En drängdag

Har hamnat på en liten gård i Sörmland. Här finns ankor och kycklingar och höns och får. Och katter. Och här finns två fina gamla människor som drivit lantbruket länge. Vithåriga och stillsamma går de här och arbetar och pratar och grubblar och gnolar.

Dagen började med katastrof. Grävling eller räv hade krafsat sig in till kycklingarna. Eller under kycklinghuset rättare sagt, men det räckte nog. Fem-sex var döda. Och resten, knappt tio, var ju förskräckta och skygga. Post-traumatisk stress skulle en sagt om det handlat om människor. Bondefar kröp in i kycklinghuset för att ta rätt på dem en och en och bad mig stänga dörren. In kröp han och efter dem och jepp där fick han fatt i en. Jag var helt absorberad av skådespelet och märkte inte att fyra sprang ut, genom dörren jag lämnat en liten glipa i. 

En dålig start på mitt drängaliv. Bondefar blev nästan lite mörk i synen. Glöm dem, sa han.

Flera av de levande kycklingarna var skadade, hade fått en eller flera av tårna avrivna eller bortbitna, och några var skadade i bröstet. Fy vad hemskt natten må ha varit. 

Bondmor satte på vatten och klädde på sig regnstället. Jag gick och började hacka ut fårgödslet ur fårhuset medan bondparet slaktade de värst skadade kycklingarna. Sen skållade mor dem och vi ställde oss och plockade kycklingarna. Det var roligt och ganska lätt. Plock plock.

Sen gick vi ut och packade hö. Först körde vi fram hölasset som stått under tak, bondfar har en gammal traktor från 1960-talet. Sen kopplas traktorn om till höpressen och vips så paketerar den höet i små buntar och knyter till och med automatiskt ihop dem. Det är en högteknologisk apparat som han köpte för 800 kronor, begagnad, på 1970-talet. Jag stod uppe på loftet och tog emot de små höbalarna och staplade dem prydligt. Detta var klöver och fick icke staplas på lucernahöet, som är finare och lammen ska få sen. Men klövern doftade ljuvligt. Det var mycket lätt och slappt att stapla men jag skulle räkna balarna och det gick ju sisådär, dessutom fick jag en hötuss eller nåt i ögat och fick springa in till mor.

Sen var det lunch, attans gott. Bordsbön. Potatis, vaxbönor, tzatziki och squashröra. 

Sen staplade vi mer hö, sen kom goda vänner till bondparet och det blev fika i trädgården. Den bästa råttfångarkatten gick upp på bordet innan bondfar slängde ned den. Bondfar bär blå jeans och blå jeansskjorta. På morgonen hade han en blåvitrandig arbetsskorta med snöre knutet fram. Han har stort vitt skägg.

Efter eftermiddagskaffet åkte bondfar för att titta till lite halm som grannen skänker oss. Jag och bondmor packade klöverblomstren som fallit av från höpressningen i säckar. De ska hönsen få sen. Därefter attackerade jag fårhusets gödselgolv igen. Det ska tömmas på den inbakade kaka av bajs och halm som fåren gått och byggt på i ett år. Precis när jag var trött kom bondefar med traktorn och vi langade över gödslet på gödselspridarvagnen. Ett gäng ankor knallade in och kvackade på oss envetet den sista timmen.

Sen blev det kväll. Nu klockan sju är det kvällsvard.

UK gov't attempts to co-opt Snowden/Guardian publications?

A common and shameful tactic by parties whose misconduct is exposed by investigative journalists is to sabotage their reporting by initiating cooperation with other mass media. This happened e g in the spring of 2012 when Swedish Radio unveiled the gov't secret plans to build an arms factory for Saudi Arabia and the Swedish politicians only talked about it with other media. This tactic will undoubtedly lead to easier questions for the responsible and will also steal away some of the valuable publicity from the news organization that invested in costly research.

A more sinister tactic is when the powerful compromised party starts to actually co-opt the reporting by themselves releasing information exclusively to media competitors.

It seems the UK gov't may now be doing just this.

Yesterday morning the Independent exposed a significant top secret matter - surveillance operations in the Middle East. Prominently in the headline and text they write that the information is "...revealed in Edward Snowden leaks" and that "information on [the internet-monitoring station] was contained in the leaked documents obtained from the NSA by Edward Snowden".

How does the Independent know exactly which documents Edward Snowden obtained from the NSA, one wonders. Snowden himself tells his confidante Greg Greenwald that he has "never spoken with, worked with, or provided any journalistic materials to the Independent". This comment was published yesterday in an article by Greenwald headlined "Snowden: UK government now leaking documents about itself".

UK authorities recently confiscated computers and portable media that Guardian freelancers/reporters Greenwald and Poitras have been using. Did the UK authorities find therein this information, and hence decided that they might as well leak chosen parts of it out to a competitor, the Independent, in order to sabotage and co-opt the Guardian revelations?

Worse, such leaks attributed hazily to Snowden but carried out by someone else may also be used to discredit him, since they may contain wrongful or harmful information.

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Omistliga wikiläckor och tragisk wikisåpa

(Recension av dokumentärfilmen We steal secrets. Text skriven för Fria Tidningar.)
Under loppet av något år offentliggjordes mycket av det som är värt att veta om hur Irakkriget, Afghanistankriget och den amerikanska diplomatin sett ut de senaste åren. Är det nån som minns det? Är det nån som brytt sig, som läst några av dokumenten?
Men så är det. Enorma mängder hemligstämplat material avslöjade dels grava missförhållanden med urskillningslöst våld mot civila och delaktighet i tortyr, visade dels att USA:s UD-tjänstemän sedan 1966 skriver nyktra och insiktsfulla sammanfattningar av läget i huvudstäder världen över.
Wikileaks historiska publiceringar i nådens år 2010-2011 är så oöverblickbara att det är lätt att bortse från dem och istället minnas den mänskliga sagan. "Wikisåpan" om hur en cool hackerorganisation fångade miljontals människors hopp, steg upp som en sol och sen föll som en pannkaka, neddragen av sin briljante men högmodige fixstjärna Julian Assange.
Veteranfilmaren Alex Gibney går tack och lov inte i den fällan med sin över två timmar långa dokumentär We steal secrets. Den 59-årige amerikanen som också ligger bland annat gjort dokument om Enron och Oscarvinnande men okända Taxi to the Dark Side har bättre omdöme och tydligare moralisk kompass än de nyhetsjournalister som nöjt sig - och fortfarande i dag nöjer sig - med Wikileaks-historiens extrema dramatik.
We steal secrets tar oss med på flera hisnande resor samtidigt. Vi får följa den australiensiske anarkist-hackaren som, antyds det, nästan sabbar en rymdraketuppskjutning och sedan lanserar en funktion för globala läckor om korruption. Redan då tycks han ha spottat ur sig bländande frihetliga citat som snart skulle trollbinda så många, som "you talk of times of peace for all and then prepare for war."
Och vi läser andlöst chatten där en anonym och tragiskt malplacerad underrättelsesoldat i Irak berättar om hur hen håller på att gå sönder inuti - och hur hen läckt USA:s hemligheter.
Historien om Wikileaks har otaliga vändningar, svävar i ett spänningsfält av starka politiska intressen och är kantad av sidospår. Men trots sin längd blir filmen aldrig seg, intensiva intervjuer, suggestiva animationer och knäppa bilder på Assange på en studsmatta håller oss vakna. Gibney är samvetsgrann och kompromisslös.
Därför får vi träffa de brittiska journalister som länge samarbetar med Wikileaks och Assange och som betonar att om dessa mellanhänder ska straffas för något så ska New York Times ansvarige utgivare, som också publicerade, ha samma straff. Därför får vi träffa Anna, den svenska kvinna som för kanske första gången berättar om den så extremt osannolika men ändå uppenbarligen verkliga händelsen när Assange fular sig i sängen och sen vägrar hivtesta sig. Och därför tvingas vi krypa under huden på Adrian Lamo, den smärtsamt ynklige person som lät Chelsea (som hon numera heter) Manning lätta sitt hjärta och sen angav henne till isolering och ett 35-årigt fängelsestraff.
Ett perspektiv som Gibney helt utelämnar är det icke-västerländska: objektens och offrens, de som utsätts för den amerikanska krigföring och maktutövning som nu exponerats.
We steal secrets hjälper oss att se nyanserna och perspektiven i en typ av skådespel som i år fortsatt med Edward Snowden och NSA-läckan. Karaktärerna är påfallande ofta högintelligenta datanördar som sticker ut socialt. Men de har ett osvikligt kurage i att blottlägga maktens lögner, förmynderi och omänsklighet. För detta lider de just nu för vår skull. Och vi är fria för deras.
FOTNOT: Julian Assange/Wikileaks har publicerat en kritik av filmen.

