalcheferna och börjat kartlägga organisationen, börjat fundera på var vi ska börja jobba. Sultan har konstaterat att allt är kaos och kunskaperna och viljan i botten. Vi funderar på att återinsätta två chefer som de anställda tvingat bort sedan revolutionen.
Jag känner mig lite överflödig, Sultan är ju oerhört duktig och kan allt och delar av samtalen blir på kirgisiska.
Just nu är det också ett rätt obehagligt kaos i landet. Poliser i merparten av länen strejkar i protest mot att mannen som de anser ansvarade för att deras inrikesminister misshandlades nära till döds själv blev inrikesminister. I detta vakuum har beväpnade män intagit byggnader i söder och här i huvudstaden tågade tusentals rasande människor i protest mot bostadspolitiken och det såg ut som att de skulle löpa amok på gatorna - där ingen polis sågs till. Borgmästaren gick ut och omringades och tvingades skriva på papper om att de ska få mark.
Regeringen känns lite paralyserad, har inte tagit några starka initiativ.
Men i stort sett: Detta är otroligt bra mediepolitik - den har tillsatt två av landets allra bästa och dessutom benhårt oberoende och karaktärsstarka journalister som teve- respektive radiochef på det medium som når flest. Otroligt modigt och lovvärt. Nu är det upp till oss att jobba på.
söndag 18 april 2010
En bal på slottet
fre
Haft sen kväll med danska mediekonsulten från IMS Suzanne och Sultan o IMS medarbetare på dunganska restaurangen på Dostuk. Talade om hur vi ska kunna göra public service av KTR, men också om ferghana.ru och om möjligheterna att delfinansiera dem. (IMS är en cool mediasupportorganisation som är mellanhand mellan biståndsgivare i media och MR och utvecklingsländer. De hittar behoven och rekommenderar vilka som ska få pengar. De har också specialbidrag och coachning med medier i utvecklingsländer som vill göra undersökande journalistik.)
Talade med en journlalist från Osj som sa att han hört att Tekebajev tagit över tevekanalen ElTR och att Atambajev tagit över Femman, för att säkra upp eget stöd inför valet i höst. Det lät ju helt fruktansvärt. Besökte ElTR som berättade om hur de dramatiskt stod emot ett kapningsförsök från Bakievtrogna vandaler dagen innan i Osj.
lör, natt till sön, 01.48
Hemma efter lång dag, uppfylld av spänning och glädje. en nära vän och landets i mitt tycke bästa journalist kan bli tevechef, och jag kan komma att fixa med radion!
I dag höll civila samhället stort forum i historiska museets aula. Salen var full av dessa organisationer som gör så mkt för landet. Jag satte mig längst fram på en av några tomma stolar. Sen kom Tekebajev och Sariev och jag insåg att platserna var ämnade åt regeringen… Edil Baisalov kom också, senast vi träffades picknickade vi bredvid statsbiblioteket i Stockholm. Han fick sitta på sidan på första bänk.
MR-kvinnan Dinara Osjurachunova började med bra allmänt framträdande, temana var legalisering av situationen samt konstitutionen tror jag. Sen talade diverse andra, minister Tekebajev var uppe länge o svarade på frågor, han sa bl a att "visst är vi illegitima, vi är diktator och ursurpator" (rätt ovanligt för en regeringsledamot va?), men vi har fått makten av folket och kommer inte att gå till den gamla illegitima parlamentet för att få nåt slags formellt godkännande, vi satsar fullt på att hålla hederliga val om sex månader.
Valkommissionen ska väljas av 1/3 civila samhället, 1/3 FN och 1/3 politiska partier, sa han. "Ni som alltid kritiserar valen och rekommenderar hur de borde genomföras, nu får ni hålla i dem själva!" Han talade också om ett tak på max 40 procent av rösterna per parti (har ni hört talas om nåt liknande?). Det var tal om att många tjänstemän och t o m domare byts ut över hela landet på olagligt vis, det ska stoppas sa Tekebajev och erkände att regeringen inte alltid åtlyds överallt än.
Baisalov talade tjusigt om att de ju känner många här personligen och har stått i främsta raden av demonstrationer tillsammans med dem, men ändå liksom fått ett hugg i ryggen av de egna nu som regering, "inte kan det väl vara så att vi inte ska kunna tala med varandra och samarbeta!" ropade han. Jag fick faktiskt en tår i ögat. Men det var lite retoriskt också, och folk började ropa "då ska ni känna hur det är när vi verkligen hugger till" och "kom till saken".
Jag sökte upp Begaim, ung späd tuff tjej som jobbar för Institute for Media Policy eller nåt sånt, som sedan tidigare tagit fram klar plan för att göra om KTR till public service. De ska trycka på för detta nu i dagarna.
Folk stod på kö och ställde frågor, och det var stundtals vild debatt på alla språk och om de mest skilda frågor. Sprudlande demokratiskt kände jag verkligen!
Vi bjöds på lunch och till slut kom jag till tals med Edil. Han sa att allt är bra, min kompis S har utsetts till vice KTR-chef, va? joho, för radion! nä? jo - Roza skrev under i natt! Jag ringde S, som nekade ilsket. Jag sa det till Edil, som blev ledsen och - nu hade seminariet börjat o vi satt på första raden o viskade - fick S nummer o ringde, talade kirgisiska och sen sa att han hotat med att själv återvända till Bagarmossen om inte S tar det här.
Jag sa till Edil att situationen är ju underkänd som det är nu. Han sa också att Femman och Piramida nationaliserats, och att nye chefen Sjairbek på den mindre tevekanalen ElTR är tillsatt av regeringen. (Det förefaller som om säkerhetstjänstens mystiska tillslag nyligen mot Femman och nyhetsbyrån 24.kg var initierade av nya regeringen för att slå mot Bakievanstrukna medier.) Jag sa "okej, men för övrigt - vad pysslar ni med, låt mig börja jobba på KTR, ni förlorar tid! Ni har inget att vara rädda för! Släpp dit mig så ska jag rapportera ansvarsfullt," fräste jag, och fick undrande blickar från bänkgrannar, som väl också undrade hur mkt jag nu skulle lova bort av yttrandefriheten…
Jag fick ett njakande svar. Vet att många i regeringen är rädda för att om de släpper medierna fria tar nån annan över dem, de rapporterar en massa osanna rykten, destabiliserar sitautionen. (Situationen är verkligen habil fortfarande, i går lynchades nästan nya inrikesministern Sjernijazov av en rasande mobb poliser på ett torg i Jalalabad. De krävde respekt, löner, bättre villkor och vissa dessutom att gamla inrikesministern skulle släppas för att han bara gjort sitt jobb.)
Jag tänkte över detta - hur f-n kan de avsiktligt köra denna pisscensur (jag har ju hört talas om att kritiska nyheter filtreras bort) som ju börjar förgifta den nya revolutionen. Samtidigt insåg jag att regeringens rädsla för ryktesspridning, överdrivet negativ och alarmerande rapportering faktiskt är befogad. Nån sa att media-NGO:s faktiskt själva de första dagarna rekommenderat censur!
Så jag skrev jag en lapp till Dinara/Edil som de kunde ha med sig till möte med Roza med improviserade råd: 1) tillåt/släpp fram yttrandefriheten, 2) tillsätt kompetenta chefredaktörer så behöver ni inte oroa er för nidrapportering, 3) jag är redo att sköta radion och rekommenderar S till teve, 4) kör igång omdaningen till public service.
Sen åkte S och jag och bastade, ända från ca 14 till 23. S höll med om att han inte vill bli radiochef men gärna tevechef. Härligt hett o renande som vanligt. Melis var där, vår affärsmanskompis o vi hade mkt trevligt, pratade om allt, sov i två omgångar och bastade i fyra tror jag, tog ett par pass med lövruskning och naturligtvis flera omgångar i baren med mejeriblandningen aralasj, färskaste citronsaft (på vatten, citron o honung, inget annat), kokta ägg, te och annat.
Sent berättade S att tevechefsmöjligheten är på gång även från andra håll -- andra högst uppsatta personer har tydligen båda sagt till honom att tacka nej till radion och ta teve istället. Sjukt spännande! Det här kan ju bli precis hur bra som helst! (Lönen för honom kan hamna på kanske 20-25 000 som trodde han (4-5 tkr), min på kanske 60 000. Det är lite för lite för folk som har ett någorlunda modernt liv, så han skulle kanske bli tvungen att knäcka lite extra vid sidan av, för att slippa ta mutor som de allra allra flesta gör.)
