Har hamnat på en liten gård i Sörmland. Här finns ankor och kycklingar och höns och får. Och katter. Och här finns två fina gamla människor som drivit lantbruket länge. Vithåriga och stillsamma går de här och arbetar och pratar och grubblar och gnolar.
Dagen började med katastrof. Grävling eller räv hade krafsat sig in till kycklingarna. Eller under kycklinghuset rättare sagt, men det räckte nog. Fem-sex var döda. Och resten, knappt tio, var ju förskräckta och skygga. Post-traumatisk stress skulle en sagt om det handlat om människor. Bondefar kröp in i kycklinghuset för att ta rätt på dem en och en och bad mig stänga dörren. In kröp han och efter dem och jepp där fick han fatt i en. Jag var helt absorberad av skådespelet och märkte inte att fyra sprang ut, genom dörren jag lämnat en liten glipa i.
En dålig start på mitt drängaliv. Bondefar blev nästan lite mörk i synen. Glöm dem, sa han.
Flera av de levande kycklingarna var skadade, hade fått en eller flera av tårna avrivna eller bortbitna, och några var skadade i bröstet. Fy vad hemskt natten må ha varit.
Bondmor satte på vatten och klädde på sig regnstället. Jag gick och började hacka ut fårgödslet ur fårhuset medan bondparet slaktade de värst skadade kycklingarna. Sen skållade mor dem och vi ställde oss och plockade kycklingarna. Det var roligt och ganska lätt. Plock plock.
Sen gick vi ut och packade hö. Först körde vi fram hölasset som stått under tak, bondfar har en gammal traktor från 1960-talet. Sen kopplas traktorn om till höpressen och vips så paketerar den höet i små buntar och knyter till och med automatiskt ihop dem. Det är en högteknologisk apparat som han köpte för 800 kronor, begagnad, på 1970-talet. Jag stod uppe på loftet och tog emot de små höbalarna och staplade dem prydligt. Detta var klöver och fick icke staplas på lucernahöet, som är finare och lammen ska få sen. Men klövern doftade ljuvligt. Det var mycket lätt och slappt att stapla men jag skulle räkna balarna och det gick ju sisådär, dessutom fick jag en hötuss eller nåt i ögat och fick springa in till mor.
Sen var det lunch, attans gott. Bordsbön. Potatis, vaxbönor, tzatziki och squashröra.
Sen staplade vi mer hö, sen kom goda vänner till bondparet och det blev fika i trädgården. Den bästa råttfångarkatten gick upp på bordet innan bondfar slängde ned den. Bondfar bär blå jeans och blå jeansskjorta. På morgonen hade han en blåvitrandig arbetsskorta med snöre knutet fram. Han har stort vitt skägg.
Efter eftermiddagskaffet åkte bondfar för att titta till lite halm som grannen skänker oss. Jag och bondmor packade klöverblomstren som fallit av från höpressningen i säckar. De ska hönsen få sen. Därefter attackerade jag fårhusets gödselgolv igen. Det ska tömmas på den inbakade kaka av bajs och halm som fåren gått och byggt på i ett år. Precis när jag var trött kom bondefar med traktorn och vi langade över gödslet på gödselspridarvagnen. Ett gäng ankor knallade in och kvackade på oss envetet den sista timmen.
Sen blev det kväll. Nu klockan sju är det kvällsvard.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar