(Här först på begäran en bild från stadslivet, en cykeltävling i går söndag i Bisjkek centrum, kul att se ungdomskultur som är sällsynt överhuvudtaget, detta mest rysk medelklass tror jag.)
Har inte varit tillbaka på statsmedierna sen jag lämnade förra måndagen. Har haft att göra med diverse texter till svenska medier, och har nu börjat luska i sanslöst spännande grejer om landets energisektor. Det har varit oroligheter i Osj och en rysk MR-profil har uttalat sig rejält optimistiskt om situationen i Kirgi.
(Energigrejen: Det visar sig att Uzbekistan sen i höstas byggt egna högspänningsledningar och när som helst kan bryta den sovjetiska cirkelledningen från de kirgisiska vattenkraftverken ned till en matarstation i den uzbekiska Ferganadalen. Därifrån går 220-voltsledningar vidare till två kirgisiska län, Batken och Osj. Om uzbekiske diktatorn Islam Karimov vill kan han alltså när som helst slå av strömmen - helt - i två kirgisiska län. Dessutom skulle en avstängning betyda rejäla problem för resten av Kirgi, eftersom de då skulle behöva stänga av en rad vattenkraftverk, och norra landsdelen skulle få elbrist. Kazakstan har redan gjort samma sak i norr, vilket sänkt eltillförseln till nordöstra Kirgisistan. Orsaken är att grannarna vill vara oberoende och undvika att tadzjikerna stjäl ström.)
Men det är väldigt frustrerande att jag inte kunnat fortsätta jobba på KTR. Högste chefen vågade/ville inte själv ta ansvar för att anställa mig, inte ens gratis, och regeringen har inte fått tummen ur trots upprepade löften om att "i dag eller i morgon" ska det bli av, frågor om CV som jag skickat, och att jag gett dem färdiga avtal att skriva under. I går fick jag epostsvar från regeringschefen Roza Otunbajeva att hon vet att jag vill hjälpa till och hon hänvisar till bolagscheferna.
(Det här tomma kontoret hos regeringen var det närmaste jag kom direkta överläggningar om mitt jobb.)Det är särskilt trist eftersom regeringen nu skyndar igenom reformen till public service. Just nu tycks styrkommittén för hela bolaget utses, det organ som alltså ska vara den viktiga bufferten mellan regeringen och bolagsledningen. Det är helt avgörande att få dit oberoende människor med integritet, och enda sättet att trygga det är att ha en öppen och väl reglerad utnämningsprocess.
Precis nyss avslutades en liknande utnämningsrunda (läs: -cirkus) till den tillfälliga Valkommission som ska administrera konstitutionsomröstning i slutet av juni och parlaments- och kanske presidentval 10 oktober. Ett grymt demokratiskt och välorganiserat och dygnet runt jobbande nätverk av ickestatliga organisationer lyckades pressa regeringen att acceptera en majoritet oberoende kandidater, däribland ordföranden.
Nu skulle den civila samhället vad gäller mediafrågor behöva göra exakt samma sak för att maximera legitimiteten hos Styrkommittén för OTRK, som det Offentliga TV- och Radiobolaget ska heta. Men vad jag vet händer inte det. Media-NGO:erna tycks inte demokratiska och inte operativa och kanske inte heller särskilt moraliska - de har inte märkt ut sig för att under förtrycket ta samma risker och principiella ställningstaganden som MR-folket. En mäktig kvinna anklagas för att ha slussat biståndspengar till eget företag och är dessutom gift med en affärsman som ska vara nära vän med både Ajdar och Maxim - de två störtade presidenternas ökända söner vars oligarkfasoner ledde till revolutioner.
Vi får se. Som sagt uttryckte den ryske människorättsprofilen Vitalij Ponomarjov sig i fredags rejält positivt om situationen. En frisk fläkt från norr. Han sa att läget påminner om det efter oktoberrevolutionen 1917 och perestrojkans löftesrika 1988-1989! Hehe. (Inte överallt skulle "1917" ger samma positiva vibbar, men han menar givetvis innan Lenin- och Stalinterrorn kom igång...) Han talar om att interimsregeringen presterat efter omständigheterna bra, att dess maktdelning mellan oppositionsledare i själva verket visar på politisk mognad, och han berömmer särskilt dess öppenhet just mot det civila samhället och utseendet av trovärdiga ledamöter till Valkommissionen, som jag redovisat ovan.
Jaja, vi jobbar på. Jag ska ringa upp div gamla energetiki, energiproffs, och träffa en oppositionell bankgubbe sen. Och så ringa regeringen och kräva att de återinstallerar mig. Problemet är att jag inte har så mkt att hota med. Jag är ju redan i landet, åkte ju hit på god vilja (/godtrogenhet).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar