Jag har tyvärr tappat entusiasmen. Var katten har jag lagt den?
I torsdags förra veckan fick jag klart för mig - under nyhetsarbetet med de sensationella buggningsbanden från både regeringsmedlemmar och den förra regimen - att mina insatser inte var så välkomna hos redaktionsledningen.
Visst, försäkrade man, jag är jättevälkommen med strategiska råd och programförslag, tips, tablåidéer, gäster, administration osv. Fast inte direkt i nyhetsarbetet.
Men jag tappade lusten. Det kunde vara okej att jag inte fick något formellt mandat, att jag inte fick några pengar för mödan - om åtminstone jag fick en bra reell möjlighet att påverka.
Bara att konstatera att den politiska viljan inte räckte till att sätta in en västerlänning i mitten av nyhetsmaskinen, att löftena inte förverkligades.
Det är skillnad på att vara nyhetschef och direkt involverad i nyhetsflödet och sändningarna, och på att gå vid sidan av och försöka hålla koll och ge råd som det är upp till redaktörer och reportrar att anamma eller inte. Och när de är kraftfullt underbetalda, överarbetade, stressade, rädda osv är så sällan fallet.
Jag är ganska låg just nu. Dels självkritisk, borde kunnat göra något bättre av detta tror jag. Men också i allmänhet besviken antar jag. Det är inte jättestora ändringar jag skulle tillföra - i stort sett är mycket på radion nu oberoende och fritt från censur. Men det är lite systematik, uppföljningar, bredd, nåt slags kontinuitet och klarhet, pregnans i bevakningen jag skulle ha velat tillföra tror jag.
Men icke. Så nu har jag dragit ned på min tid på KTR, ska briefa radioledningen med Ekots "jourbok" på söndag, och berätta om hur SR lagt upp tablå för P1-morgon och Ekot, och personalscheman för desamma, så lite frön för tankar. Hjälper också till med lite biståndsansökningar.
Politiken fortsätter intensivt som ett ånglok. Och MR-sektorn fortsätter att arbeta och lobba för maximalt demokratisk konstitution, omröstning om densamma samt förtroendeomröstning kring presidenten Roza Otunbajeva, valkommissionen, ett råd som ska utnämna styrelsen för public service osv osv.
Jag har tatt lite semester och bestigit berg. I helgen var vi uppe på Учитель - "Läraren" - en topp på nätta 4 540 meter (här är en film som gode vännen Tom gjort om äventyret. Jag är han som knatar omkring i svart jacka och diverse olika ryggsäckar). Det var lite regn, hagel och snö, och väldigt väldigt mycket sten att knata över, och så en del hisnande utsikter här och där. Positivt var också att ingen vrickade foten eller fick lungödem under natten. Nästnästa helg kanske vi provar granntoppen Корона - "Kronan"!
3 kommentarer:
Läste din fascinerande artikel i H&M (ej klädkedjan) och är glad över att för första gången ha hittat till din blogg som jag hädanefter ämnar följa.
Just det här inlägget var ju visserligen aningen deprimerande, men jag hoppas att du snart återfår entusiasmen. Det du gör för vad som förhoppningsvis är en ny spirande demokrati i Kirgizistan ser ju i alla fall på ytan ut att vara så oändligt mycket viktigare än alla potentiella journalistiska gärningar i Sverige.
Jag har själv en del erfarenheter från och kontakter i Kirgizistan och håller naturligtvis tummarna för en positiv fortsatt utveckling. Mycket värre än läget varit de senaste åren (enligt vad jag hört) kan det ju knappast bli. Hoppas också i framtiden själv åter få möjlighet att styra kosan mot Centralasiens Schweiz (häftig film förresten!).
Har nu läst alla dina inlägg från Kirgizistan efter revolutionen (med utebliven nattsömn som insats). Fantastiskt intressant! Ser fram emot fortsatt insiderbevakning och hoppas att du för Kirgizistans skull inte tappar sugen.
Mattias - hehe, jättekul att du läst så mycket! Det var värst, härligt att höra.
Just nu är det bättre tider igen, jag har tagit mig samman och svalt stoltheten och försöker hjälpa till ändå sista veckorna.
Det känns bra. Skriv gärna mer med kommentarer o frågor om du har.
Skicka en kommentar