Sen skjutsade S mig till lyxhotellet Ak-keme där Suzanne (se nedan) gav mig tio hundradollarsedlar för att vara IMS ögon och öron i Kirgisistan under en månad. Finfint, nu har jag täckt mina kostnader för flyg och bostad iaf och hon är en superhärlig kvinna. Häftigt med så operativa biståndsarbetare!
sön kväll
Detta är verkligen en känslomässig berg-o-dalbana. Vi har inte hört något från regeringen sedan i går och jag hörde att frivilligorganisationerna träffade regeringen i går kväll och att det inte blev nåt värst av det heller. Just nu känns det mkt negativt alltihop. Talat med en biståndsjurist som varit här sen 2003 och säger att det var exakt samma hoppfulla tongångar vid "revolutionen" 2005.
Varför tvekar de???
Om vi fick gå in skulle vi ju kunna börja driva bra journalistik,
vi skulle ge röst åt alla frustrerade, rota i alla olovliga omstuvningar i myndigheter och borgmästerier som skett, skildra lidandet, berätta om den nya regeringens ansträngningar osv.
Vi skulle köra enkäter med vanligt folk där de fick berätta om glädjeämnen och sorger.
Vi skulle satsa på positiva nyheter, INTE mest negativt.
Vi skulle ta in tränare och pengar till ny utrustning från väst.
Vi skulle lägga upp allt på nätet så det blev ett skitbra nyhetsarkiv på ryska och kirgisiska.
Vi skulle bli det tydligaste beviset på att den nya regeringen är nåt annat än det gamla, står för ett systemskifte, för change you can believe in.
Men men. Vad är väl en bal på slottet. Det är kanske så att den nya regeringen inte står för detta.
Haft sen kväll med danska mediekonsulten från IMS Suzanne och Sultan o IMS medarbetare på dunganska restaurangen på Dostuk. Talade om hur vi ska kunna göra public service av KTR, men också om ferghana.ru och om möjligheterna att delfinansiera dem. (IMS är en cool mediasupportorganisation som är mellanhand mellan biståndsgivare i media och MR och utvecklingsländer. De hittar behoven och rekommenderar vilka som ska få pengar. De har också specialbidrag och coachning med medier i utvecklingsländer som vill göra undersökande journalistik.)
Talade med en journlalist från Osj som sa att han hört att Tekebajev tagit över tevekanalen ElTR och att Atambajev tagit över Femman, för att säkra upp eget stöd inför valet i höst. Det lät ju helt fruktansvärt. Besökte ElTR som berättade om hur de dramatiskt stod emot ett kapningsförsök från Bakievtrogna vandaler dagen innan i Osj.
lör, natt till sön, 01.48
Hemma efter lång dag, uppfylld av spänning och glädje. en nära vän och landets i mitt tycke bästa journalist kan bli tevechef, och jag kan komma att fixa med radion!
I dag höll civila samhället stort forum i historiska museets aula. Salen var full av dessa organisationer som gör så mkt för landet. Jag satte mig längst fram på en av några tomma stolar. Sen kom Tekebajev och Sariev och jag insåg att platserna var ämnade åt regeringen… Edil Baisalov kom också, senast vi träffades picknickade vi bredvid statsbiblioteket i Stockholm. Han fick sitta på sidan på första bänk.
MR-kvinnan Dinara Osjurachunova började med bra allmänt framträdande, temana var legalisering av situationen samt konstitutionen tror jag. Sen talade diverse andra, minister Tekebajev var uppe länge o svarade på frågor, han sa bl a att "visst är vi illegitima, vi är diktator och ursurpator" (rätt ovanligt för en regeringsledamot va?), men vi har fått makten av folket och kommer inte att gå till den gamla illegitima parlamentet för att få nåt slags formellt godkännande, vi satsar fullt på att hålla hederliga val om sex månader.
Valkommissionen ska väljas av 1/3 civila samhället, 1/3 FN och 1/3 politiska partier, sa han. "Ni som alltid kritiserar valen och rekommenderar hur de borde genomföras, nu får ni hålla i dem själva!" Han talade också om ett tak på max 40 procent av rösterna per parti (har ni hört talas om nåt liknande?). Det var tal om att många tjänstemän och t o m domare byts ut över hela landet på olagligt vis, det ska stoppas sa Tekebajev och erkände att regeringen inte alltid åtlyds överallt än.
Baisalov talade tjusigt om att de ju känner många här personligen och har stått i främsta raden av demonstrationer tillsammans med dem, men ändå liksom fått ett hugg i ryggen av de egna nu som regering, "inte kan det väl vara så att vi inte ska kunna tala med varandra och samarbeta!" ropade han. Jag fick faktiskt en tår i ögat. Men det var lite retoriskt också, och folk började ropa "då ska ni känna hur det är när vi verkligen hugger till" och "kom till saken".
Jag sökte upp Begaim, ung späd tuff tjej som jobbar för Institute for Media Policy eller nåt sånt, som sedan tidigare tagit fram klar plan för att göra om KTR till public service. De ska trycka på för detta nu i dagarna.
Folk stod på kö och ställde frågor, och det var stundtals vild debatt på alla språk och om de mest skilda frågor. Sprudlande demokratiskt kände jag verkligen!
Vi bjöds på lunch och till slut kom jag till tals med Edil. Han sa att allt är bra, min kompis S har utsetts till vice KTR-chef, va? joho, för radion! nä? jo - Roza skrev under i natt! Jag ringde S, som nekade ilsket. Jag sa det till Edil, som blev ledsen och - nu hade seminariet börjat o vi satt på första raden o viskade - fick S nummer o ringde, talade kirgisiska och sen sa att han hotat med att själv återvända till Bagarmossen om inte S tar det här.
Jag sa till Edil att situationen är ju underkänd som det är nu. Han sa också att Femman och Piramida nationaliserats, och att nye chefen Sjairbek på den mindre tevekanalen ElTR är tillsatt av regeringen. (Det förefaller som om säkerhetstjänstens mystiska tillslag nyligen mot Femman och nyhetsbyrån 24.kg var initierade av nya regeringen för att slå mot Bakievanstrukna medier.) Jag sa "okej, men för övrigt - vad pysslar ni med, låt mig börja jobba på KTR, ni förlorar tid! Ni har inget att vara rädda för! Släpp dit mig så ska jag rapportera ansvarsfullt," fräste jag, och fick undrande blickar från bänkgrannar, som väl också undrade hur mkt jag nu skulle lova bort av yttrandefriheten…
Jag fick ett njakande svar. Vet att många i regeringen är rädda för att om de släpper medierna fria tar nån annan över dem, de rapporterar en massa osanna rykten, destabiliserar sitautionen. (Situationen är verkligen habil fortfarande, i går lynchades nästan nya inrikesministern Sjernijazov av en rasande mobb poliser på ett torg i Jalalabad. De krävde respekt, löner, bättre villkor och vissa dessutom att gamla inrikesministern skulle släppas för att han bara gjort sitt jobb.)
Jag tänkte över detta - hur f-n kan de avsiktligt köra denna pisscensur (jag har ju hört talas om att kritiska nyheter filtreras bort) som ju börjar förgifta den nya revolutionen. Samtidigt insåg jag att regeringens rädsla för ryktesspridning, överdrivet negativ och alarmerande rapportering faktiskt är befogad. Nån sa att media-NGO:s faktiskt själva de första dagarna rekommenderat censur!
Så jag skrev jag en lapp till Dinara/Edil som de kunde ha med sig till möte med Roza med improviserade råd: 1) tillåt/släpp fram yttrandefriheten, 2) tillsätt kompetenta chefredaktörer så behöver ni inte oroa er för nidrapportering, 3) jag är redo att sköta radion och rekommenderar S till teve, 4) kör igång omdaningen till public service.
Sen åkte S och jag och bastade, ända från ca 14 till 23. S höll med om att han inte vill bli radiochef men gärna tevechef. Härligt hett o renande som vanligt. Melis var där, vår affärsmanskompis o vi hade mkt trevligt, pratade om allt, sov i två omgångar och bastade i fyra tror jag, tog ett par pass med lövruskning och naturligtvis flera omgångar i baren med mejeriblandningen aralasj, färskaste citronsaft (på vatten, citron o honung, inget annat), kokta ägg, te och annat.