Verkligheten i P3:s sanslösa intervju med mig som nyhetschef i Kirgizistan

Det här var jäkligt kul att lyssna på igen, nästan fyra år senare. En helt surrealistisk och galen intervju tycker jag. Om ni vill lyssna så finns inslaget från söndag 29 november 2009 här och delen med mig kommer vid 1.02.00 in i programmet och pågår i cirka åtta minuter. Jag intervjuas av duktige Gustav Asplund på produktionsbolaget Filter. 

*skrammel*

*vinjett: utanför mitt fönster*

*miljöljud*

välkomna till gamla sovjetrepubliken kirgizistan. det här är nyhetsredaktionen på statsradion. och killen du hör här på den ganska risiga telefonlinjen är andreas hedfors.

jag har pratat med gulnara myrzakmatova min allra duktigaste reporter som bara jobbar halvtid och får otroligt lite betalt

vad gör du, exakt just nu?

jag sitter och skriver på en påannons på en text om att presidenten har brutit mot konstitutionen, det känns lite värdelöst för det kommer säkert inte gå igenom, jag har ju halvdåligt stöd från mina egna chefer som censurerar mig och…

för så här är det, Andreas vikar som nyhetschef på kirgiziska statsradion.

jag sitter på chefredaktörens kontor, det är parkettgolv, lysrör, den enda kartan över landet som finns på rummet den visar radioaktiva och biologiska föroreningar.

*miljö*

i bakgrunden går kvällens sammanfattande magasin.

i dag har vi skrivit upp följande, barn på barnhem har ökat nu med mycket gästarbetare och det är vinter, då lämnar många in sina barn på barnhem. studenthälsa, det är studenternas dag i dag, man gillar att göra väldigt mycket såhära "oj det är en speciell dag i dag-nyheter". och sen har vi lite putslustiga råd, hur ska man klara sig undan kylan i vinter.

och precis bakom andreas, ett fönster.

jag går fram till det nu, och lutar mig ut, det är väldigt smutsigt, som vanligt klassiskt sovjetisk bakgård, med förstörd betong, uppriven asfalt, vildvuxet gräs och jag förmodar att det finns farliga hundar med stelkramp nere på marken. ibland brukar jag gå ut när jag inte vill gå på toa i byggnaden och då brukar jag få springa undan hundar.

jag kan titta ut genom ett annat fönster, 

ja?

jag går ut här i hallen, det luktar lite mat, och här ser vi faktiskt det unga gardets aveny. det är säkert hujndra meter brett, där ser man bergen, de himmelska bergen med toppar uppåt 5 000 meter, de kan man faktiskt skymta längst bort bakom dis och smogg.

men allvarligt talat, hur hamnar en svensk kille här, på kirgiziska statsradion? jo andreas har frilansat ett tag härifrån som journalist och en gång höll han en kurs tillsammans med några andra, i genus.

och då var det en ung chef på radion som sa att kan inte du styra upp våra nyheter och aktualiteter lite och sen ringde han tillbaka och sa du kan inte du bara bli p1-chef direkt. och jag råkade tacka ja till det.

du har blivit chef för en kanal på kirgiziska statsradion?

ja precis. men jag har kommit till sans och lugnat ned det till att bara vara nyhetschef. det är nog det konstigaste och knäppaste jag gjort i livet. 

allting saknas, det finns en telefon bara som man kan ringa ut ifrån, den befinner sig i tevehuset en bit bort. jättelåga löner, de tjänar bara ett antal hundralappar i månaden. och sen när vi väl lyckas göra några nyheter, då kommer cheferna från nedervåningen och inte sällan censurerar.

vad säger de då?

de kanske ringer, det är mycket bakom ryggen och intriger, så de ringer kanske nån annan och innan jag vet ordet av så är liksom kvällens körschema ändrat. och sen får jag gå ned i efterhand och säga "vad hände här?" "njäej" säger hon då, "det var ett missförstånd, jag ringde bara för att förklara presidentens senaste order om nya tillsättningar som vi ska sända." "jaha, men kan vi sända det här då" säger jag, "ja det kan vi göra" säger hon då, och då springer jag upp och då hinner vi kanske sända en halv sån här lite mer kontroversiell nyhet.

