Det tycks mig som en skräckinjagande milstolpe i den israeliska koloniala historien när vi nås av morgonens hemska nyheter om 16 döda och ett 60-tal skadade efter att israelisk militär bordat nödflottan på väg till Gazaremsan.
Såvitt jag förstår befann sig flottan, med en delvis svensk båt, på internationellt vatten och den israeliska militärens angrepp var således först och främst ett omotiverat folkrättsbrott i sig. Uppgifterna går isär om hur mycket våld som båtarnas passagerare använde för att försvara sig, vilket är mindre relevant.
Hjälpflottan uppger att soldaterna öppnade eld omedelbart och sköt mot sovande civila, och att detta syns på en video, som jag inte lyckats se. Israel hävdar att folk angrep dem med skjutvapen, hugg och slag. På en videosnutt syns hur en passagerare angriper en israelisk soldat med en påk. Jag antar att självförsvar formellt sett är juridiskt legitimt mot piratangrepp, även om jag själv skulle försökt använda ickevåld om jag varit ombord. I vilket fall framstår den israeliska militären, och därmed den israeliska regeringen, som ansvarig för såväl det olagliga angreppet som dödligt övervåld.
Jag har inte hört något om att någon av de europeiska parlamentarikerna ombord, nobelpristagaren Mairead Maguire eller någon av de 11 svenskarna, som Henning Mankell, skulle vara skadad.
Det här är ett nytt lågvattenmärke i Israels minst 43-åriga kriminella förtryck av palestinierna - att döda så här många utlänningar, solidaritetsaktivister, från tredje part. Såvitt jag förstår är det överhuvudtaget något mer eller mindre unikt i modern världshistoria.
Det här kommer att dominera nyhetsflödet i flera dagar. Vi får se vad som framkommer. Toppen att Sveriges Radio var alerta, och att TV4 hade ett filmteam ombord på den svensk-grekiska båten.
För övrigt är jag tillbaka på statsradion här i Bisjkek och gör ett nytt försök dessa sista två veckor i landet, trots att jag inte får någon lön, skriftligt mandat osv. Det är svårt, för kommunikationen är dålig med cheferna och redaktörerna, men samtidigt finns en stor generell öppenhet till mig. Så jag fokuserar på konkret arbete och mindre principiellt -- jag satt med på nyhetsmötet i morse och spånade idéer och kommenterade, åkte med en reporter ut på en konferens om etniska spänningar och hjälpte till med infoinsamling, intervju, fokus osv. Det kändes mkt bra, han var lyhörd för mina perspektiv och verkade lära sig en hel del.
I landet är det lite instabilt i dag, just vad gäller det hemska hotet av interetniskt våld. I söder har internationella skärmytsling ägt rum med Uzbekistan, i den bisarra zick-zack-gränsområdet i Batkens län. Uzbekerna ska ha sänt ett kompani soldater in i en enklav där nere, och nån kirgisisk by har fått el och vatten avstängd.
Nån eller några ur det medborgargarde som vaktar radiohuset här i Bisjkek ska också ha blivit misshandlad av lastbilschaufförer som kräver att straffavgifter för tunga lass avskaffas.
måndag 31 maj 2010
fredag 28 maj 2010
Antiklimax och semester
Jag har tyvärr tappat entusiasmen. Var katten har jag lagt den?
I torsdags förra veckan fick jag klart för mig - under nyhetsarbetet med de sensationella buggningsbanden från både regeringsmedlemmar och den förra regimen - att mina insatser inte var så välkomna hos redaktionsledningen.
Visst, försäkrade man, jag är jättevälkommen med strategiska råd och programförslag, tips, tablåidéer, gäster, administration osv. Fast inte direkt i nyhetsarbetet.
Men jag tappade lusten. Det kunde vara okej att jag inte fick något formellt mandat, att jag inte fick några pengar för mödan - om åtminstone jag fick en bra reell möjlighet att påverka.
Bara att konstatera att den politiska viljan inte räckte till att sätta in en västerlänning i mitten av nyhetsmaskinen, att löftena inte förverkligades.
Det är skillnad på att vara nyhetschef och direkt involverad i nyhetsflödet och sändningarna, och på att gå vid sidan av och försöka hålla koll och ge råd som det är upp till redaktörer och reportrar att anamma eller inte. Och när de är kraftfullt underbetalda, överarbetade, stressade, rädda osv är så sällan fallet.
Jag är ganska låg just nu. Dels självkritisk, borde kunnat göra något bättre av detta tror jag. Men också i allmänhet besviken antar jag. Det är inte jättestora ändringar jag skulle tillföra - i stort sett är mycket på radion nu oberoende och fritt från censur. Men det är lite systematik, uppföljningar, bredd, nåt slags kontinuitet och klarhet, pregnans i bevakningen jag skulle ha velat tillföra tror jag.
Men icke. Så nu har jag dragit ned på min tid på KTR, ska briefa radioledningen med Ekots "jourbok" på söndag, och berätta om hur SR lagt upp tablå för P1-morgon och Ekot, och personalscheman för desamma, så lite frön för tankar. Hjälper också till med lite biståndsansökningar.
Politiken fortsätter intensivt som ett ånglok. Och MR-sektorn fortsätter att arbeta och lobba för maximalt demokratisk konstitution, omröstning om densamma samt förtroendeomröstning kring presidenten Roza Otunbajeva, valkommissionen, ett råd som ska utnämna styrelsen för public service osv osv.
Jag har tatt lite semester och bestigit berg. I helgen var vi uppe på Учитель - "Läraren" - en topp på nätta 4 540 meter (här är en film som gode vännen Tom gjort om äventyret. Jag är han som knatar omkring i svart jacka och diverse olika ryggsäckar). Det var lite regn, hagel och snö, och väldigt väldigt mycket sten att knata över, och så en del hisnande utsikter här och där. Positivt var också att ingen vrickade foten eller fick lungödem under natten. Nästnästa helg kanske vi provar granntoppen Корона - "Kronan"!
I torsdags förra veckan fick jag klart för mig - under nyhetsarbetet med de sensationella buggningsbanden från både regeringsmedlemmar och den förra regimen - att mina insatser inte var så välkomna hos redaktionsledningen.
Visst, försäkrade man, jag är jättevälkommen med strategiska råd och programförslag, tips, tablåidéer, gäster, administration osv. Fast inte direkt i nyhetsarbetet.
Men jag tappade lusten. Det kunde vara okej att jag inte fick något formellt mandat, att jag inte fick några pengar för mödan - om åtminstone jag fick en bra reell möjlighet att påverka.
Bara att konstatera att den politiska viljan inte räckte till att sätta in en västerlänning i mitten av nyhetsmaskinen, att löftena inte förverkligades.
Det är skillnad på att vara nyhetschef och direkt involverad i nyhetsflödet och sändningarna, och på att gå vid sidan av och försöka hålla koll och ge råd som det är upp till redaktörer och reportrar att anamma eller inte. Och när de är kraftfullt underbetalda, överarbetade, stressade, rädda osv är så sällan fallet.
Jag är ganska låg just nu. Dels självkritisk, borde kunnat göra något bättre av detta tror jag. Men också i allmänhet besviken antar jag. Det är inte jättestora ändringar jag skulle tillföra - i stort sett är mycket på radion nu oberoende och fritt från censur. Men det är lite systematik, uppföljningar, bredd, nåt slags kontinuitet och klarhet, pregnans i bevakningen jag skulle ha velat tillföra tror jag.
Men icke. Så nu har jag dragit ned på min tid på KTR, ska briefa radioledningen med Ekots "jourbok" på söndag, och berätta om hur SR lagt upp tablå för P1-morgon och Ekot, och personalscheman för desamma, så lite frön för tankar. Hjälper också till med lite biståndsansökningar.
Politiken fortsätter intensivt som ett ånglok. Och MR-sektorn fortsätter att arbeta och lobba för maximalt demokratisk konstitution, omröstning om densamma samt förtroendeomröstning kring presidenten Roza Otunbajeva, valkommissionen, ett råd som ska utnämna styrelsen för public service osv osv.
Jag har tatt lite semester och bestigit berg. I helgen var vi uppe på Учитель - "Läraren" - en topp på nätta 4 540 meter (här är en film som gode vännen Tom gjort om äventyret. Jag är han som knatar omkring i svart jacka och diverse olika ryggsäckar). Det var lite regn, hagel och snö, och väldigt väldigt mycket sten att knata över, och så en del hisnande utsikter här och där. Positivt var också att ingen vrickade foten eller fick lungödem under natten. Nästnästa helg kanske vi provar granntoppen Корона - "Kronan"!
torsdag 20 maj 2010
Bisarrt och farligt buggningskrig
I dag torsdag 20 maj omkring kl 10.30 blir vi varse att någon publicerat flera buggningar av telefonsamtal som påstås vara Beknazarov och Sariev, medlemmar i interimsregeringen. De diskuterar tillsättningar av tjänster på ett cyniskt sätt på kirgisiska, prydligt textat på ryska, ännu oklart om det är något kriminellt som sägs. Materialet publicerades onsdag kväll omkring klockan 21.
* http://www.youtube.com/watch?v=zGKUrgGkyzg
* http://www.youtube.com/watch?v=2BeErawpxZI
Samtidigt blir vi varse att någon lagt ut ett påstått telefonsamtal mellan Maxim och Djanysj Bakijev, där de diskuterar en kontrarevolution, hur många väpnade män som krävs, vem de sen ska driva fram som president. Samtalet sker på ryska, textat till god engelska.
* http://www.youtube.com/watch?v=6KB8GAnNM78
Vi på radion sitter nu och funderar på hur vi ska göra. Ingen media har lagt ut något av det än, teven kände inte till det när jag visade dem. Vi kan vänta oss att tidningarna publicerar i morgon fredag.
Vi lär om inte annat i kväll sända referat av det viktigaste ur samtalen, några korta snuttar ur materialen, kommentarer från regeringen (är det ni som talar? varför pratar ni om att i hemlighet smussla undan en miljon dollar från den ryska krediten?), säkerhetstjänsten (var kommer banden ifrån?), åklageriet (vilka brott har ägt rum här?), politiska kommentatorer.
Jag tycker vi borde börja berätta om det som hänt redan under dagen i nyhetssändningarna, ska se om jag får igenom det. Motargumenten är att läget i landet är explosivt och att detta kanske kan öka risken för våld. Argumenten för är att bra journalistik oftast lugnar ned läget. (?) =)
* http://www.youtube.com/watch?v=zGKUrgGkyzg
* http://www.youtube.com/watch?v=2BeErawpxZI
Samtidigt blir vi varse att någon lagt ut ett påstått telefonsamtal mellan Maxim och Djanysj Bakijev, där de diskuterar en kontrarevolution, hur många väpnade män som krävs, vem de sen ska driva fram som president. Samtalet sker på ryska, textat till god engelska.
* http://www.youtube.com/watch?v=6KB8GAnNM78
Vi på radion sitter nu och funderar på hur vi ska göra. Ingen media har lagt ut något av det än, teven kände inte till det när jag visade dem. Vi kan vänta oss att tidningarna publicerar i morgon fredag.
Vi lär om inte annat i kväll sända referat av det viktigaste ur samtalen, några korta snuttar ur materialen, kommentarer från regeringen (är det ni som talar? varför pratar ni om att i hemlighet smussla undan en miljon dollar från den ryska krediten?), säkerhetstjänsten (var kommer banden ifrån?), åklageriet (vilka brott har ägt rum här?), politiska kommentatorer.
Jag tycker vi borde börja berätta om det som hänt redan under dagen i nyhetssändningarna, ska se om jag får igenom det. Motargumenten är att läget i landet är explosivt och att detta kanske kan öka risken för våld. Argumenten för är att bra journalistik oftast lugnar ned läget. (?) =)
onsdag 19 maj 2010
Oro på nytt i Syd
Efter den uppsluppna bilden på några turkiska kickboxare jag träffade på hajk i bergen (och varma källor) härom helgen blir jag strax allvarlig: Återigen är det tyvärr rejäla oroligheter i södra delen av landet.
Det hemska nu senast är att inte bara interimsregeringens aktivister och Bakievregimens sammansvurna slåss utan nu också etniska uzbeker mot etniska kirgiser.
Faran för etnisk rensning har legat och grott sedan juni 1990 då minst 300 människor (inofficiella siffror är långt högre) dödades i pogromer mellan uzbeker och kirgiser i södra Kirgisistan under Sovjets sammanfall.
Nu onsdag kväll strax före kl åtta lokal tid inför interimsregeringen 11 dagars undantagstillstånd nattetid i Djalalabad.
I vågskålen är självklart risken för inbördeskrig, som skulle kunna sprida sig i hela regionen, men även om det inte sker äventyras interimsregeringens position och de demokratiska steg den tagit. Närmast i form av en ny konstitution vars slutliga ordalydelse skulle bestämts i dag och upp till folkomröstning 27 juni.
Mer i detalj:
I centrum för våldsamheterna står den uzbekiske affärsmannen och politikern Kadyrdjan Batyrov som under det misslyckades försöket till kontrarevolution i slutet av förra veckan slogs våldsamt och högljutt för interimsregeringen.
På hans order ska bland annat ex-presidenten Bakijevs föräldrahem ha plundrats och bränts, och han har gjort uttalanden om självständighet för uzbekerna i södra Kirgisistan, vilket retat upp känslorna hos många kirgiser.
Läget förvärras kraftigt av att ordningsmaktens moral är på en absolut bottennivå efter att polismaktens fullständiga sammanbrott under folkupproret som ledde till maktskifte i landet den 7 april. På många håll i söder har poliser hållt sig undan medan aktivister, hyrda legoknektar och andra slagits om kontrollen över regionadministrationer. Även ekonomin är i botten också pga en ekonomisk blockad från
grannländerna sedan maktskiftet.
I bakgrunden finns klanen Bakijev, dvs den avsatte presidentens bröder, söner, och regimens sammansvurna, som med stora finansiella medel antas stödja alla former av oroligheter i söder. Även starka kriminella nätverk är aktiva.
Andra städer tycks lugna, men den "etniska faktorn" finns även i länen Batken och Osj.
Själv mår jag finfint, har kommit igång mer här nu på radion och teven efter att ha varit lite apatisk förra veckan. Har haft ett snack med chefen, min personlige vän Sultan, och vi har kommit fram till att lite kulturella faktorer gjort att det inte funkat så bra. (Jag har lite väntat på att han ska erbjuda mig arbetsuppgifter och ansvarsområden, han har suttit och varit frustrerad över att jag inte tagit för mig själv mer, i grov förenkling.) Dessutom har jag också stretat med en grötig mastodontartikel jag skrivit om energisektorn.
Det där var en bild på Sultan, Ulugbek (se nedan) och jag. Nu har jag kommit igång mer och i går kväll körde Sultan och jag en timmes direktsändning där vi intervjuade en nattlig gäst, den kontroversielle chefredaktören Ulugbek. Jag coachar också de direktsända programmen, är med på nyhetsmötena och pitchar idéer. I förrgår åkte jag ut och var med när 32 fängslade bybor från Nookat utanför Djalalabad släpptes efter 1,5 års fängelse och tortyr efter sammanstötningar hösten 2008. Det var väldigt känsligt och jag kunde göra en intervju på kirgisiska/uzbekiska med två kvinnor, en som fött en dotter i fängelset, och en som förlorat en. Det sänder vi i en specialsändning i morgon och på fredag.
TV-chefen Ulan har också bett mig hjälpa till på teven, där finns det inte någon som med Sultans färdigheter kunnat styra upp nyheterna. De sände rätt illa från dagens svåra läge i Djalalabad, och bland annat gick det ut ett påbud från högsta ledningen att ta bort namnet Kadyrdjan Batyrov från alla inslag för att inte provocera några känslor. Det känns ju lite klumpigt och det var påtagligt hur alla medarbetare accepterade det utan att lyfta på ögonbrynen. Ordern kom efter att teve sänt en ocensurerad vju med Batyrov där han sagt saker som gjort folk förbannade och gjort att de hotat en tevereporter. På radion nämner vi honom hela tiden, stora delar av bråket handlar ju om hans person.
Att hålla balans i inslagen och inte späda på rashat eller på annat sätt bidra till våld är ju förstås viktigt - - eller att inte göra det I ONÖDAN ska jag väl säga, för det där är ju en oändligt svår principfråga i journalistiken. Var går gränsen mellan måttfullhet och censur? Mellan att berätta sanningen och ljuga? Vilka rykten och obekräftade uppgifter ska vi berätta, vilka ska vi undanhålla?
Om vi är för försiktiga tappar vi förtroende och förråder människors hopp om demokrati och fria medier, förutom att vi förstås ger folk sämre information om verkligheten. Om vi är för vilda riskerar vi att sända osanningar, och att spä på våldsamheter i onödan.
Jag antar att grundinställningen ska vara "broadcast and be damned", sen får man diskutera självcensur i varje enskilt fall. I ett sånt här land, djupt sargat och förvirrat, med mycket skör social fred, behövs särskilt starka och publicistiskt mogna journalister. Det behövs folk som kan intervjua de mest kontroversiella och farliga gubbarna (för de är nästan alltid gubbar, och reportrarna lika ofta kvinnor), och låta dem tala men framför allt ställa riktigt tuffa frågor om makthavarnas positioner och beslut. Endast då ger man tittarna både info och känslan av rättvisa som gör att deras söner kanske INTE går ut och misshandlar varandra och dör.
Jag fick i förmiddags syn på en tv-sänd match av nationalsporten Kök-Buru, dvs hästpolo med ett halshugget får. Nu har jag och sportproducent klippt ihop en promo-video som jag ska försöka erbjuda västerländska sportkanaler att köpa in! Detta måste ses!
Jag har också träffat Edil ett par gånger, politikern som bjöd hit mig. Jag har förlikat mig med att jag inte får nåt bättre mandat än så här. Han har lovat ersätta mina kostnader, sen ska han lämna regeringen säger han och satsa på en valrörelse inför parlamentsval i höst. Här sitter vi och äter lunch i lördags, strax innan bastun. När bilden tas har jag ovetandes glömt mina nycklar på ett internetkafé, jag hittade dem först dagen efter.
torsdag 13 maj 2010
Turbulens!
Kontrarevolutionärer har i dag intagit två länsstyrelser i söder. Hundratals demonstranter övermannade vakterna, körde bort Interimsregeringens guvernörer och återinstallerade de gamla, lojala med den före dette presidenten Bakijev.
Vi har i klartext berättat hur allvarligt läget är, på kirgisiska och ryska. Vi har kört en extrasändning. Och nu vid 23.15 kom finansministern Sariev till TV-huset och både de och sen vi bröt sändningarna ohc körde en direktsänt intervju där bolagschefen Kubat intervjuade Sariev om läget.
Bra agerat av både oss och regeringen, tycker jag.
Det är Bakijevlojala krafter som protesterar i söder, men här i huvudstaden har också andra krafter höjt röster och samlats, dels såna som stödjer den gamle borgmästaren Nariman Tulejev, dels supporters för tre namnkunniga generaler - Kulov, Nijazov (från säkerhetstjänsten) och Suvanaliev - som i princip kritiserar regeringen för att vara för svag och velig, de talar om att en stark hand behövs. Lite obehagliga tongångar, iaf från Nijazov, tycker jag.
I söder har det rapporterats att polisen stått med armarna i kors och låter de olika politiska grupperna själva göra upp. Inga ska ha skadats, tack o lov. Det är tydligt att polisen tröttnat på att användas som politiskt redskap (och ibland lynchas som straff), vilket ju i och för sig är bra. Men det blir ju samtidigt tokigt om de inte upprätthåller ordningen och kör bort folk som tränger sig in och tar över administrativa byggnader. Men vad är "ordning" och "lag" i detta postrevolutionära landskap, där presidenten, parlamentet och konstitutionsdomstolen alla försvunnit? Väldigt spännande läge rent teoretiskt.
Många tror att oppositionen i Osj och Jalalabad (de sydliga städer vars länsstyrelser intagits) satsar på att skaffa sig förhandlingsmandat, de har knappast någon chans att ta över hela landet. De vill sannolikt tvinga regeringen till en maktdelning, vilket skulle kunna omintetgöra stora delar av den enorma demokratireform som nu är i görningen. Om de får hållas finns risken att de förstör konstitutionsomröstningen som ska hållas 27 juni.
Illa! Tänk vad hemskt om detta spirande, stapplande, frihetliga samhällsprojekt krossas i sin vagga.
Får se hur regeringen hanterar detta. Försvarsministern Isakov har flugit ned. I Batken misslyckades ett övertagningsförsök, enligt rapporter.
På TV och radio har vi nu återgått till att sända oredigerat från dagens rundabordsdiskussion om konstitutionen, näst sista dagen som 75-mannakommissionen som diskuterar den nya grundlagen sammanträder. Det är vild diskussion i munnen på varandra på kirgisiska, nu om ordalydelser kring att staten ska vara "sekulär". Vissa hävdar att begreppet светское государство som nu används, betyder att staten tar direkt avstånd från religion, är "ateistisk" eller "ogudaktig". Vissa föreslår något slags översättning av engelskans "secular" istället.
Vi har i klartext berättat hur allvarligt läget är, på kirgisiska och ryska. Vi har kört en extrasändning. Och nu vid 23.15 kom finansministern Sariev till TV-huset och både de och sen vi bröt sändningarna ohc körde en direktsänt intervju där bolagschefen Kubat intervjuade Sariev om läget.
Bra agerat av både oss och regeringen, tycker jag.
Det är Bakijevlojala krafter som protesterar i söder, men här i huvudstaden har också andra krafter höjt röster och samlats, dels såna som stödjer den gamle borgmästaren Nariman Tulejev, dels supporters för tre namnkunniga generaler - Kulov, Nijazov (från säkerhetstjänsten) och Suvanaliev - som i princip kritiserar regeringen för att vara för svag och velig, de talar om att en stark hand behövs. Lite obehagliga tongångar, iaf från Nijazov, tycker jag.
I söder har det rapporterats att polisen stått med armarna i kors och låter de olika politiska grupperna själva göra upp. Inga ska ha skadats, tack o lov. Det är tydligt att polisen tröttnat på att användas som politiskt redskap (och ibland lynchas som straff), vilket ju i och för sig är bra. Men det blir ju samtidigt tokigt om de inte upprätthåller ordningen och kör bort folk som tränger sig in och tar över administrativa byggnader. Men vad är "ordning" och "lag" i detta postrevolutionära landskap, där presidenten, parlamentet och konstitutionsdomstolen alla försvunnit? Väldigt spännande läge rent teoretiskt.
Många tror att oppositionen i Osj och Jalalabad (de sydliga städer vars länsstyrelser intagits) satsar på att skaffa sig förhandlingsmandat, de har knappast någon chans att ta över hela landet. De vill sannolikt tvinga regeringen till en maktdelning, vilket skulle kunna omintetgöra stora delar av den enorma demokratireform som nu är i görningen. Om de får hållas finns risken att de förstör konstitutionsomröstningen som ska hållas 27 juni.
Illa! Tänk vad hemskt om detta spirande, stapplande, frihetliga samhällsprojekt krossas i sin vagga.
Får se hur regeringen hanterar detta. Försvarsministern Isakov har flugit ned. I Batken misslyckades ett övertagningsförsök, enligt rapporter.
På TV och radio har vi nu återgått till att sända oredigerat från dagens rundabordsdiskussion om konstitutionen, näst sista dagen som 75-mannakommissionen som diskuterar den nya grundlagen sammanträder. Det är vild diskussion i munnen på varandra på kirgisiska, nu om ordalydelser kring att staten ska vara "sekulär". Vissa hävdar att begreppet светское государство som nu används, betyder att staten tar direkt avstånd från religion, är "ateistisk" eller "ogudaktig". Vissa föreslår något slags översättning av engelskans "secular" istället.
fredag 7 maj 2010
Tjolahopp
Hej hjollop!
Grattis på Radions Dag här i Kirgi.
Nu är det snart helg och diverse desperation från dagens första halva är bortglömd. Jag försökte dra igång visumprocessen och det var som att öppna en avgrund av ångest och förtvivlan... (Se tidigare inlägg från dylika processer...) Mitt nuvarande visum går ut på onsdag, dit är det två arbetsdagar, eftersom måndag är dag efter 65-årsjubileet för Segern i det Stora Fosterländska Kriget.
Konsulatet är öppet från 09-11, jag har där spillt mkt blod och svett. Kl 09 (1) var ingen här på plats. Sen (2) skrev jag ett brev till kirgisiska konsultatet och bad Sultan skriva under. Visst, sa han, men eftersom jag inte har nåt avtal här än tyckte han att högsta chefen Kubat måste godkänna först. Kubat (3) var i möte. Under tiden (4) rättade Sultan mitt brev men då funkade inte hans skrivare. Operativa sekreteraren Dilja (5) ryckte in, men hon hade fel version av ordbehandlingsprogrammet och dessutom var hennes dator var full av virus. Under tiden (6) gick jag till ett kontor med en kopiator, för att kopiera passet i tre ex vis av tidigare erfarenheter, men ombads återvända med egna A4-papper. Vid cirka 10.30 var utskriften klar och jag gick till Kubat. Han (7) vägrade skriva på eftersom jag bett om ett årsvisum för att spara pengar och tid. Kanske kan vi skriva september föreslog han. Dilja skrev (8) en ny version på en månad, som vi kopierade och jag stack. Ute på gatan upptäckte jag att jag bara hade sju som och tre hundra dollar på fickan, minibussen kostar åtta som. Jag (9) stannade en ändå och frågade om sju var okej, nej sa han. Jag var nära förtvivlan men stannade en till, som sa visst. Men tio minuter till godo kom jag (10) fram, men luckan på konsulatet var tom. Med tre minuter till godo kom en visumtjänsteman jag tidigare bråkat med till luckan...
Han kollade på dokumenten och (11) lämnade tillbaka. Det saknades både stämplar och diarienummer på brevet.
Men nu var det slut med negativ energi. Jag hade vid det här laget kommit in i en skön laissez-faire-stämning, och softade till ett växlingskontor, som erbjöd mig en lägre kurs för att det var lite klotter på sedeln. Jag vägrade och hittade en annan ren sedel. Sen åkte jag tillbaka till jobbet i grodan ro och träffade Sultan, som skulle till Utrikesministeriet för att få grattis på Radiodagen. Jag åkte med - för nu hade en diabolisk plan tagit form i huvudet, jag tänkte att jag kan ta fram ett svenskt rekommendationsbrev, fixa en pressackreditering och själv fixa ett årsvisum på tisdag.
Vi kom dit och tas emot av Dinara Zarygulova, pressekreterare. Sultan gick på mottagning och hon mindes mig glasklart - klart vi ska förlänga ackrediteringen. Hur har du det med visum, frågar hon? Jo förresten, det behöver förlängas, säger jag. Jamen det fixar vi, säger hon! Hon hjälpte mig att skriva ett kort personligt brev till ministern - svensk rekommendation behövdes inte.
Internet funkade inte, men nu var det flow så det spelade ingen roll. Jag gick till Amerikanska universitetet i närheten där den trevlige ekonomistudenten Ilimbek lät mig mejla från hans trådlösa internet. Sen åt jag trevlig lunch med två duktiga tolkar jag känner, som tjänar ungefär en genomsnittlig månadslön i landet om dagen, och sen släntrade jag mot UD igen. Och mötte Dinara på vägen, på väg till lunch, och kunde ge henne passkopiorna och mina fotografier, för blixtsnabb hantering av ackreditering och visum.
HURRA!
Sen gick jag till rundabordsdiskussionen om public service på ett hotell två kvarter bort. Bekanta i MR-sektorn stod utanför och var besvikna. Tillfälliga regeringen hade kuppat, menade de, och tänkte inte längre låta civila samhället tillsätta de 15 styrelseledamöterna för Offentliga TV:n och Radion, utan själv göra det. Jag lyssnade på mötet ett tag, och det visade sig att regeringen skapat ett Info-Koordinerings-Centrum (IKC), som inte tänker acceptera NGO:ernas lista på 15+15 kandidater, eftersom de inte representerar hela civila samhället. NGO:erna var förbaskade och sa att det då i praktiken blir oändligt många förslag och i slutändan kan regeringen välja helt fritt. IKC:s oklanderlige representant erbjöd sig då att skapa nåt slags samarbetsmekanism tillsammans med NGO:erna för att nomineringsprocessen ska bli både legitim och ändå reell.
Sen skyndade jag med två radioreportrar tillbaka för studiosamtalet om just detta. Det var skoj och ruschigt, men lite virrigt är jag rädd. Det var jag, NGO-kvinnan Elvira Sarieva som jobbat intensivt med reformen (och som jag bråkat lite med på epost kring öppenheten i processen), Elnura en filmregissör, och den "enkle TV-tittaren" Marat.
Vi pratade hit och dit, jag hann säga att jag tycker just nu är det ingen censur eller propaganda på KTR, som det var förut, kallade Bakijev för diktator, pratade om att "objektivitet" inte finns men att public service ska göra opartisk och saklig journalistik. Det kom tre samtal från tittare, varav två grattade oss på Radions Dag. Programledaren Gulmira var rätt bra och ruffig men började gräla med regissören. Jag kallades för Heduofrisch och Anders.
Och så notiserna:
* "Ingen är glömd och inget är glömt" står det på en gigantisk banderoll över Tjuj prospekt. Det är 65-årsjubileum för Segerdagen i det Stora Fosterländska Kriget på söndag. Parader och tal, gratulationer och minnesprogram, högtidligheter osv överallt i forna Sovjet. I Moskva deltar för första gången också representanter för "Anti-Hitler-koalitionen" - dvs Storbritannien, Frankrike osv i de (tidigare ökända) militära paraderna på Röda Torget, där jag tror fortfarande atomvapen som SS-300 visas upp.
* Två påminnelser om hur vidrigt demokratier fortsätter att stödja den medeltida diktaturen i grannlandet Uzbekistan:
- Asian Development Bank ger 1 miljard 150 miljoner USD till utecklingsprojekt i landet, en fördubbling av biståndet. Utvecklingsbanken ignorerade i att MR-rörelsen bojkottade mötet i Tasjkent.
- “We finally got an up-close look at your government. You’re a bunch of hypocrites, no less corrupt than our own government–just a lot bigger.” ska en Bisjkekadvokat ha sagt apropos hur USA medvetet betalat uppblåsta hyror och avgifter för militärbasen i Kirgisistan till Akajev- och Bakjevregimerna.
Grattis på Radions Dag här i Kirgi.
Nu är det snart helg och diverse desperation från dagens första halva är bortglömd. Jag försökte dra igång visumprocessen och det var som att öppna en avgrund av ångest och förtvivlan... (Se tidigare inlägg från dylika processer...) Mitt nuvarande visum går ut på onsdag, dit är det två arbetsdagar, eftersom måndag är dag efter 65-årsjubileet för Segern i det Stora Fosterländska Kriget.
Konsulatet är öppet från 09-11, jag har där spillt mkt blod och svett. Kl 09 (1) var ingen här på plats. Sen (2) skrev jag ett brev till kirgisiska konsultatet och bad Sultan skriva under. Visst, sa han, men eftersom jag inte har nåt avtal här än tyckte han att högsta chefen Kubat måste godkänna först. Kubat (3) var i möte. Under tiden (4) rättade Sultan mitt brev men då funkade inte hans skrivare. Operativa sekreteraren Dilja (5) ryckte in, men hon hade fel version av ordbehandlingsprogrammet och dessutom var hennes dator var full av virus. Under tiden (6) gick jag till ett kontor med en kopiator, för att kopiera passet i tre ex vis av tidigare erfarenheter, men ombads återvända med egna A4-papper. Vid cirka 10.30 var utskriften klar och jag gick till Kubat. Han (7) vägrade skriva på eftersom jag bett om ett årsvisum för att spara pengar och tid. Kanske kan vi skriva september föreslog han. Dilja skrev (8) en ny version på en månad, som vi kopierade och jag stack. Ute på gatan upptäckte jag att jag bara hade sju som och tre hundra dollar på fickan, minibussen kostar åtta som. Jag (9) stannade en ändå och frågade om sju var okej, nej sa han. Jag var nära förtvivlan men stannade en till, som sa visst. Men tio minuter till godo kom jag (10) fram, men luckan på konsulatet var tom. Med tre minuter till godo kom en visumtjänsteman jag tidigare bråkat med till luckan...
Han kollade på dokumenten och (11) lämnade tillbaka. Det saknades både stämplar och diarienummer på brevet.
Men nu var det slut med negativ energi. Jag hade vid det här laget kommit in i en skön laissez-faire-stämning, och softade till ett växlingskontor, som erbjöd mig en lägre kurs för att det var lite klotter på sedeln. Jag vägrade och hittade en annan ren sedel. Sen åkte jag tillbaka till jobbet i grodan ro och träffade Sultan, som skulle till Utrikesministeriet för att få grattis på Radiodagen. Jag åkte med - för nu hade en diabolisk plan tagit form i huvudet, jag tänkte att jag kan ta fram ett svenskt rekommendationsbrev, fixa en pressackreditering och själv fixa ett årsvisum på tisdag.
Vi kom dit och tas emot av Dinara Zarygulova, pressekreterare. Sultan gick på mottagning och hon mindes mig glasklart - klart vi ska förlänga ackrediteringen. Hur har du det med visum, frågar hon? Jo förresten, det behöver förlängas, säger jag. Jamen det fixar vi, säger hon! Hon hjälpte mig att skriva ett kort personligt brev till ministern - svensk rekommendation behövdes inte.
Internet funkade inte, men nu var det flow så det spelade ingen roll. Jag gick till Amerikanska universitetet i närheten där den trevlige ekonomistudenten Ilimbek lät mig mejla från hans trådlösa internet. Sen åt jag trevlig lunch med två duktiga tolkar jag känner, som tjänar ungefär en genomsnittlig månadslön i landet om dagen, och sen släntrade jag mot UD igen. Och mötte Dinara på vägen, på väg till lunch, och kunde ge henne passkopiorna och mina fotografier, för blixtsnabb hantering av ackreditering och visum.
HURRA!
Sen gick jag till rundabordsdiskussionen om public service på ett hotell två kvarter bort. Bekanta i MR-sektorn stod utanför och var besvikna. Tillfälliga regeringen hade kuppat, menade de, och tänkte inte längre låta civila samhället tillsätta de 15 styrelseledamöterna för Offentliga TV:n och Radion, utan själv göra det. Jag lyssnade på mötet ett tag, och det visade sig att regeringen skapat ett Info-Koordinerings-Centrum (IKC), som inte tänker acceptera NGO:ernas lista på 15+15 kandidater, eftersom de inte representerar hela civila samhället. NGO:erna var förbaskade och sa att det då i praktiken blir oändligt många förslag och i slutändan kan regeringen välja helt fritt. IKC:s oklanderlige representant erbjöd sig då att skapa nåt slags samarbetsmekanism tillsammans med NGO:erna för att nomineringsprocessen ska bli både legitim och ändå reell.
Sen skyndade jag med två radioreportrar tillbaka för studiosamtalet om just detta. Det var skoj och ruschigt, men lite virrigt är jag rädd. Det var jag, NGO-kvinnan Elvira Sarieva som jobbat intensivt med reformen (och som jag bråkat lite med på epost kring öppenheten i processen), Elnura en filmregissör, och den "enkle TV-tittaren" Marat.
Vi pratade hit och dit, jag hann säga att jag tycker just nu är det ingen censur eller propaganda på KTR, som det var förut, kallade Bakijev för diktator, pratade om att "objektivitet" inte finns men att public service ska göra opartisk och saklig journalistik. Det kom tre samtal från tittare, varav två grattade oss på Radions Dag. Programledaren Gulmira var rätt bra och ruffig men började gräla med regissören. Jag kallades för Heduofrisch och Anders.
Och så notiserna:
* "Ingen är glömd och inget är glömt" står det på en gigantisk banderoll över Tjuj prospekt. Det är 65-årsjubileum för Segerdagen i det Stora Fosterländska Kriget på söndag. Parader och tal, gratulationer och minnesprogram, högtidligheter osv överallt i forna Sovjet. I Moskva deltar för första gången också representanter för "Anti-Hitler-koalitionen" - dvs Storbritannien, Frankrike osv i de (tidigare ökända) militära paraderna på Röda Torget, där jag tror fortfarande atomvapen som SS-300 visas upp.
* Två påminnelser om hur vidrigt demokratier fortsätter att stödja den medeltida diktaturen i grannlandet Uzbekistan:
- Asian Development Bank ger 1 miljard 150 miljoner USD till utecklingsprojekt i landet, en fördubbling av biståndet. Utvecklingsbanken ignorerade i att MR-rörelsen bojkottade mötet i Tasjkent.
- “We finally got an up-close look at your government. You’re a bunch of hypocrites, no less corrupt than our own government–just a lot bigger.” ska en Bisjkekadvokat ha sagt apropos hur USA medvetet betalat uppblåsta hyror och avgifter för militärbasen i Kirgisistan till Akajev- och Bakjevregimerna.
torsdag 6 maj 2010
Tillbaka på KTR (avsnitt 2)
Återigen har jag återvänt till KTR. Jag intensifierade mina tjatsamtal till regeringen och sa till slut till dem direkt att se till att jag ska sitta i radio- och tevehuset, även om inga papper är klara. Okej då. Så sen i går onsdag lunch är jag tillbaka.
Det har varit ganska bra med en paus. Jag har hunnit sortera tankarna. Jag tror jag ska hålla lite distans till bygget, vara en konsult som utvärderar nyheter och aktualiteter, coachar redaktörer, råder ledningen, arrangerar workshops och seminarier, hjälper till med internationella kontakter.
Första steget är rimligen att ta fram dokument som beskriver nyhets- och aktualitetsfunktionerna. Vad sänder vi, ungefär när, vilka resurser har vi. (Sådan information är ökänd i Postsovjet för att dels vara strategiskt hemlig, dels helt enkelt inte existera, ens för den högsta ledningen.)
Jag har dock parallellt återigen kastat mig in i att coacha nyhetsreportrar, försöka få hemsidans nyhetstjänst att funka och hjälpa till med biståndskontakter.
I morgon ska jag vara med i vårt direktsända program på ryska kl 16-17 "Dagsaktuellt" och diskutera reformen att göra om statsmedierna till public service.
Public service-processen är en av många spännande och smärtsamma reformprocesser just nu. Ett fåtal NGO:s har varit mkt aktiva och försökt att snabbt säkra liberala reformer, i detta fall en oberoende styrelse för bolaget. Några andra NGO:s började misstänka att de första NGO:erna inte är helt osjälviska i denna process. En stor diskussion hölls i dag, där regeringen gick in och utlyste ett nytt "informations-koordinationscentrum" som ska fixa detta. Men då tar det också flera månader och risken är att regeringen sätter dit lojala personer. Dock hoppas jag att regeringen kommer att vara ärlig - och rädd för väljarna - och tillsätta 15 hyfsat principstarka och ärliga människor.
Dessutom har jag upptäckt att själva lagen om Public Service, som skrevs 2007 men aldrig blev verklighet, och som nu återigen väckts till liv, innehåller lite auktoritära element.
(Här är några exempel, ur en analys jag skrev i förrgår:
In the 17-page Regulation, I note that in Article 4, point 1, it says OTRK is a "state TV and radio broadcasting organisation that has the status of a public TV and radio broadcasting org".
Article 6, point 2 counts as key tasks:
- executing informational policy that aids security, including informational, as well as state wholeness
- help maintaining and strengthening state unity of the country, and civil peace
- enacting active marketing, informational and advertorial policy, aimed at forming and supporting a positive image of Kyrgyzstan as a democratic state
- disseminating information of the Kyrgyz Republic, her internal and external policy, processes in the country and abroad, and disseminating official messages
- operatively informing clients of the actions of organs of state power, socio-political and other events in the Kyrgyz Republic and abroad
Article 7, point 1 says the corporation is obliged to:
- disseminate official messages from organs of the state power of the Kyrgyz Republic and cover their activities
Att det står att företaget ska "bedriva aktiv marknads-, informations- och reklampolitik, inriktad på att forma och stödja Kirgisistans positiva image som en demokratisk stat" är självklart helt underkänt för att det lätt kan användas av maktintressen som vill styra oss för att motivera censur eller propaganda. Dessutom är det en intellektuell och etisk förolämpning mot medarbetare och publik.
I morgon ska ett större forum från civila samhället nominera 15 kandidater till den oberoende styrelse som ska styra bolaget, som en buffert mot regeringen. Vi får se vad som händer i morgon på forumet, och i "Dagsaktuellt," dit vi åker direkt efteråt! Lyssna gärna här www.radio.kg (Kabarlar) från klockan 12.05 svensk tid i morgon fredag.
Nu blev jag just inbjuden till nåt samtal kl 14 i dag också om journalistik i krissituationer. Hå hå.
Vad mer?
* Regeringen har utfäst belöningar på fantasisummor upp till 100 000 USD till den som hjälper till att gripa skurkar från den gamla regimen. Presidentens förra stabschef Oksana Malyvanova, som kallades okrönt drottning över kirgisiska tevekanaler, har gripits och sitter i häktet mittemot min lägenhet tror jag.
* Landockupanterna utanför Bisjkek har åtminstone delvis drivits bort.
* 75-mannakommissionen som ska analysera konstitutionen började jobba i onsdags. Håll tummarna. Men de gör säkert ett bra jobb. Frågan är om regeringen tar in deras rekommendationer.
* Det har varit en del oroligheter i söder. Etniska spänningar tycks överbryggas av en allmän misstänksamhet mot (oss i) norr. Meddelandet till regeringen här i Bisjkek sägs vara: Visa oss vilken nytta vi kan ha av er, annars drar vi våra egna slutsatser...
Jaja. Jag fortsätter att äta god mat på kvällarna. Vår sekreterare ger oss gott kaffe med kondenserad mjölk i mitt. Hon har fortfarande ont i huvudet efter bilkraschen när hon åkte med förra radiochefen i hög fart undan revolutionen. Äsch där kom jag in på politik igen. Jag planerar att försöka engagera mig i gatuteater el dyl för att inte bara jobba med samhällsfrågor!
Det har varit ganska bra med en paus. Jag har hunnit sortera tankarna. Jag tror jag ska hålla lite distans till bygget, vara en konsult som utvärderar nyheter och aktualiteter, coachar redaktörer, råder ledningen, arrangerar workshops och seminarier, hjälper till med internationella kontakter.
Första steget är rimligen att ta fram dokument som beskriver nyhets- och aktualitetsfunktionerna. Vad sänder vi, ungefär när, vilka resurser har vi. (Sådan information är ökänd i Postsovjet för att dels vara strategiskt hemlig, dels helt enkelt inte existera, ens för den högsta ledningen.)
Jag har dock parallellt återigen kastat mig in i att coacha nyhetsreportrar, försöka få hemsidans nyhetstjänst att funka och hjälpa till med biståndskontakter.
I morgon ska jag vara med i vårt direktsända program på ryska kl 16-17 "Dagsaktuellt" och diskutera reformen att göra om statsmedierna till public service.
Public service-processen är en av många spännande och smärtsamma reformprocesser just nu. Ett fåtal NGO:s har varit mkt aktiva och försökt att snabbt säkra liberala reformer, i detta fall en oberoende styrelse för bolaget. Några andra NGO:s började misstänka att de första NGO:erna inte är helt osjälviska i denna process. En stor diskussion hölls i dag, där regeringen gick in och utlyste ett nytt "informations-koordinationscentrum" som ska fixa detta. Men då tar det också flera månader och risken är att regeringen sätter dit lojala personer. Dock hoppas jag att regeringen kommer att vara ärlig - och rädd för väljarna - och tillsätta 15 hyfsat principstarka och ärliga människor.
Dessutom har jag upptäckt att själva lagen om Public Service, som skrevs 2007 men aldrig blev verklighet, och som nu återigen väckts till liv, innehåller lite auktoritära element.
(Här är några exempel, ur en analys jag skrev i förrgår:
In the 17-page Regulation, I note that in Article 4, point 1, it says OTRK is a "state TV and radio broadcasting organisation that has the status of a public TV and radio broadcasting org".
Article 6, point 2 counts as key tasks:
- executing informational policy that aids security, including informational, as well as state wholeness
- help maintaining and strengthening state unity of the country, and civil peace
- enacting active marketing, informational and advertorial policy, aimed at forming and supporting a positive image of Kyrgyzstan as a democratic state
- disseminating information of the Kyrgyz Republic, her internal and external policy, processes in the country and abroad, and disseminating official messages
- operatively informing clients of the actions of organs of state power, socio-political and other events in the Kyrgyz Republic and abroad
Article 7, point 1 says the corporation is obliged to:
- disseminate official messages from organs of the state power of the Kyrgyz Republic and cover their activities
Att det står att företaget ska "bedriva aktiv marknads-, informations- och reklampolitik, inriktad på att forma och stödja Kirgisistans positiva image som en demokratisk stat" är självklart helt underkänt för att det lätt kan användas av maktintressen som vill styra oss för att motivera censur eller propaganda. Dessutom är det en intellektuell och etisk förolämpning mot medarbetare och publik.
I morgon ska ett större forum från civila samhället nominera 15 kandidater till den oberoende styrelse som ska styra bolaget, som en buffert mot regeringen. Vi får se vad som händer i morgon på forumet, och i "Dagsaktuellt," dit vi åker direkt efteråt! Lyssna gärna här www.radio.kg (Kabarlar) från klockan 12.05 svensk tid i morgon fredag.
Nu blev jag just inbjuden till nåt samtal kl 14 i dag också om journalistik i krissituationer. Hå hå.
Vad mer?
* Regeringen har utfäst belöningar på fantasisummor upp till 100 000 USD till den som hjälper till att gripa skurkar från den gamla regimen. Presidentens förra stabschef Oksana Malyvanova, som kallades okrönt drottning över kirgisiska tevekanaler, har gripits och sitter i häktet mittemot min lägenhet tror jag.
* Landockupanterna utanför Bisjkek har åtminstone delvis drivits bort.
* 75-mannakommissionen som ska analysera konstitutionen började jobba i onsdags. Håll tummarna. Men de gör säkert ett bra jobb. Frågan är om regeringen tar in deras rekommendationer.
* Det har varit en del oroligheter i söder. Etniska spänningar tycks överbryggas av en allmän misstänksamhet mot (oss i) norr. Meddelandet till regeringen här i Bisjkek sägs vara: Visa oss vilken nytta vi kan ha av er, annars drar vi våra egna slutsatser...
Jaja. Jag fortsätter att äta god mat på kvällarna. Vår sekreterare ger oss gott kaffe med kondenserad mjölk i mitt. Hon har fortfarande ont i huvudet efter bilkraschen när hon åkte med förra radiochefen i hög fart undan revolutionen. Äsch där kom jag in på politik igen. Jag planerar att försöka engagera mig i gatuteater el dyl för att inte bara jobba med samhällsfrågor!
måndag 3 maj 2010
Frustration i maj
(Här först på begäran en bild från stadslivet, en cykeltävling i går söndag i Bisjkek centrum, kul att se ungdomskultur som är sällsynt överhuvudtaget, detta mest rysk medelklass tror jag.)
Har inte varit tillbaka på statsmedierna sen jag lämnade förra måndagen. Har haft att göra med diverse texter till svenska medier, och har nu börjat luska i sanslöst spännande grejer om landets energisektor. Det har varit oroligheter i Osj och en rysk MR-profil har uttalat sig rejält optimistiskt om situationen i Kirgi.
(Energigrejen: Det visar sig att Uzbekistan sen i höstas byggt egna högspänningsledningar och när som helst kan bryta den sovjetiska cirkelledningen från de kirgisiska vattenkraftverken ned till en matarstation i den uzbekiska Ferganadalen. Därifrån går 220-voltsledningar vidare till två kirgisiska län, Batken och Osj. Om uzbekiske diktatorn Islam Karimov vill kan han alltså när som helst slå av strömmen - helt - i två kirgisiska län. Dessutom skulle en avstängning betyda rejäla problem för resten av Kirgi, eftersom de då skulle behöva stänga av en rad vattenkraftverk, och norra landsdelen skulle få elbrist. Kazakstan har redan gjort samma sak i norr, vilket sänkt eltillförseln till nordöstra Kirgisistan. Orsaken är att grannarna vill vara oberoende och undvika att tadzjikerna stjäl ström.)
Men det är väldigt frustrerande att jag inte kunnat fortsätta jobba på KTR. Högste chefen vågade/ville inte själv ta ansvar för att anställa mig, inte ens gratis, och regeringen har inte fått tummen ur trots upprepade löften om att "i dag eller i morgon" ska det bli av, frågor om CV som jag skickat, och att jag gett dem färdiga avtal att skriva under. I går fick jag epostsvar från regeringschefen Roza Otunbajeva att hon vet att jag vill hjälpa till och hon hänvisar till bolagscheferna.
(Det här tomma kontoret hos regeringen var det närmaste jag kom direkta överläggningar om mitt jobb.)Det är särskilt trist eftersom regeringen nu skyndar igenom reformen till public service. Just nu tycks styrkommittén för hela bolaget utses, det organ som alltså ska vara den viktiga bufferten mellan regeringen och bolagsledningen. Det är helt avgörande att få dit oberoende människor med integritet, och enda sättet att trygga det är att ha en öppen och väl reglerad utnämningsprocess.
Precis nyss avslutades en liknande utnämningsrunda (läs: -cirkus) till den tillfälliga Valkommission som ska administrera konstitutionsomröstning i slutet av juni och parlaments- och kanske presidentval 10 oktober. Ett grymt demokratiskt och välorganiserat och dygnet runt jobbande nätverk av ickestatliga organisationer lyckades pressa regeringen att acceptera en majoritet oberoende kandidater, däribland ordföranden.
Nu skulle den civila samhället vad gäller mediafrågor behöva göra exakt samma sak för att maximera legitimiteten hos Styrkommittén för OTRK, som det Offentliga TV- och Radiobolaget ska heta. Men vad jag vet händer inte det. Media-NGO:erna tycks inte demokratiska och inte operativa och kanske inte heller särskilt moraliska - de har inte märkt ut sig för att under förtrycket ta samma risker och principiella ställningstaganden som MR-folket. En mäktig kvinna anklagas för att ha slussat biståndspengar till eget företag och är dessutom gift med en affärsman som ska vara nära vän med både Ajdar och Maxim - de två störtade presidenternas ökända söner vars oligarkfasoner ledde till revolutioner.
Vi får se. Som sagt uttryckte den ryske människorättsprofilen Vitalij Ponomarjov sig i fredags rejält positivt om situationen. En frisk fläkt från norr. Han sa att läget påminner om det efter oktoberrevolutionen 1917 och perestrojkans löftesrika 1988-1989! Hehe. (Inte överallt skulle "1917" ger samma positiva vibbar, men han menar givetvis innan Lenin- och Stalinterrorn kom igång...) Han talar om att interimsregeringen presterat efter omständigheterna bra, att dess maktdelning mellan oppositionsledare i själva verket visar på politisk mognad, och han berömmer särskilt dess öppenhet just mot det civila samhället och utseendet av trovärdiga ledamöter till Valkommissionen, som jag redovisat ovan.
Jaja, vi jobbar på. Jag ska ringa upp div gamla energetiki, energiproffs, och träffa en oppositionell bankgubbe sen. Och så ringa regeringen och kräva att de återinstallerar mig. Problemet är att jag inte har så mkt att hota med. Jag är ju redan i landet, åkte ju hit på god vilja (/godtrogenhet).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)