Sent berättade S att tevechefsmöjligheten är på gång även från andra håll -- andra högst uppsatta personer har tydligen båda sagt till honom att tacka nej till radion och ta teve istället. Sjukt spännande! Det här kan ju bli precis hur bra som helst! (Lönen för honom kan hamna på kanske 20-25 000 som trodde han (4-5 tkr), min på kanske 60 000. Det är lite för lite för folk som har ett någorlunda modernt liv, så han skulle kanske bli tvungen att knäcka lite extra vid sidan av, för att slippa ta mutor som de allra allra flesta gör.)
Sen skjutsade S mig till lyxhotellet Ak-keme där Suzanne (se nedan) gav mig tio hundradollarsedlar för att vara IMS ögon och öron i Kirgisistan under en månad. Finfint, nu har jag täckt mina kostnader för flyg och bostad iaf och hon är en superhärlig kvinna. Häftigt med så operativa biståndsarbetare!
sön kväll
Detta är verkligen en känslomässig berg-o-dalbana. Vi har inte hört något från regeringen sedan i går och jag hörde att frivilligorganisationerna träffade regeringen i går kväll och att det inte blev nåt värst av det heller. Just nu känns det mkt negativt alltihop. Talat med en biståndsjurist som varit här sen 2003 och säger att det var exakt samma hoppfulla tongångar vid "revolutionen" 2005.
Varför tvekar de???
Om vi fick gå in skulle vi ju kunna börja driva bra journalistik,
vi skulle ge röst åt alla frustrerade, rota i alla olovliga omstuvningar i myndigheter och borgmästerier som skett, skildra lidandet, berätta om den nya regeringens ansträngningar osv.
Vi skulle köra enkäter med vanligt folk där de fick berätta om glädjeämnen och sorger.
Vi skulle satsa på positiva nyheter, INTE mest negativt.
Vi skulle ta in tränare och pengar till ny utrustning från väst.
Vi skulle lägga upp allt på nätet så det blev ett skitbra nyhetsarkiv på ryska och kirgisiska.
Vi skulle bli det tydligaste beviset på att den nya regeringen är nåt annat än det gamla, står för ett systemskifte, för change you can believe in.
Men men. Vad är väl en bal på slottet. Det är kanske så att den nya regeringen inte står för detta.
fredag 16 april 2010
Window of opportunity
I dag talade jag i telefon med UD:s ambassadör Hans Olsson och medarbetare som jobbar med Centralasien. Jag sammanställde följande anteckningar innan samtalet:
Avgörande dagar och veckor och månader. Window of opportunity.
* Säkerhetsläget stabiliserat när Bakiev avgått o lämnat, folk fått viss rättvisa när fd försvarsminister gripen, brodern fri. Undviker risk nord-sydkonflikt, islam-kristendom, landet-staden, uzbeker-kirgiser, osv. Nu kan allt fokuseras på internt:
* Paralyserande maktkamp. Splittrad interimsregerign, motsägelsefulla uttalanden. Huggsexa efter makt och positioner inför val. Roza liberal, andra mer pragmatiska-auktoritära.
* Sargad infrastruktur. Plundring både fysiskt och ekonomiskt. Laglöshet alla möjliga särintressen drar fördel av. Alla landets stora företag energi, telekom, bank, pensionsfond kontrollerade av maffiariskkapitalist Maks o Gurevitj.
* Tunt skikt chefer avgått/utbytta överallt, i övrigt intakta myndigheter.
* Samhället demoraliserat, tvingat på knä efter tilltagande diktatur, enormt ambitiös, global skala på koncentration av politisk och ekonomisk makt till familjen Bakiev.
Samtidigt självförtroende, hopp o nationell samling efter att folk kastat av sig förtryckaren.
* Medierna formellt fria, men fortsätter kraftig självcensur, över natt svängt från antingen blind lojalitet eller acceptans av Bakiev till detsamma för nya regeringen. Flera uppgifter om att regeringen kontrollerar tillsättningar och filtrerar innehållet på tevekanaler. Säkerhetstjänsten mystiska tillslag mot två Bakievlojala media.
* Civila samhället febrilt aktivt, kritiserar nya regeringen, analyserar skador, föreslår strategier legalisering och skriva konstitution.
- Oppositionen planerade åtm delvis upploppen. Rysk hjälp.
- Dramatik i går när Bakiev försökte inta ElTR i Osj.
-Fortf alla affärer ej öppna, men skolor etc öppnat
Jag vet inte under vilka former jouranlister brukar samarbeta med UD, men tycker samtalet i dag kändes bra, det är trevligt att hjälpa UD gratis om jag kan.
Vi konstaterade att EU inte varit särskilt aktiva men kändes överens om att EU och Sverige har en unik chans just nu att hjälpa Kirgi om man skickar experter osv nu som försöker inte bara jobba nedifrån och upp som vanligt i auktoritära stater osv (även om man ska ha formellt godkännande uppifrån) utan nu också mer uppifrån och ned, dvs att vara med och utveckla och genomdriva hela reformer. Jaja, det är ju optimistiskt att tro att det går, det är beroende av de ovanstående faktorerna, och dessutom är det så att Sverige fasat ut SIDA och EU och bistånd är nog lite som en Titanic som inte reagerar så snabbt. Men men, bara att försöka!
Nu ska jag äta middag med ett dansk-lettiskt team som är här akut för att se om de kan stödja medierna. Helt rätt att göra så, vi får se vad det leder till. De verkar operativa och tuffa.
Tjokram
a
Avgörande dagar och veckor och månader. Window of opportunity.
* Säkerhetsläget stabiliserat när Bakiev avgått o lämnat, folk fått viss rättvisa när fd försvarsminister gripen, brodern fri. Undviker risk nord-sydkonflikt, islam-kristendom, landet-staden, uzbeker-kirgiser, osv. Nu kan allt fokuseras på internt:
* Paralyserande maktkamp. Splittrad interimsregerign, motsägelsefulla uttalanden. Huggsexa efter makt och positioner inför val. Roza liberal, andra mer pragmatiska-auktoritära.
* Sargad infrastruktur. Plundring både fysiskt och ekonomiskt. Laglöshet alla möjliga särintressen drar fördel av. Alla landets stora företag energi, telekom, bank, pensionsfond kontrollerade av maffiariskkapitalist Maks o Gurevitj.
* Tunt skikt chefer avgått/utbytta överallt, i övrigt intakta myndigheter.
* Samhället demoraliserat, tvingat på knä efter tilltagande diktatur, enormt ambitiös, global skala på koncentration av politisk och ekonomisk makt till familjen Bakiev.
Samtidigt självförtroende, hopp o nationell samling efter att folk kastat av sig förtryckaren.
* Medierna formellt fria, men fortsätter kraftig självcensur, över natt svängt från antingen blind lojalitet eller acceptans av Bakiev till detsamma för nya regeringen. Flera uppgifter om att regeringen kontrollerar tillsättningar och filtrerar innehållet på tevekanaler. Säkerhetstjänsten mystiska tillslag mot två Bakievlojala media.
* Civila samhället febrilt aktivt, kritiserar nya regeringen, analyserar skador, föreslår strategier legalisering och skriva konstitution.
- Oppositionen planerade åtm delvis upploppen. Rysk hjälp.
- Dramatik i går när Bakiev försökte inta ElTR i Osj.
-Fortf alla affärer ej öppna, men skolor etc öppnat
Jag vet inte under vilka former jouranlister brukar samarbeta med UD, men tycker samtalet i dag kändes bra, det är trevligt att hjälpa UD gratis om jag kan.
Vi konstaterade att EU inte varit särskilt aktiva men kändes överens om att EU och Sverige har en unik chans just nu att hjälpa Kirgi om man skickar experter osv nu som försöker inte bara jobba nedifrån och upp som vanligt i auktoritära stater osv (även om man ska ha formellt godkännande uppifrån) utan nu också mer uppifrån och ned, dvs att vara med och utveckla och genomdriva hela reformer. Jaja, det är ju optimistiskt att tro att det går, det är beroende av de ovanstående faktorerna, och dessutom är det så att Sverige fasat ut SIDA och EU och bistånd är nog lite som en Titanic som inte reagerar så snabbt. Men men, bara att försöka!
Nu ska jag äta middag med ett dansk-lettiskt team som är här akut för att se om de kan stödja medierna. Helt rätt att göra så, vi får se vad det leder till. De verkar operativa och tuffa.
