Efter den uppsluppna bilden på några turkiska kickboxare jag träffade på hajk i bergen (och varma källor) härom helgen blir jag strax allvarlig: Återigen är det tyvärr rejäla oroligheter i södra delen av landet.
Det hemska nu senast är att inte bara interimsregeringens aktivister och Bakievregimens sammansvurna slåss utan nu också etniska uzbeker mot etniska kirgiser.
Faran för etnisk rensning har legat och grott sedan juni 1990 då minst 300 människor (inofficiella siffror är långt högre) dödades i pogromer mellan uzbeker och kirgiser i södra Kirgisistan under Sovjets sammanfall.
Nu onsdag kväll strax före kl åtta lokal tid inför interimsregeringen 11 dagars undantagstillstånd nattetid i Djalalabad.
I vågskålen är självklart risken för inbördeskrig, som skulle kunna sprida sig i hela regionen, men även om det inte sker äventyras interimsregeringens position och de demokratiska steg den tagit. Närmast i form av en ny konstitution vars slutliga ordalydelse skulle bestämts i dag och upp till folkomröstning 27 juni.
Mer i detalj:
I centrum för våldsamheterna står den uzbekiske affärsmannen och politikern Kadyrdjan Batyrov som under det misslyckades försöket till kontrarevolution i slutet av förra veckan slogs våldsamt och högljutt för interimsregeringen.
På hans order ska bland annat ex-presidenten Bakijevs föräldrahem ha plundrats och bränts, och han har gjort uttalanden om självständighet för uzbekerna i södra Kirgisistan, vilket retat upp känslorna hos många kirgiser.
Läget förvärras kraftigt av att ordningsmaktens moral är på en absolut bottennivå efter att polismaktens fullständiga sammanbrott under folkupproret som ledde till maktskifte i landet den 7 april. På många håll i söder har poliser hållt sig undan medan aktivister, hyrda legoknektar och andra slagits om kontrollen över regionadministrationer. Även ekonomin är i botten också pga en ekonomisk blockad från
grannländerna sedan maktskiftet.
I bakgrunden finns klanen Bakijev, dvs den avsatte presidentens bröder, söner, och regimens sammansvurna, som med stora finansiella medel antas stödja alla former av oroligheter i söder. Även starka kriminella nätverk är aktiva.
Andra städer tycks lugna, men den "etniska faktorn" finns även i länen Batken och Osj.
Själv mår jag finfint, har kommit igång mer här nu på radion och teven efter att ha varit lite apatisk förra veckan. Har haft ett snack med chefen, min personlige vän Sultan, och vi har kommit fram till att lite kulturella faktorer gjort att det inte funkat så bra. (Jag har lite väntat på att han ska erbjuda mig arbetsuppgifter och ansvarsområden, han har suttit och varit frustrerad över att jag inte tagit för mig själv mer, i grov förenkling.) Dessutom har jag också stretat med en grötig mastodontartikel jag skrivit om energisektorn.
Det där var en bild på Sultan, Ulugbek (se nedan) och jag. Nu har jag kommit igång mer och i går kväll körde Sultan och jag en timmes direktsändning där vi intervjuade en nattlig gäst, den kontroversielle chefredaktören Ulugbek. Jag coachar också de direktsända programmen, är med på nyhetsmötena och pitchar idéer. I förrgår åkte jag ut och var med när 32 fängslade bybor från Nookat utanför Djalalabad släpptes efter 1,5 års fängelse och tortyr efter sammanstötningar hösten 2008. Det var väldigt känsligt och jag kunde göra en intervju på kirgisiska/uzbekiska med två kvinnor, en som fött en dotter i fängelset, och en som förlorat en. Det sänder vi i en specialsändning i morgon och på fredag.
TV-chefen Ulan har också bett mig hjälpa till på teven, där finns det inte någon som med Sultans färdigheter kunnat styra upp nyheterna. De sände rätt illa från dagens svåra läge i Djalalabad, och bland annat gick det ut ett påbud från högsta ledningen att ta bort namnet Kadyrdjan Batyrov från alla inslag för att inte provocera några känslor. Det känns ju lite klumpigt och det var påtagligt hur alla medarbetare accepterade det utan att lyfta på ögonbrynen. Ordern kom efter att teve sänt en ocensurerad vju med Batyrov där han sagt saker som gjort folk förbannade och gjort att de hotat en tevereporter. På radion nämner vi honom hela tiden, stora delar av bråket handlar ju om hans person.
Att hålla balans i inslagen och inte späda på rashat eller på annat sätt bidra till våld är ju förstås viktigt - - eller att inte göra det I ONÖDAN ska jag väl säga, för det där är ju en oändligt svår principfråga i journalistiken. Var går gränsen mellan måttfullhet och censur? Mellan att berätta sanningen och ljuga? Vilka rykten och obekräftade uppgifter ska vi berätta, vilka ska vi undanhålla?
Om vi är för försiktiga tappar vi förtroende och förråder människors hopp om demokrati och fria medier, förutom att vi förstås ger folk sämre information om verkligheten. Om vi är för vilda riskerar vi att sända osanningar, och att spä på våldsamheter i onödan.
Jag antar att grundinställningen ska vara "broadcast and be damned", sen får man diskutera självcensur i varje enskilt fall. I ett sånt här land, djupt sargat och förvirrat, med mycket skör social fred, behövs särskilt starka och publicistiskt mogna journalister. Det behövs folk som kan intervjua de mest kontroversiella och farliga gubbarna (för de är nästan alltid gubbar, och reportrarna lika ofta kvinnor), och låta dem tala men framför allt ställa riktigt tuffa frågor om makthavarnas positioner och beslut. Endast då ger man tittarna både info och känslan av rättvisa som gör att deras söner kanske INTE går ut och misshandlar varandra och dör.
Jag fick i förmiddags syn på en tv-sänd match av nationalsporten Kök-Buru, dvs hästpolo med ett halshugget får. Nu har jag och sportproducent klippt ihop en promo-video som jag ska försöka erbjuda västerländska sportkanaler att köpa in! Detta måste ses!
Jag har också träffat Edil ett par gånger, politikern som bjöd hit mig. Jag har förlikat mig med att jag inte får nåt bättre mandat än så här. Han har lovat ersätta mina kostnader, sen ska han lämna regeringen säger han och satsa på en valrörelse inför parlamentsval i höst. Här sitter vi och äter lunch i lördags, strax innan bastun. När bilden tas har jag ovetandes glömt mina nycklar på ett internetkafé, jag hittade dem först dagen efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar