Mary är död

Mary Nilson är död. Hon var min storebror Davids och min bästa kompis på landet, på Lundens backe vid Örsundsbro när vi var små. Hon bodde i en ljusbrun stuga nära intill, alldeles uppför den gamla skogsvägen bara och så till vänster, fula plankiga hus med kärleksfull famn och alltid nybakt bröd inuti.

Vi gick på långa skogspromenader, över stock och över sten. När vi inte kunde lyfte hon oss. Och vi hade plastkorgar och leksakspicknickgrejor. Vi hittade magiska vägar, en spång i ett kärr och en lucka i en sten som aldrig återfanns. Nu är det avverkat.

Och Mary dog den 19 november. Jag ringde aldrig. Aldrig ringde jag. Åratal gick. Jag har kastat bort så mycket. Det är futtigt faktiskt.

I juni var jag i Stockholm. Inte hälsade jag på. I juli och augusti bodde jag i Sverige. Inte ringde jag. Hennes nummer står väl kvar på Eniro, jag vågar inte titta. I september bodde jag hos kompisen Magnus på Gärdet. Inte åkte jag ned till Söder och överraskade, trots att mina ben och mina lungor och mina ögon bär och håller för en sån resa. Jag kan överraska. Det är jag som är ung och kunde göra det.

Men jag kanske inte kunde portkoden till hennes lägenhetshus på Krukmakargatan. Ja det var en bra ursäkt.

Man måste ta avsked innan människor dör. Man måste kyssa varandra. När ska jag nu tacka för allt Mary gett mig? Mary hej. Förlåt. Tack. Kram och puss.

Nu byter jag ämne. Mary tyckte inte heller om krig. Hon sa: Man ska inte fajtas. Eller kivas. När David och jag ville leka krig. Det fick vi inte. Tror jag. Men vi hade många kojor runt om.

I september förra året skrev jag så här till Östgöta-Corren som hade refuserat en Svenska Freds-annons på Saabs 70-årsjubileum. Mina ord är arga, inte jättekonstruktivt. Men arg är man ibland.

"Tack Östgöta-Corren för att ni stoppade Svenska Freds annonser. De var kritiska mot Saab inför 70-årsjubileet i helgen som gick. Vi vill inte läsa deras anklagelser att Saab tjänar pengar på krig. Vi behöver inte höra att Saab, arbetsgivare åt många, profiterar på diktaturer. Det tjänar ingenting till att bekymra sig över att Saabs anställda tillverkar krigsmateriel till grova människorättskränkare.

Någon undrar om Correns chefredaktör Ola Sigvardsson skulle stoppat kritiken även om den kom direkt från Saabs offer i till exempel Irak. De kan inte svenska, känner inte till 70-årsjubileet och har nog heller inte råd med annonser i Corren.

Men det har Svenska Freds och tack vare Corren slapp vi se de kritiska annonserna. Vi kunde glädja oss åt jubileet förra helgen: de vajande flaggorna och lukten av flygbränsle i näsborrarna. Vi kunde le åt svenska små barnaben som tultade runt på gräsmattorna i höstsolen. Tack Corren för att ni stänger våra öron för det onda i världen, ännu en liten stund.

Andreas Hedfors"