Tjokram
a
Turbulens i landet
I går besökte jag Erkin Bulekbajev, miljöpartiets ledare som natten efter revolutionsonsdagen släpptes ut efter ett års politiskt motiverat fängelsestraff och dagen efter av den nya regeringen utnämndes till chef för Finanspolisen. Vi kom dit vid tiotiden på kvällen och släpptes in av beväpnade civilklädda män när Bulekbajevs högra hand, handplockad från miljöpartiet, hämtade oss. Erkin, som jag känner sen tidigare, var härjad och blek i ansiktet. Han verkar ha bott på myndigheten sen i torsdags, säger att han låser in medarbetarna och tvingar dem att gräva fram en rad grova finansiella stölder den gamla regimen genomfört. Han var inte så märkt av fängelsetiden som jag trott, trots att han misshandlats och utpressats av kriminella under tiden. Ett underligt möte. Jag tänkte på hans familj som knappt sett honom på ett år och nu är han inte heller hemma. "Jag får ingen ro" sa han. Vi rådde honom att samla världsmedia och presentera bevisen mot den gamla regimen, det är ju också ett av de tydligaste dragen regeringen kan göra för att vinna folkets förtroende.
Nyss kom ett samtal om ett överfall mot landets största nyhetsbyrå 24.kg. Vi hoppade in i bilen och åkte dit. I korridorerna var fullt av män i läderjackor och alla sprang om varandra, jag hade fått kameran för jag är utlänning, så jag fotade lite hit och dit på måfå. Vid några dörrar stod män och släppte inte in någon, eller bara några, och sen gick de. Det verkar på vittnesmålen från medarbetarna som att det var SNB, säkerhetstjänsten, som trängde sig in, knappt visade id, slog till en av journalisterna i huvudet, slog sönder en kamera som de fotograferades med, stängde av alla datorer, körde ut alla (men de gick ut själva också och tog ingenting med sig) och förseglade dörren med tejp. Någon ringde konstitutionsminister Tekebajev från den nya regeringen, som tydligen kommit dit och hållit ett kort förhör med chefredaktören och sen gått igen(!). Men en timme senare gick de alltså och nu är 24.kg igång igen.
Obehagligt och underligt självklart att den nya regeringen tillåter sånt här. 24.kg var förstås lojala med den gamla regimen, men har nu svängt kappan efter vinden likt samtliga myndigheter och företag, och är lojala med den nya regeringen. I vilket fall ska den nya regeringen och säkerhetstjänstminister Dysjebajev ifrågasättas för att de genomför en sån här auktoritärt tillslag. I förrgår gjordes ett liknande mot den privata tevekanalen femman. Edil Baisalov, svensktalande stabschef för regeringschefen, åkte dit och skriver på twitter att överfallet är oacceptabelt och "атака на свободу слова - это атака на временное прав-во!" alltså "ett angrepp på yttrandefriheten är ett angrepp på den nya regeringen!".
Helt inkonsekvent uppträder alltså den nya regeringen och de behöver såklart stämma av internt vad de gör.
Jag har hittat en lägenhet som en berusad kvinna hyrde ut till mig i går för $250/mån, ligger med utsikt över häkte nummer ett där miljöpartiledaren satt. Köpt fina kläder för att se respektabel ut om jag får något viktigt jobb. Men ännu så länge inte hunnit mer än kort telefonsamtala med den nya regeringens företrädare. Nu ska jag äta middag med en mellanchef från statsradion som tänker sluta på jobbet, skriver att allt detta hårt drabbat dem psykologiskt. Han var en liberalt sinnad reformist men samtidigt när jag pressade dem en gång tog han ställning för regimen.
I går träffade jag också den nya chefen för statsradio och -teve. Han var tyngd av omständigheterna och ansvaret men verkade uppriktigt positiv till förändring och min hjälp. Inget är dock klart.
Framåt för Kirgisistans barn! =)
Nyss kom ett samtal om ett överfall mot landets största nyhetsbyrå 24.kg. Vi hoppade in i bilen och åkte dit. I korridorerna var fullt av män i läderjackor och alla sprang om varandra, jag hade fått kameran för jag är utlänning, så jag fotade lite hit och dit på måfå. Vid några dörrar stod män och släppte inte in någon, eller bara några, och sen gick de. Det verkar på vittnesmålen från medarbetarna som att det var SNB, säkerhetstjänsten, som trängde sig in, knappt visade id, slog till en av journalisterna i huvudet, slog sönder en kamera som de fotograferades med, stängde av alla datorer, körde ut alla (men de gick ut själva också och tog ingenting med sig) och förseglade dörren med tejp. Någon ringde konstitutionsminister Tekebajev från den nya regeringen, som tydligen kommit dit och hållit ett kort förhör med chefredaktören och sen gått igen(!). Men en timme senare gick de alltså och nu är 24.kg igång igen.
Obehagligt och underligt självklart att den nya regeringen tillåter sånt här. 24.kg var förstås lojala med den gamla regimen, men har nu svängt kappan efter vinden likt samtliga myndigheter och företag, och är lojala med den nya regeringen. I vilket fall ska den nya regeringen och säkerhetstjänstminister Dysjebajev ifrågasättas för att de genomför en sån här auktoritärt tillslag. I förrgår gjordes ett liknande mot den privata tevekanalen femman. Edil Baisalov, svensktalande stabschef för regeringschefen, åkte dit och skriver på twitter att överfallet är oacceptabelt och "атака на свободу слова - это атака на временное прав-во!" alltså "ett angrepp på yttrandefriheten är ett angrepp på den nya regeringen!".
Helt inkonsekvent uppträder alltså den nya regeringen och de behöver såklart stämma av internt vad de gör.
Jag har hittat en lägenhet som en berusad kvinna hyrde ut till mig i går för $250/mån, ligger med utsikt över häkte nummer ett där miljöpartiledaren satt. Köpt fina kläder för att se respektabel ut om jag får något viktigt jobb. Men ännu så länge inte hunnit mer än kort telefonsamtala med den nya regeringens företrädare. Nu ska jag äta middag med en mellanchef från statsradion som tänker sluta på jobbet, skriver att allt detta hårt drabbat dem psykologiskt. Han var en liberalt sinnad reformist men samtidigt när jag pressade dem en gång tog han ställning för regimen.
I går träffade jag också den nya chefen för statsradio och -teve. Han var tyngd av omständigheterna och ansvaret men verkade uppriktigt positiv till förändring och min hjälp. Inget är dock klart.
Framåt för Kirgisistans barn! =)
torsdag 15 april 2010
Onda aningar i Bisjkek
På revolutionens åttonde dag susar det i öronen av dramatik i Bisjkek. Det är vackert, lugnt på gatorn och en frisk ljum vår är i luften. Men politiskt är läget värre än jag trodde - för mig desillusionerande. Sitter på en ledande MR-organisations kontor, där också en bekant journalist lånar internet, och stämningen är spänd.
Det är tydligt att den nya regeringen är svag och splittrad. Den består huvudsakligen av Roza Otunbajeva, Omur Tekebajev och herrarna Beknazarov, Atambajev, Sariev och Isakov. De flesta tror att Roza strävar efter att skapa en rättsstat och demokratiska institutioner, men männen kan man inte förvänta sig kommer göra mycket annat än dra åt sina egna håll, ta revansch för vad de förlorat ekonomiskt och statusmässigt under den utkastade presidenten och i stort fortsätta den kräftgång landet haltat på de senaste 20 åren. (Förhoppningen är dock att det dryga 80-talet dödsoffer i onsdags kommer att moraliskt skärpa den nya regeringen till att åtminstone försöka normalisera situationen och kompromissa tillsammans.)
Det är fascinerande och mycket dystert samtidigt. Givet misären socialt, arbetslösheten, hopplösheten, stagnationen och ohälsan i landet, och hoten från gangstersyndikat, har ledarna minst av allt tid att käbbla och slösa med tid, resurser och omvärldens förtroende.
De översta ledarskikten i samtliga myndigheter har flytt landet, totalt kanske ett 50-tal personer med familjer. Många lär befinna sig i Gulfländerna, dit de tidigare skickat stora pengar de stulit från landet. I övrigt är myndigheternas personal ofta intakt, och de medier - statsradio, -teve och privata tevekanaler som nu i fem år oavbrutet och allt råare har ignorerat oppositionen, förtigit försvinnanden, tortyr och politiska mord, glättigt sänt propaganda från presidentadministrationen, tagit emot mutor och beröm från makten, har nu tydligen tvärvänt och är nu precis lika lojal med den nya regeringen.
