Historisk massaker på solidaritetsaktivister

Det tycks mig som en skräckinjagande milstolpe i den israeliska koloniala historien när vi nås av morgonens hemska nyheter om 16 döda och ett 60-tal skadade efter att israelisk militär bordat nödflottan på väg till Gazaremsan.

Såvitt jag förstår befann sig flottan, med en delvis svensk båt, på internationellt vatten och den israeliska militärens angrepp var således först och främst ett omotiverat folkrättsbrott i sig. Uppgifterna går isär om hur mycket våld som båtarnas passagerare använde för att försvara sig, vilket är mindre relevant.

Hjälpflottan uppger att soldaterna öppnade eld omedelbart och sköt mot sovande civila, och att detta syns på en video, som jag inte lyckats se. Israel hävdar att folk angrep dem med skjutvapen, hugg och slag. På en videosnutt syns hur en passagerare angriper en israelisk soldat med en påk. Jag antar att självförsvar formellt sett är juridiskt legitimt mot piratangrepp, även om jag själv skulle försökt använda ickevåld om jag varit ombord. I vilket fall framstår den israeliska militären, och därmed den israeliska regeringen, som ansvarig för såväl det olagliga angreppet som dödligt övervåld.

Jag har inte hört något om att någon av de europeiska parlamentarikerna ombord, nobelpristagaren Mairead Maguire eller någon av de 11 svenskarna, som Henning Mankell, skulle vara skadad.

Det här är ett nytt lågvattenmärke i Israels minst 43-åriga kriminella förtryck av palestinierna - att döda så här många utlänningar, solidaritetsaktivister, från tredje part. Såvitt jag förstår är det överhuvudtaget något mer eller mindre unikt i modern världshistoria.

Det här kommer att dominera nyhetsflödet i flera dagar. Vi får se vad som framkommer. Toppen att Sveriges Radio var alerta, och att TV4 hade ett filmteam ombord på den svensk-grekiska båten.

För övrigt är jag tillbaka på statsradion här i Bisjkek och gör ett nytt försök dessa sista två veckor i landet, trots att jag inte får någon lön, skriftligt mandat osv. Det är svårt, för kommunikationen är dålig med cheferna och redaktörerna, men samtidigt finns en stor generell öppenhet till mig. Så jag fokuserar på konkret arbete och mindre principiellt -- jag satt med på nyhetsmötet i morse och spånade idéer och kommenterade, åkte med en reporter ut på en konferens om etniska spänningar och hjälpte till med infoinsamling, intervju, fokus osv. Det kändes mkt bra, han var lyhörd för mina perspektiv och verkade lära sig en hel del.

I landet är det lite instabilt i dag, just vad gäller det hemska hotet av interetniskt våld. I söder har internationella skärmytsling ägt rum med Uzbekistan, i den bisarra zick-zack-gränsområdet i Batkens län. Uzbekerna ska ha sänt ett kompani soldater in i en enklav där nere, och nån kirgisisk by har fått el och vatten avstängd.

Nån eller några ur det medborgargarde som vaktar radiohuset här i Bisjkek ska också ha blivit misshandlad av lastbilschaufförer som kräver att straffavgifter för tunga lass avskaffas.