Dödskampen i Asjchabad

Den 10-13 september 2008 hördes skottlossning och eld från tunga vapen inne i Turkmenistans huvudstad Asjchabad. Rykten om vilka som trotsade lugnet i den totalitära diktaturen så har inkluderat religiösa extremister, kivande säkerhetsstyrkor, oppositionen och CIA-agenter. En rapport från ryska Memorial tecknar istället konturerna av en thrillerartad vendetta.

- Du ville träffa mig. Låt oss ses och göra upp som män, sa 35-årige patriarken Adzjar på telefon till förundersökningsledaren och nämnde ett fabriksbygge i norra delen av Asjchabad, huvudstad i ökenlandet Turkmenistan öster om Kaspiska havet. Adzjar hade just fått veta att polisen dagen innan torterat hans fru. På vägen till fabriken jagade han och bundsförvanten Ahmed Chodjaguliev, 28, iväg en polispatrull och sköt ihjäl ett par ur en annan.

Därpå följde fyra dygns eldstrid på fabriksområdet, med ett tiotal dödsoffer innan de illa förberedda säkerhetstrupperna kunde föra bort banditernas döda kroppar.

Jag vill berätta det här för att så begränsad information når väst från Turkmenistan, och de nyheter vi får del av är svåra att bekräfta. Den här texten bygger på en artikel på Ferghana.ru den 5 november, som utgår från en rapport från det ryska människorättscentret Memorial, som sammanställt officiella, oppositionella och anonyma uppgifter om striden i Asjchabad.

Chudajberdy "Adzjar" Amandurdiev var en känd kriminell i Asjchabad, och förekom i polisens rullor sedan de antiarmeniska pogromerna där i maj 1989. 1995 dömdes han till fem års fängelse för att ha organiserat en regimkritisk demonstration, men släpptes efter en kampanj från bland andra Amnesty International. Den sju år yngre bundsförvanten Ahmed Chodjaguliev var före detta befäl i gränstrupperna och bar ett långt skägg som gjorde att han förknippades med islamism.

Enligt turkmensk polis, skriver Memorial, smugglade de båda droger från Iran i Achals län. I maj 2008 brändes och rånades en statlig bensinmack i staden Geok-Tepe. Man förmodar att lokalchefen var droghandlare och skyldig någon pengar. Två månader senare efterlystes Adzjar och Chodjaguliev.

Oppositionella källor kopplar istället efterlysningen till politik. Under sommaren har turkmenska myndigheter intensifierat kontrollen över misstänkta oppositionella genom hembesök hos bland annat miljövänner och lokala aktivister. En av de som råkat illa ut är dissidenten Gulgeldy Annanijazov som dömdes till 15 års fängelse för att - tillsammans med Adzjar - ha spelat en huvudroll i den regimkritiska demonstrationen i juni 1995 men efter protester släpptes och fick asyl i Norge år 2002. Han greps under sommaren och dömdes till ett nytt 11-årigt fängelsestraff efter att i hemlighet ha återvänt till Turkmenistan.

Den 1 september hade Adzjar Ramadanfest när polis kom till hans hem och en konflikt uppstod, även om detaljerna är okända, enligt en turkmensk dissident. Dagarna därpå tog polisen minst tre av Adzjars familjemedlemmar som gisslan, en ofta använd metod för att komma åt eftersökta. Adzjars hustru ska enligt källorna bland annat ha misshandlats och förhindrats att sova men inte ha gett förhörarna några ledtrådar till hans gömställe.

Hustrun släpptes och polisen satte upp ett bakhåll hemma hos Adzjar. Den 10 september ringde han till hustrun eller en svägerska och fick veta att hustrun torterats. Förblindad av hämndlystnad bad han dem att ge luren till förundersökningsledaren, och kallade honom till en uppgörelse på det sätt som citeras ovan. Platsen som nämndes var dricksvattenfabriken Tjetjme som byggs i norra stadsdelarna.

På vägen dit stötte Adzjar och Chodjaguliev på en polispatrull. Adzjar presenterade sig för polismännen och bad dem hälsa sina överordnade att han var på väg dit för att "knäppa snutar." I nästa patrull satt en polisfurir och två värnpliktiga. De försökte gripa de båda banditerna, som öppnade eld med pistoler och dödade två i patrullen.

På fabriken jagade de båda vännerna bort byggnadsarbetarna med skott i luften. När en bil rullade in på fabriksområdet med förundersökningsledaren och två eller tre polismän gick de dit och när Adzjar förstod att detta var mannen som ansvarade för tortyren av hustrun öppnade han eld. Endast en polisman överlevde.