Bisarrt och en källa till bitterhet och misströstan från MR-aktivisterna och oberoende journalister, som upplever att de kämpat och offrat sig för friheten, och vips så är det nästan business as usual och de står kvar utanför och får strax nya auktoritära tendenser att klaga på. Nog är dessa åsikter dock också produkter av den enorma stressen och starkt känslosvall så här nära inpå maktskiftet. Så sent som i tisdags tycktes ju den gamla förtryckarregimen på höjden av sin makt och brutalitet och en nära vän var säker på att bli gripen, bytte kontor, gömde hårddisken osv.
Tyrannpresidenten Bakiev är fortfarande inte ur leken utan tycks samla kraft där han förskansat sig kring uppväxtstaden Jalalabad. Han gör kaxigare och kaxigare uttalanden om att garantera Rozas säkerhet om hon kommer och besöker honom för att förhandla, och de utländska journalisterna flockas runt honom. Nu har han lovat att avgå som president om Roza uppfyller vissa, ej specificerade krav. Samtidigt tycks hans anhängare upprätta skyttegravar och stridsvagnshinder runt byn Teiit där han och de ökända bröderna befinner sig. Det verkar som att Bakievlojala gangsters kontrollerar borgmästeriet i Jalalabad.
Den nya regeringen gör helt motsägelsefulla uttalanden om allt möjligt och särskilt om deras största huvudvärk den förre presidenten - i går sa Beknazarov (som i dag ska besöka Bakiev) att Bakievs immunitet dragits in, men senare förkunnade Rozas kontor att så inte var fallet. Nu var precis två av landets modiga MR-kvinnor hos Bakiev på besök och talade om att han måste skyddas från extrajudiciära angrepp. Värsta tänkbara scenario vore nog våld, i vågskålen ligger mardrömsscenariot där de etniska uzbekerna och medeltidsdiktaturen Uzbekistan skulle dras in/blanda sig i.
Värst av allt är dock alltså regeringens svaghet och låga moral i allmänhet. De sitter i ett juridiskt vakuum efter att ha gripit makten, upplöst parlamentet och konstitutionsdomstolen. De företräder inga organiserade intressen eftersom partiväsendet är närmast fiktivt, och MR-aktivisterna klagar bittert över att de oppositionella ledarna inte i förväg förberett en rollfördelning, en strategi och en konstitution som de kunde sätta i verket när det här tillfället skulle komma. "Det har vi ju tjatat på dem i så många år".
Det är tydligt att Ryssland politiskt stött oppositionen. På minst två sätt jag känner till. Dels angrep ryssländska medier hårt regimen i Kirgi redan i mars. De avslöjade korruptionen mellan presidentsonen Maksym och gangsters, och de besökte landet och tecknade entydiga bilder av misär och övergrepp. För det andra höjde de tullarna på oljeprodukter hårt, vilket försvårade vanligt folks situation och intensifierade missnöjet på gatorna. Nu har tullarna sänkts igen.
Jag hoppas kunna hjälpa till. På landets tevekanaler har den nya regeringen placerat censorer som tar bort ämnen som inte passar den nya regeringen, vilket självklart är suspekt och oroande. Samtidigt har statsradion KTR fått två nya chefer från Radio Liberty, vilket verkar mkt positivt. En av dem tillsattes faktiskt av den gamla despotiska regimen - han tycks ha ersatt mig.
Vägen till landet var full av möten. Jag åt påskgodis med SVT-korren Bert Sundström på Sjeremetjevoflygplatsen i Moskva och han uttryckte oro men värme för kirgiserna. Sen satt jag bredvid Arkadij Dubnov, Rysslands kanske främste Centralasienkännare, på flyget ned. Han var rejält pessimistisk, menade att nya regeringschefen Roza Otunbajeva är utmärkt med omgiven av makthungriga oduglingar och att landet och folket förmodligen hålls kvar i desorganisation, "trajbalism"(=klanstyre) och utblottelse.
I övrigt är allt som vanligt. Passkontrollen försöker fixa taxi, toaletterna rinner och jag glömmer slänga papperet i papperskorgen istället för klosetten, servitrisen missuppfattar beställningar både på kirgisiska och ryska och barnen ser på sovjetiska tecknade filmer av Bröderna Grimm och strosar sen lyckligt till dagis.
Jag försöker ta ett steg i taget. Planen nu är att fixa lägenhet, etablera kontakt med regeringen och KTR.
Det är tydligt att den nya regeringen är svag och splittrad. Den består huvudsakligen av Roza Otunbajeva, Omur Tekebajev och herrarna Beknazarov, Atambajev, Sariev och Isakov. De flesta tror att Roza strävar efter att skapa en rättsstat och demokratiska institutioner, men männen kan man inte förvänta sig kommer göra mycket annat än dra åt sina egna håll, ta revansch för vad de förlorat ekonomiskt och statusmässigt under den utkastade presidenten och i stort fortsätta den kräftgång landet haltat på de senaste 20 åren. (Förhoppningen är dock att det dryga 80-talet dödsoffer i onsdags kommer att moraliskt skärpa den nya regeringen till att åtminstone försöka normalisera situationen och kompromissa tillsammans.)
Det är fascinerande och mycket dystert samtidigt. Givet misären socialt, arbetslösheten, hopplösheten, stagnationen och ohälsan i landet, och hoten från gangstersyndikat, har ledarna minst av allt tid att käbbla och slösa med tid, resurser och omvärldens förtroende.
De översta ledarskikten i samtliga myndigheter har flytt landet, totalt kanske ett 50-tal personer med familjer. Många lär befinna sig i Gulfländerna, dit de tidigare skickat stora pengar de stulit från landet. I övrigt är myndigheternas personal ofta intakt, och de medier - statsradio, -teve och privata tevekanaler som nu i fem år oavbrutet och allt råare har ignorerat oppositionen, förtigit försvinnanden, tortyr och politiska mord, glättigt sänt propaganda från presidentadministrationen, tagit emot mutor och beröm från makten, har nu tydligen tvärvänt och är nu precis lika lojal med den nya regeringen.
Bisarrt och en källa till bitterhet och misströstan från MR-aktivisterna och oberoende journalister, som upplever att de kämpat och offrat sig för friheten, och vips så är det nästan business as usual och de står kvar utanför och får strax nya auktoritära tendenser att klaga på. Nog är dessa åsikter dock också produkter av den enorma stressen och starkt känslosvall så här nära inpå maktskiftet. Så sent som i tisdags tycktes ju den gamla förtryckarregimen på höjden av sin makt och brutalitet och en nära vän var säker på att bli gripen, bytte kontor, gömde hårddisken osv.
Tyrannpresidenten Bakiev är fortfarande inte ur leken utan tycks samla kraft där han förskansat sig kring uppväxtstaden Jalalabad. Han gör kaxigare och kaxigare uttalanden om att garantera Rozas säkerhet om hon kommer och besöker honom för att förhandla, och de utländska journalisterna flockas runt honom. Nu har han lovat att avgå som president om Roza uppfyller vissa, ej specificerade krav. Samtidigt tycks hans anhängare upprätta skyttegravar och stridsvagnshinder runt byn Teiit där han och de ökända bröderna befinner sig. Det verkar som att Bakievlojala gangsters kontrollerar borgmästeriet i Jalalabad.
Den nya regeringen gör helt motsägelsefulla uttalanden om allt möjligt och särskilt om deras största huvudvärk den förre presidenten - i går sa Beknazarov (som i dag ska besöka Bakiev) att Bakievs immunitet dragits in, men senare förkunnade Rozas kontor att så inte var fallet. Nu var precis två av landets modiga MR-kvinnor hos Bakiev på besök och talade om att han måste skyddas från extrajudiciära angrepp. Värsta tänkbara scenario vore nog våld, i vågskålen ligger mardrömsscenariot där de etniska uzbekerna och medeltidsdiktaturen Uzbekistan skulle dras in/blanda sig i.
Värst av allt är dock alltså regeringens svaghet och låga moral i allmänhet. De sitter i ett juridiskt vakuum efter att ha gripit makten, upplöst parlamentet och konstitutionsdomstolen. De företräder inga organiserade intressen eftersom partiväsendet är närmast fiktivt, och MR-aktivisterna klagar bittert över att de oppositionella ledarna inte i förväg förberett en rollfördelning, en strategi och en konstitution som de kunde sätta i verket när det här tillfället skulle komma. "Det har vi ju tjatat på dem i så många år".
Det är tydligt att Ryssland politiskt stött oppositionen. På minst två sätt jag känner till. Dels angrep ryssländska medier hårt regimen i Kirgi redan i mars. De avslöjade korruptionen mellan presidentsonen Maksym och gangsters, och de besökte landet och tecknade entydiga bilder av misär och övergrepp. För det andra höjde de tullarna på oljeprodukter hårt, vilket försvårade vanligt folks situation och intensifierade missnöjet på gatorna. Nu har tullarna sänkts igen.
