Tjolahopp

Hej hjollop!

Grattis på Radions Dag här i Kirgi.

Nu är det snart helg och diverse desperation från dagens första halva är bortglömd. Jag försökte dra igång visumprocessen och det var som att öppna en avgrund av ångest och förtvivlan... (Se tidigare inlägg från dylika processer...) Mitt nuvarande visum går ut på onsdag, dit är det två arbetsdagar, eftersom måndag är dag efter 65-årsjubileet för Segern i det Stora Fosterländska Kriget.

Konsulatet är öppet från 09-11, jag har där spillt mkt blod och svett. Kl 09 (1) var ingen här på plats. Sen (2) skrev jag ett brev till kirgisiska konsultatet och bad Sultan skriva under. Visst, sa han, men eftersom jag inte har nåt avtal här än tyckte han att högsta chefen Kubat måste godkänna först. Kubat (3) var i möte. Under tiden (4) rättade Sultan mitt brev men då funkade inte hans skrivare. Operativa sekreteraren Dilja (5) ryckte in, men hon hade fel version av ordbehandlingsprogrammet och dessutom var hennes dator var full av virus. Under tiden (6) gick jag till ett kontor med en kopiator, för att kopiera passet i tre ex vis av tidigare erfarenheter, men ombads återvända med egna A4-papper. Vid cirka 10.30 var utskriften klar och jag gick till Kubat. Han (7) vägrade skriva på eftersom jag bett om ett årsvisum för att spara pengar och tid. Kanske kan vi skriva september föreslog han. Dilja skrev (8) en ny version på en månad, som vi kopierade och jag stack. Ute på gatan upptäckte jag att jag bara hade sju som och tre hundra dollar på fickan, minibussen kostar åtta som. Jag (9) stannade en ändå och frågade om sju var okej, nej sa han. Jag var nära förtvivlan men stannade en till, som sa visst. Men tio minuter till godo kom jag (10) fram, men luckan på konsulatet var tom. Med tre minuter till godo kom en visumtjänsteman jag tidigare bråkat med till luckan...

Han kollade på dokumenten och (11) lämnade tillbaka. Det saknades både stämplar och diarienummer på brevet.

Men nu var det slut med negativ energi. Jag hade vid det här laget kommit in i en skön laissez-faire-stämning, och softade till ett växlingskontor, som erbjöd mig en lägre kurs för att det var lite klotter på sedeln. Jag vägrade och hittade en annan ren sedel. Sen åkte jag tillbaka till jobbet i grodan ro och träffade Sultan, som skulle till Utrikesministeriet för att få grattis på Radiodagen. Jag åkte med - för nu hade en diabolisk plan tagit form i huvudet, jag tänkte att jag kan ta fram ett svenskt rekommendationsbrev, fixa en pressackreditering och själv fixa ett årsvisum på tisdag.

Vi kom dit och tas emot av Dinara Zarygulova, pressekreterare. Sultan gick på mottagning och hon mindes mig glasklart - klart vi ska förlänga ackrediteringen. Hur har du det med visum, frågar hon? Jo förresten, det behöver förlängas, säger jag. Jamen det fixar vi, säger hon! Hon hjälpte mig att skriva ett kort personligt brev till ministern - svensk rekommendation behövdes inte.

Internet funkade inte, men nu var det flow så det spelade ingen roll. Jag gick till Amerikanska universitetet i närheten där den trevlige ekonomistudenten Ilimbek lät mig mejla från hans trådlösa internet. Sen åt jag trevlig lunch med två duktiga tolkar jag känner, som tjänar ungefär en genomsnittlig månadslön i landet om dagen, och sen släntrade jag mot UD igen. Och mötte Dinara på vägen, på väg till lunch, och kunde ge henne passkopiorna och mina fotografier, för blixtsnabb hantering av ackreditering och visum.

HURRA!

Sen gick jag till rundabordsdiskussionen om public service på ett hotell två kvarter bort. Bekanta i MR-sektorn stod utanför och var besvikna. Tillfälliga regeringen hade kuppat, menade de, och tänkte inte längre låta civila samhället tillsätta de 15 styrelseledamöterna för Offentliga TV:n och Radion, utan själv göra det. Jag lyssnade på mötet ett tag, och det visade sig att regeringen skapat ett Info-Koordinerings-Centrum (IKC), som inte tänker acceptera NGO:ernas lista på 15+15 kandidater, eftersom de inte representerar hela civila samhället. NGO:erna var förbaskade och sa att det då i praktiken blir oändligt många förslag och i slutändan kan regeringen välja helt fritt. IKC:s oklanderlige representant erbjöd sig då att skapa nåt slags samarbetsmekanism tillsammans med NGO:erna för att nomineringsprocessen ska bli både legitim och ändå reell.

Sen skyndade jag med två radioreportrar tillbaka för studiosamtalet om just detta. Det var skoj och ruschigt, men lite virrigt är jag rädd. Det var jag, NGO-kvinnan Elvira Sarieva som jobbat intensivt med reformen (och som jag bråkat lite med på epost kring öppenheten i processen), Elnura en filmregissör, och den "enkle TV-tittaren" Marat.

Vi pratade hit och dit, jag hann säga att jag tycker just nu är det ingen censur eller propaganda på KTR, som det var förut, kallade Bakijev för diktator, pratade om att "objektivitet" inte finns men att public service ska göra opartisk och saklig journalistik. Det kom tre samtal från tittare, varav två grattade oss på Radions Dag. Programledaren Gulmira var rätt bra och ruffig men började gräla med regissören. Jag kallades för Heduofrisch och Anders.

Och så notiserna:

* "Ingen är glömd och inget är glömt" står det på en gigantisk banderoll över Tjuj prospekt. Det är 65-årsjubileum för Segerdagen i det Stora Fosterländska Kriget på söndag. Parader och tal, gratulationer och minnesprogram, högtidligheter osv överallt i forna Sovjet. I Moskva deltar för första gången också representanter för "Anti-Hitler-koalitionen" - dvs Storbritannien, Frankrike osv i de (tidigare ökända) militära paraderna på Röda Torget, där jag tror fortfarande atomvapen som SS-300 visas upp.

* Två påminnelser om hur vidrigt demokratier fortsätter att stödja den medeltida diktaturen i grannlandet Uzbekistan:
- Asian Development Bank ger 1 miljard 150 miljoner USD till utecklingsprojekt i landet, en fördubbling av biståndet. Utvecklingsbanken ignorerade i att MR-rörelsen bojkottade mötet i Tasjkent.
- “We finally got an up-close look at your government. You’re a bunch of hypocrites, no less corrupt than our own government–just a lot bigger.” ska en Bisjkekadvokat ha sagt apropos hur USA medvetet betalat uppblåsta hyror och avgifter för militärbasen i Kirgisistan till Akajev- och Bakjevregimerna.