Adzjar Amandurdiev och Ahmed Chodjaguliev barrikerade ingången till huvudbyggnaden och placerade sig på andra våningen. Med automateld höll de tillskyndande poliser på avstånd, som inte visste hur många de var. Byggnaden var av armerad betong och fabriksområdet omgärdat av en betongmur. Enligt officiella uppgifter hade banditerna i förväg gömt tunga vapen, minst sex automatkarbiner Kalasjnikov, handgranaterna RGD-5, F-1 och ammunition. De hade tillgång till vatten men inte mat.

Under kvällen den 10 september och natten omringade säkerhetstjänsten fabriken och utrymde några bostadshus i närheten, men närmade sig inte. En operativ stab upprättades och den turkmenske säkerhetsministern Tjarymyrat Amanov tog befälet. Staben tog hjälp av före detta säkerhetstjänstofficerare. En av dem var enligt inofficiella uppgifter den 34-årige Murad Djummanazarov som numera arbetade i ett FN-organ i Asjchabad. Enligt vissa uppgifter kallades han till platsen som sjukvårdare på den tredje dagen men engagerades i en stormningsgrupp och avled av ett skott i huvudet. Han efterlämnar två barn, skriver Memorial.

Staben gav ett befäl order om att "förhandla" med upprorsmännen. Han ska ha bett sina kollegor ta hand om sina närmaste innan han lämnade barrikaderna. Efter några steg sköts han till döds av Amandurdiev och Chodjaguliev. "Det var tydligt att de här personerna kommit dit för att dö," ska en av soldaterna ha sagt efteråt.

De belägrade ordnade sitt försvar kompetent, och anfallet försvårades av en tidig order att ta banditerna levande, vilket ska ha kostat åtskilliga medarbetare livet. Amandurdiev och Chodjaguliev bytte eldställningar ofta och sköt från sprickor i betongmurarna. På eftermiddagen den 11 september skaffade myndigheterna fram pansarskyttefordon och försökte närma sig byggnaden. Försvararna kastade handgranater och ett av fordonen slogs ut, eller gick sönder av sig självt, skriver Ferghana.ru.

Myndigheterna besköt byggnaden med stridsfordon och granatgevär utan effekt. På natten sköt de belägrade sönder strålkastare och billjus som riktades mot byggnaden. Det är tydligt att den turkmenska säkerhetstjänsten saknade kompetens, utrustning och förmodligen även moral att professionellt stoppa våldsmännen.

Efter flera misslyckade försök övergav säkerhetstjänsten planen att ta de belägrade levande. Man avstod också från att använda anhöriga som gisslan eller mänskliga sköldar, vilket man planerat och för den skull hållit familjemedlemmar i förvar nära fabriksområdet.

Den 12 september kördes artilleripjäser fram till byggnaden och en av dem besköt byggnaden. En prickskytt lyckades såra Ahmed Chodjaguliev men inte förrän på morgonen den 13:e stormades byggnaden. Den var då tom, visade en flera timmar lång genomsökning, men de belägrade upptäcktes i närheten i ett buskage bland byggnadsmaterial. Den svårt sårade Chodjaguliev greps men avled på väg till sjukhus. Adzjar sköts ihjäl under skottväxling. De båda hade opiater i blodet.

Historien omgavs av stor ryktesspridning. Det gick inte att tysta ned att artilleripjäser använts i huvudstaden. Rykten talade om hundratals upprorsmän och till och med en läkare på gränstruppernas sjukhus i sydvästra Asjchabad ska ha uppgett att det var fyrtio dödade och över hundra lätt sårade. De troligaste uppgifterna enligt Memorial är omkring tolv dödade och åtta svårt sårade.

Det är oklart hur mycket av denna information som nått turkmenerna, men huvuddragen torde vara kända. Vi får se vad som händer i Turkmenistan, den snart tre år nya presidenten Gurbanguly Berdymuhammedov, som jag såg i Bisjkek på OSS-toppmötet i oktober, har ju infört vissa liberaliseringar från företrädaren Turkmenbasjis barocka vanstyre, men fortsätter i stort sett en mycket hård kontroll. Landet är med västliga mått mätt helt uppochnedvänt på ett sätt som skapar djupa psykiska och fysiska men för samtliga fem miljoner turkmener. Det är en pågående djup tragedi.

Källor: http://www.ferghana.ru/article.php?id=5943, http://www.ca-news.org/news/42067