Jag hoppas kunna hjälpa till. På landets tevekanaler har den nya regeringen placerat censorer som tar bort ämnen som inte passar den nya regeringen, vilket självklart är suspekt och oroande. Samtidigt har statsradion KTR fått två nya chefer från Radio Liberty, vilket verkar mkt positivt. En av dem tillsattes faktiskt av den gamla despotiska regimen - han tycks ha ersatt mig.
Vägen till landet var full av möten. Jag åt påskgodis med SVT-korren Bert Sundström på Sjeremetjevoflygplatsen i Moskva och han uttryckte oro men värme för kirgiserna. Sen satt jag bredvid Arkadij Dubnov, Rysslands kanske främste Centralasienkännare, på flyget ned. Han var rejält pessimistisk, menade att nya regeringschefen Roza Otunbajeva är utmärkt med omgiven av makthungriga oduglingar och att landet och folket förmodligen hålls kvar i desorganisation, "trajbalism"(=klanstyre) och utblottelse.
I övrigt är allt som vanligt. Passkontrollen försöker fixa taxi, toaletterna rinner och jag glömmer slänga papperet i papperskorgen istället för klosetten, servitrisen missuppfattar beställningar både på kirgisiska och ryska och barnen ser på sovjetiska tecknade filmer av Bröderna Grimm och strosar sen lyckligt till dagis.
Jag försöker ta ett steg i taget. Planen nu är att fixa lägenhet, etablera kontakt med regeringen och KTR.
torsdag 8 april 2010
Plåga i repris - jag återvänder till statsmedia
Det är ett helt unikt historiskt läge. Ett lands förtryckarregim har störtats och det är oklart vad som ska följa. Jag får då förfrågan från kretsar nära den nya regeringen i Bisjkek om att "få fria händer att införa skandinavisk standard" i statsteve och -radio.
Läget är fortfarande instabilt och, skulle jag säga, explosivt, i Kirgisistan. Jag har dock bokat en flygbiljett ned på tisdag, för egna pengar.
Klart att förutsättningarna är sunkiga - jag talar ryska med brytning, ingen kirgisiska (som vi också sänder på), har bristande chefserfarenhet och har naturligtvis begränsad koll på landet, kontakter, traditioner osv. Men jag tror att jag ändå kan göra nytta. Huvudsakligen på grund av den låga nivå journalistiken befinner sig på i landet, jämfört med Sverige. Kollegorna saknar rutin, kunskaper och utrustning, och både källor och reportrar har i åratal jobbat i osunda förhållanden till fakta, opartiskhet, saklighet osv. Ja läs mina bloggar från i höstas så får ni ert lystmäte av dysfunktionalism.
Om man i det läget kommer in som opartisk tredje part, med okej erfarenhet av landet, stort engagemang och rutin från ett system som verkligen fungerar, då tror jag man kan göra nytta.
Jag har ingen aning om vad som kommer att hända på onsdag, när jag kommer fram. Alla råd är välkomna.
Jag söker också duktiga kollegor, journalister som gärna kan ryska eller något turkspråk, som vill komma över och hjälpa till. Visionen vore att skapa ett public service-system liknande vårt svenska eller BBC, inklusive nyheter, aktualiteter och idog regional bevakning. Kanske kan man driva på för öppen och irreverent bevakning och offentlighetsprincip.
Tyvärr rapporteras nu på eftermiddagen att gamle presidenten Bakiev förskansat sig i söder. Det destabiliserar ordentligt den nya regimen, och det finns en risk att det blir stridigheter. Skräckscenariot är att den nattsvarta granndiktaturen Uzbekistan skakar på sig och skickar in trupp, kanske med motiveringar om den uzbekiska minoriteten i södra Kirgi.
Men vänta - är jag nu alltså partisk mot Bakiev, till förmån för den nya regimen?
Jag skulle vilja hävda att uppenbara förtryckare, som dessutom starkt angriper yttrandefriheten, måste man som journalist få vara negativ till. Därmed hoppas jag att alla andra, typ den nya regimen, relativt honom får mer makt. Men därmed INTE sagt att jag stödjer den nya regimen i några andra aspekter, att jag försvarar dess agerande i allmänhet.
En förutsättning för att jag kommer att satsa, rätt motvilligt, på kirgisisk journalistik är att jag verkligen kan arbeta fritt. Iallafall någorlunda, klart att jag också löper en risk att bli moraliskt korrupt, att acceptera grumliga medel för att nå vackra mål. Så får det inte bli!
Nu har jag burit in ved och pappa har ringt och beordrat mig att stänga av alla elektroniska apparater och krypa till kojs. Rätt har han, har varit magsjuk och känner Per Gessles "sönderstressad av stan" applicerbart. Tjokram.
Läget är fortfarande instabilt och, skulle jag säga, explosivt, i Kirgisistan. Jag har dock bokat en flygbiljett ned på tisdag, för egna pengar.
Klart att förutsättningarna är sunkiga - jag talar ryska med brytning, ingen kirgisiska (som vi också sänder på), har bristande chefserfarenhet och har naturligtvis begränsad koll på landet, kontakter, traditioner osv. Men jag tror att jag ändå kan göra nytta. Huvudsakligen på grund av den låga nivå journalistiken befinner sig på i landet, jämfört med Sverige. Kollegorna saknar rutin, kunskaper och utrustning, och både källor och reportrar har i åratal jobbat i osunda förhållanden till fakta, opartiskhet, saklighet osv. Ja läs mina bloggar från i höstas så får ni ert lystmäte av dysfunktionalism.
Om man i det läget kommer in som opartisk tredje part, med okej erfarenhet av landet, stort engagemang och rutin från ett system som verkligen fungerar, då tror jag man kan göra nytta.
Jag har ingen aning om vad som kommer att hända på onsdag, när jag kommer fram. Alla råd är välkomna.
Jag söker också duktiga kollegor, journalister som gärna kan ryska eller något turkspråk, som vill komma över och hjälpa till. Visionen vore att skapa ett public service-system liknande vårt svenska eller BBC, inklusive nyheter, aktualiteter och idog regional bevakning. Kanske kan man driva på för öppen och irreverent bevakning och offentlighetsprincip.
Tyvärr rapporteras nu på eftermiddagen att gamle presidenten Bakiev förskansat sig i söder. Det destabiliserar ordentligt den nya regimen, och det finns en risk att det blir stridigheter. Skräckscenariot är att den nattsvarta granndiktaturen Uzbekistan skakar på sig och skickar in trupp, kanske med motiveringar om den uzbekiska minoriteten i södra Kirgi.
Men vänta - är jag nu alltså partisk mot Bakiev, till förmån för den nya regimen?
Jag skulle vilja hävda att uppenbara förtryckare, som dessutom starkt angriper yttrandefriheten, måste man som journalist få vara negativ till. Därmed hoppas jag att alla andra, typ den nya regimen, relativt honom får mer makt. Men därmed INTE sagt att jag stödjer den nya regimen i några andra aspekter, att jag försvarar dess agerande i allmänhet.
En förutsättning för att jag kommer att satsa, rätt motvilligt, på kirgisisk journalistik är att jag verkligen kan arbeta fritt. Iallafall någorlunda, klart att jag också löper en risk att bli moraliskt korrupt, att acceptera grumliga medel för att nå vackra mål. Så får det inte bli!
Nu har jag burit in ved och pappa har ringt och beordrat mig att stänga av alla elektroniska apparater och krypa till kojs. Rätt har han, har varit magsjuk och känner Per Gessles "sönderstressad av stan" applicerbart. Tjokram.
Kirgi: Grava varningar från MR-håll
Optimismen hos den nya regeringen och media nu i dag (även hos mig själv) skuggas lite av följande perspektiv jag fick nu av en ledande människorättskvinna i Kirgisistan. Detta är saker som jag inte sett rapporteras någon annanstans, ska ses som rykten o farhågor, men från en initierad källa.
Hon skriver att
* våldet hade kunnat undvikas om det internationella samfundet ingripit tidigare mot Bakiev. Hans säkerhetstrupper genomförde massgripanden den 6 april och MR-kretsarna skickade ut vädjanden till utlandet om fördömanden, men förgäves.
* våldet är Bakievs ansvar och våldet från demonstranternas sida kom inte minst från utklädda säkerhetstrupper som infiltrerat folkmassan för att provocera våld
* nu befinner sig den gamle presidenten i Djalalabad och förbereder väpnat motstånd
Som sagt, helt obekräftat, men ett rykte och bittra anklagelser från en mångårigt MR-engagerad kvinna i Kirgisistan.
Jag flyger ned på tisdag. Är med i Rapport och Studio Ett i dag och kommenterar utvecklingen, som jag i stort sett ser som i mycket positiv - ett folk har gjort sig av med en förtryckarregim. Hur ofta händer det? Cirka hundra döda är hemskt men det hade också kunnat vara fullt inbördeskrig nu.
Landet möter oerhörda faror. Interna stridigheter - samma personer har trots allt misslyckats med en nästan identisk revolution för fem år sen. De är oerfarna och landet är helt opräglat för det de talar om att införa - en demokrati med rättvisa och frihet. Grannländernas hårdföra ledare är djupt fientliga mot den nya regeringen om den står för demokrati, eftersom det är det största hotet mot dem själva.
Nu gäller det att de håller sams och låter visdom och osjälviskhet styra, att de och folket lyckas rensa ut de gamla myndigheterna o sätta in nya chefsgarnityrer, att de lyckas handskas juridiskt korrekt med den gamla regimen.
Hon skriver att
* våldet hade kunnat undvikas om det internationella samfundet ingripit tidigare mot Bakiev. Hans säkerhetstrupper genomförde massgripanden den 6 april och MR-kretsarna skickade ut vädjanden till utlandet om fördömanden, men förgäves.
* våldet är Bakievs ansvar och våldet från demonstranternas sida kom inte minst från utklädda säkerhetstrupper som infiltrerat folkmassan för att provocera våld
* nu befinner sig den gamle presidenten i Djalalabad och förbereder väpnat motstånd
Som sagt, helt obekräftat, men ett rykte och bittra anklagelser från en mångårigt MR-engagerad kvinna i Kirgisistan.
Jag flyger ned på tisdag. Är med i Rapport och Studio Ett i dag och kommenterar utvecklingen, som jag i stort sett ser som i mycket positiv - ett folk har gjort sig av med en förtryckarregim. Hur ofta händer det? Cirka hundra döda är hemskt men det hade också kunnat vara fullt inbördeskrig nu.
Landet möter oerhörda faror. Interna stridigheter - samma personer har trots allt misslyckats med en nästan identisk revolution för fem år sen. De är oerfarna och landet är helt opräglat för det de talar om att införa - en demokrati med rättvisa och frihet. Grannländernas hårdföra ledare är djupt fientliga mot den nya regeringen om den står för demokrati, eftersom det är det största hotet mot dem själva.
Nu gäller det att de håller sams och låter visdom och osjälviskhet styra, att de och folket lyckas rensa ut de gamla myndigheterna o sätta in nya chefsgarnityrer, att de lyckas handskas juridiskt korrekt med den gamla regimen.
onsdag 7 april 2010
Lyckad revolution i Kirgisistan
Det folkliga missnöjet med förtryckarregimen i Kirgisistan har lett till maktskifte i dag. Det har skett under våldsamma sammandrabbningar runt om i landet men också samtal mellan oppositionsledare och maktföreträdare. Hela södra landsdelen är dock intakt med gamla makthavare, och enligt vissa rapporter har president Bakiev flytt dit.
Oppositionen hade jobbat intensivt den senaste tiden och i dag, 7 april, skulle det hållas "folkriksdagar" runt om i landet. När oppositionspolitikern Bolot Sjernijazov, som jag träffat o som besökte Stockholm i höstas, i går kom till bergsstaden Talas för att delta i detta greps han, och det ska ha utlöst våldsamma demonstrationer där. Då stormades myndighetsbyggnader.
I dag onsdag spred sig upproret till andra regioner och huvudstaden Bisjkek. Ett tag rasade strider på gatorna och rapporter kom om krypskyttar på taken. Minst 47 döda och hundratals skadade rapporteras, framför allt bland demonstranterna. Men en efter en intogs olika myndighetsbyggnader och nu bekräftas uppgifterna att den hatade president Kurman Bakiev flugit från huvudstaden (men eventuellt bara till den sydliga staden Osj).
Den erfarna oppositionspolitikern Roza Otunbajeva, som jag träffat och som känner flera svenskar, ska ha utsetts till ny regeringschef. Omur Tekebajev, som besökte sossarnas kongress i Älvsjö med Sjernijazov, är säkert också med. Och nu flyger exilkirgiser från hela världen hem till Kirgisistan, bland dem flyktingen och politikern Edil Baisalov, som levt två år i Enskede.
Många medier rapporterar i dag om händelserna som oroligheter med många döda, som något som underförstått är farligt och oönskat - negativt. Det är en tradition av förenkling och feghet som leder till att dessa redaktioner - omedvetet får man hoppas - stödjer makten överallt, oavsett om den är illegitim eller folkvald.
Verkligheten är att Bakievs regim under fem år infört ett långt grövre vanstyre än föregångaren Askar Akajev gjorde på sina 15 vid makten. Bakiev har satt sitt eget folk i alla myndigheter och rapporter om hejdlös korruption och kleptokrati har haglat. Nonchalansen och stölderna har lett till månadslånga elavbrott i stora delar av landet. Arbetslöshet och ohälsa är skyhöga.
Värst har Bakiev klampat ned på de som satt sig upp. Demonstranter i Balyktji, Petrovka och Nookat har fängslats och torterats, journalister och politiker har mördats, medier har stängts. Nu 10 mars blockerades flera nyckelsajter för oberoende information i ett fåfängt försök från regimen att behålla kontrollen.
Revolutionen eller statskuppen i dag, jag tror kanske att revolution är ett bättre ord, har skett med våld och det har lett till svåra skador på människor, materiella värden och säkert på den sociala freden i allmänhet. Plundrare har levt rövare, men det verkar ha skett i mindre utsträckning än den förra statskuppen 2005.
Nu kommer dock det allra svåraste arbetet. Mycket talar emot Roza Otunbajevas nya regering, om den ens hinner vakna till liv. "Oppositionen" är gravt splittrad och svag, sedan under åratal dess medlemmar hoppat fram och tillbaka mellan regering och opposition. Orsaken är delvis svåra förhållanden, men delvis tror jag helt enkelt bristande erfarenhet av politiskt arbete. De flesta som nu tar makten känner den störtade president Bakiev väl och har länge arbetat med honom.
Utmaningen blir att stabilisera läget och sen försöka samla den nya ledningen under en vision, som måste vara demokratisk, rättvis, frihetlig. Nya chefer och mellanchefer som vinner personalens förtroende måste sättas in i alla myndigheter, nya guvernörer etc, och det är inte lätt. Lokal konkurrens kommer att uppstå, kohandeln har säkert redan börjat. Korruptionen är sed och tradition och omöjlig att bryta över en natt.
Men det går, det är jag övertygad om! Det handlar om att lägga manken till. Därför är jag inne på att flyga dit på måndag. Jag har fått trevare om att återvända till statsradion och -teven, och försöka införa skandinavisk standard, vad det nu betyder. Klart det vore galet svårt, men med duktiga kollegor lokalt tror jag att det är bra med opartiska utlänningar med erfarenhet av ett system som helt enkelt fungerar.
Jag vill uppmana alla arbetsfria svenskar (som gärna talar ryska eller kirgisiska, eventuellt turkiska och engelska) att ta ett flyg. Det verkar bara kosta 3 500 kronor med Aeroflot, tur och retur.
Jag vill avsluta med att citera en av ferghana.ru:s sammanfattningar i dag:
"Сможет ли кыргызский народ воспользоваться своим вторым историческим шансом? Сможет ли общество осознать, что, убив дракона, самое главное - самому не стать драконом? Смогут ли вчерашние оппозиционеры, а ныне члены временного правительства понять, что власть, как песок, может вытечь как сквозь пальцы за считанные минуты?.."
"Kommer det kirgisiska folket att kunna använda sig av sin andra historiska chans? Kommer samhället att kunna inse att när man dödat draken är det viktigaste av allt att inte själv bli en drake? Kommer gårdagens oppositionella, som nu bildat tillfällig regering, att kunna förstå att makten, liksom sand, kan rinna dem mellan fingrarna på några minuter?"
Oppositionen hade jobbat intensivt den senaste tiden och i dag, 7 april, skulle det hållas "folkriksdagar" runt om i landet. När oppositionspolitikern Bolot Sjernijazov, som jag träffat o som besökte Stockholm i höstas, i går kom till bergsstaden Talas för att delta i detta greps han, och det ska ha utlöst våldsamma demonstrationer där. Då stormades myndighetsbyggnader.
I dag onsdag spred sig upproret till andra regioner och huvudstaden Bisjkek. Ett tag rasade strider på gatorna och rapporter kom om krypskyttar på taken. Minst 47 döda och hundratals skadade rapporteras, framför allt bland demonstranterna. Men en efter en intogs olika myndighetsbyggnader och nu bekräftas uppgifterna att den hatade president Kurman Bakiev flugit från huvudstaden (men eventuellt bara till den sydliga staden Osj).
Den erfarna oppositionspolitikern Roza Otunbajeva, som jag träffat och som känner flera svenskar, ska ha utsetts till ny regeringschef. Omur Tekebajev, som besökte sossarnas kongress i Älvsjö med Sjernijazov, är säkert också med. Och nu flyger exilkirgiser från hela världen hem till Kirgisistan, bland dem flyktingen och politikern Edil Baisalov, som levt två år i Enskede.
Många medier rapporterar i dag om händelserna som oroligheter med många döda, som något som underförstått är farligt och oönskat - negativt. Det är en tradition av förenkling och feghet som leder till att dessa redaktioner - omedvetet får man hoppas - stödjer makten överallt, oavsett om den är illegitim eller folkvald.
Verkligheten är att Bakievs regim under fem år infört ett långt grövre vanstyre än föregångaren Askar Akajev gjorde på sina 15 vid makten. Bakiev har satt sitt eget folk i alla myndigheter och rapporter om hejdlös korruption och kleptokrati har haglat. Nonchalansen och stölderna har lett till månadslånga elavbrott i stora delar av landet. Arbetslöshet och ohälsa är skyhöga.
Värst har Bakiev klampat ned på de som satt sig upp. Demonstranter i Balyktji, Petrovka och Nookat har fängslats och torterats, journalister och politiker har mördats, medier har stängts. Nu 10 mars blockerades flera nyckelsajter för oberoende information i ett fåfängt försök från regimen att behålla kontrollen.
Revolutionen eller statskuppen i dag, jag tror kanske att revolution är ett bättre ord, har skett med våld och det har lett till svåra skador på människor, materiella värden och säkert på den sociala freden i allmänhet. Plundrare har levt rövare, men det verkar ha skett i mindre utsträckning än den förra statskuppen 2005.
Nu kommer dock det allra svåraste arbetet. Mycket talar emot Roza Otunbajevas nya regering, om den ens hinner vakna till liv. "Oppositionen" är gravt splittrad och svag, sedan under åratal dess medlemmar hoppat fram och tillbaka mellan regering och opposition. Orsaken är delvis svåra förhållanden, men delvis tror jag helt enkelt bristande erfarenhet av politiskt arbete. De flesta som nu tar makten känner den störtade president Bakiev väl och har länge arbetat med honom.
Utmaningen blir att stabilisera läget och sen försöka samla den nya ledningen under en vision, som måste vara demokratisk, rättvis, frihetlig. Nya chefer och mellanchefer som vinner personalens förtroende måste sättas in i alla myndigheter, nya guvernörer etc, och det är inte lätt. Lokal konkurrens kommer att uppstå, kohandeln har säkert redan börjat. Korruptionen är sed och tradition och omöjlig att bryta över en natt.
Men det går, det är jag övertygad om! Det handlar om att lägga manken till. Därför är jag inne på att flyga dit på måndag. Jag har fått trevare om att återvända till statsradion och -teven, och försöka införa skandinavisk standard, vad det nu betyder. Klart det vore galet svårt, men med duktiga kollegor lokalt tror jag att det är bra med opartiska utlänningar med erfarenhet av ett system som helt enkelt fungerar.
Jag vill uppmana alla arbetsfria svenskar (som gärna talar ryska eller kirgisiska, eventuellt turkiska och engelska) att ta ett flyg. Det verkar bara kosta 3 500 kronor med Aeroflot, tur och retur.
Jag vill avsluta med att citera en av ferghana.ru:s sammanfattningar i dag:
"Сможет ли кыргызский народ воспользоваться своим вторым историческим шансом? Сможет ли общество осознать, что, убив дракона, самое главное - самому не стать драконом? Смогут ли вчерашние оппозиционеры, а ныне члены временного правительства понять, что власть, как песок, может вытечь как сквозь пальцы за считанные минуты?.."
"Kommer det kirgisiska folket att kunna använda sig av sin andra historiska chans? Kommer samhället att kunna inse att när man dödat draken är det viktigaste av allt att inte själv bli en drake? Kommer gårdagens oppositionella, som nu bildat tillfällig regering, att kunna förstå att makten, liksom sand, kan rinna dem mellan fingrarna på några minuter?"
Revolution i Kirgisistan?
Mina vänner befinner sig mitt i händelsernas centrum när nu Kirgisistan brinner och president Bakievs kriminella regim kan ha rämnat. Jag har hört rykten om att presidentpalatset intagits bland andra av min vän publicisten Turat Akimov. Ett antal människor har dödats i huvudstaden Bisjkek. Runt om i landet har oppositionella krafter stormat myndigheter och guvernörspalats, tagit gisslan. Regeringen har svarat brutalt med att skicka dit stormtrupper som öppnat eld, men tveklöst är de kommandosoldaternas engagemang bräckligt när runt omkring dem deras egna landsmän, släktingar osv skriker ut sitt förakt mot regimen och utblottelsen de tvingats leva i i många år.
Jag hoppas innerligt att mina vänner och bekanta klarar sig, samtidigt som jag vet att många av dem brinner för att stå upp för sitt land och just nu behövs i beslutsfattande kretsar. Mycket mycket avgörs dessa timmar och dygn. Jag önskar jag vore där, istället för att kommentera i TT.
Jag vet inte hur det blir - om oppositionen tar makten och presidenten flyr eller om Bakiev lyckas kväsa upproret. Om det blir maktskifte finns chanser att mycket av det onda, korrupta, kriminella (gangsters har ingått i maktkretsarna, finansiella storskurkar har tagit över ekonomin genom konstitutionella statskupper, hänsynslösa apparattjiks har sänt propaganda i statsmedia, lönnmördare och förtrycksutrustning ska ha importerats för stora summor) rotas ut och ersätts av folkets människor, av välutbildade - lite av de kadrer som sedan 90-talet pluggat men inte haft någonstans att använda sina kunskaper, av personer som vill landet Kirgisistan väl.
Uppdat: Läget nu tycks alltså vara så att oppositionen har överhanden. De ska ha tagit presidentpalatset, tvingat regeringen att utlysa eld upphör, fått kontroll över statsteve och installerat "folkguvernörer" i regionala säten. De oppositionsledare som fängslades i går har släppts.
Men vad ska komma nu? Det som talar emot en demokratiskt nytt statsskick nu är landets politiska omognad o stora fattigdom, bristen på duktiga oppositionella personer som kan ta över. Det är nu det gäller.
Jag hoppas innerligt att mina vänner och bekanta klarar sig, samtidigt som jag vet att många av dem brinner för att stå upp för sitt land och just nu behövs i beslutsfattande kretsar. Mycket mycket avgörs dessa timmar och dygn. Jag önskar jag vore där, istället för att kommentera i TT.
Jag vet inte hur det blir - om oppositionen tar makten och presidenten flyr eller om Bakiev lyckas kväsa upproret. Om det blir maktskifte finns chanser att mycket av det onda, korrupta, kriminella (gangsters har ingått i maktkretsarna, finansiella storskurkar har tagit över ekonomin genom konstitutionella statskupper, hänsynslösa apparattjiks har sänt propaganda i statsmedia, lönnmördare och förtrycksutrustning ska ha importerats för stora summor) rotas ut och ersätts av folkets människor, av välutbildade - lite av de kadrer som sedan 90-talet pluggat men inte haft någonstans att använda sina kunskaper, av personer som vill landet Kirgisistan väl.
Uppdat: Läget nu tycks alltså vara så att oppositionen har överhanden. De ska ha tagit presidentpalatset, tvingat regeringen att utlysa eld upphör, fått kontroll över statsteve och installerat "folkguvernörer" i regionala säten. De oppositionsledare som fängslades i går har släppts.
Men vad ska komma nu? Det som talar emot en demokratiskt nytt statsskick nu är landets politiska omognad o stora fattigdom, bristen på duktiga oppositionella personer som kan ta över. Det är nu det gäller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)