är det gamla gubbar som är kvar från tidigare eller?

nej hon som går in och censurerar hon är yngre än mig, hon är typ 28 år, det är helt enkelt så att hon har ju rangen viceminister, hon sitter med på regeringens möten, hon är alltså viceminister i regeringen, hon kommer ju… hon ringer mig eller mina medarbetare i värsta fall, eller skickar upp sin sekreterare som kom upp alldeles nyss med munskydd för vad heter det, svininfluensan. och ger lappar, det här diskuterade vi i regeringen i dag, det här ska ni göra något på liksom.

så det är lite så att om man börjar bråka och tjafsa och säga ifrån så ger de med sig liksom? men de försöker ändå på nåt sätt subtilt sätt ändra sen?

ja bisarrt nog, det är ingen som bara säger näaej, det är alltid diskussioner, är vi tillräckligt bra och duktiga då kan jag nog få igenom. jag har lyckats sända om den mördade journalisten, Alisjer Saipov, och då säger folk inne på redaktionen "det här kan du inte sända", men sen så går det i alla fall att få ut någonting, till en viss gräns, men sen kommer de slänga ut mig, det har jag bara väntat på. 

men nu sitter jag här och jobbar med det här materialet, att konstitutionen har… i princip gjorde presidenten för två veckor sen en statskupp konstitutionellt, så gick jag och funtade på hur fan ska jag få ihop det här på ett sätt som gör att de ändå godkänner det, cheferna på våningen under.

vad har du för strategi då? 

jag vet faktiskt inte men jag skrev på svenska först - "flera statsvetare anser att den konstitutionella ordningen brutits, nu behöver konstitutionen ändras för att göra det här legalt." så vi liksom vänder på det och försöker se det som att hur ska vi göra för att fixa till det här?

ändå på nåt sätt göra något positivt av det liksom?

haha, ja precis. fast ibland är jag tveksam, ibland känns det som att jag i slutändan ändå hjälper diktaturen mer än jag stjälper eftersom… till exempel i fredags så slängde vi ut hela sändningen och så blev vi bara tvungna att göra en propagandasändning om varför det är nödvändigt att mångdubbla elenergipriserna.

det är bara två veckor kvar här, så jag tror inte att… jag vet inte liksom...

du jobbar bara två veckor till?

ja jag jobbar bara två veckor till. jag skulle inte för nåt i jorden vilja stanna längre än så. det är faktiskt… det är det svåraste och mest obehagliga jag gjort det här jobbet.

Klimatsmart mat

Tabell från bra studie över olika livsmedels klimatpåverkan!

Presenterad av SR:s nya programserie "Tack för maten"!

Klimatbäst är alltså att äta potatis, rotfrukter, lök och kål, frukt som inte rest med flyg, grönsaker, dinkel, råg och andra grödor, viltkött och baljväxter. Sallad, ägg och nötter är okej.
Heeeelt klimatunderkänt är det att äta nötkött och lammkött.

Stort genomslag för inslag om vänstermilitant våld

När jag började sommarviket på P4 Sörmland i mitten av juni i Eskilstuna lade jag märke till nån notis om ammoniak i ett dörrinkast. Eskilstuna-Kuriren skrev en stor artikel om "kriget mellan extremisterna" eller nåt sånt. Det lät intressant och utmärkta vik nyhetschefen Clara Tesch gav mig som vanligt fria tyglar att kika på det. Senare visade det sig att en av de flera ggr utsatta adresserna låg på samma gata där jag hyrde en liten lägenhet.

Jag började ringa runt och mejla. Snart fick jag kontakt med två av offren. Och snart hade jag två specialvinklar - var måltavlorna överhuvudtaget centrala, aktiva vit makt-aktivister? Och hade verkligen angriparna i det militanta nätverket Revolutionära Fronten, som de hävdade på hemsidan och i en film, gett offren ordentliga valmöjligheter att ta avstånd från sitt politiska engagemang eller förklara att de nu inte längre var aktiva?
(Här ska givetvis brasklappas att det är fullständigt odemokratiskt och antiparlamentariskt och kriminellt och destruktivt att initiera våld mot vilken människa som helst, oavsett deras åsikter.)
Hursomhelst. Måltavlorna i vit makt-miljön ville inte tala på band, men förklarade att de mådde riktigt dåligt av de systematiska och brutala angreppen.
En kväll ringde Revolutionära Fronten.
Efter flera veckors trevande kommunikation med krypterade SMS och mejl stämde vi träff. Jag åkte upp från Nyköping dit jag då flyttat. Träffade två aktivister och gjorde en längre vju. Det var svårt att hålla reda på alla frågor, vara ordentligt kritisk men samtidigt visa dem respekt och försöka sätta sig in i deras perspektiv och story.
RF som de kallar sig, eller 18-6, besvarade mina kritiska frågor något splittrat, men hävdade att de visst hade koll på att måltavlorna var aktiva "nazister och fascister" engagerade i t ex Förbundet Nationell Ungdom och Svenskarnas Parti. De hävdade också, om än med något oklara detaljer, att de gett samtliga offer ordentliga varningar och ultimatum innan angreppen.
Efter intervjun skickade jag ett mejl med en massa frågor. RF svarade inte och plötsligt var deras hemsida nere.
Efter ytterligare ett par veckor drog det ihop sig till dom i en rättegång mot en förmodad RF-aktivist från Eskilstuna. Jag ringde polisen och deras förundersökningsledare i E-tuna visade sig mer än villig att berätta om utredningen och spaningen eftersom han var frustrerad över vad han såg som en allvarlig våldsvåg som inte fått tillräcklig uppmärksamhet av polisen själv. Peter Bjurbo, tf nyhetschef på SR Örebro hade jag hälsat på förra helgen och pratat om detta. Min redaktion kontaktade också SR Västmanland som var intresserade. Det var mkt jobb med att ringa in en amatörskådis som körde bil 17 mil och kvickt hitta de delar av den jättelånga intervjun jag skulle be honom läsa in, och sen regissera honom för max trovärdighet. Han gjorde ett fint jobb tycker jag.
Vi publicerade så i går, i dag onsdag och vidare i morgon torsdag (när domen faller). Inslagen har fått väldigt stort genomslag, nyheten har toppat Ekot och TT och publicerats i TV4-Nyheterna, Aftonbladet och förstås i regionala medier. I kväll eller i morgon blir det nog SVT och via TT tidningar överallt.

                                   Uppdatering 19 augusti 2013: Nytt våldsdåd i Eskilstuna nyligen, det kanske värsta hittills i år eftersom det riktades direkt mot en person med sambo. Detta verkar inte vara på väg att sluta, som RF-aktivisterna sa sig vara inne på när vi träffades.

P4 Sörmlands samlade rapportering

Polisen om vänstervåldet: "Vi har varit naiva" (P4 Sörmland 7 augusti) (två olika inslag)

Vänsterkampanj bakom våg av attentat (P4 Sörmland 6 augusti)

och mina längre reportage ett och två under tisdagen (dock via SR Västmanlands sida, ej vår...)

I dag onsdag sändes tre längre reportage jag gjort, men de har såvitt jag ser ej lagts upp på nätet än.

P4 Västmanland 6 augusti: Vänsterkampanj bakom våg av attentat i Västerås

P4 Örebro 6 aug: Politiska attacker i Lindesbergs kommun

Vänta, vad är det jag... jahapp. Har bokstavligt talat jobbat sen klockan 0600 i morse med att be Ekot o mina kollegor och andra kanaler att lägga upp sakerna på webben och länka mellan dem. Nu upptäcker jag att en samlingssida skapats (bra) men att den inte innehåller allt vi sänt (inte så bra) och att samtidigt alla länkar till andra kanaler tagits bort (inte särskilt bra det heller).

TV4-Nyheterna 6 aug: Vänstergrupp misstänks för 30 våldsdåd

Ekot 7 augusti: Polisen mobiliserar mot vänsterextremister (utmärkt av reporter Simon Andrén)

P4 Västmanland 7 augusti: Polisen kraftsamlar mot det politiska våldet

P4 Örebro 7 augusti: Polisen kraftsamlar efter politiskt våld i Lindesberg
(med en massa länkar)

Finfint jobbat av goda kollegorna Gabriel Stenström i Örebro och Mattias Pleijel i Västmanland.

Ekot 7 augusti: Polisen sen med att sätta brotten i sammanhang

VLT 7 aug: Extremister bakom vandaliserad lägenhet (cred till oss trots att SR Västmanland gjorde intervjun med polisen där)

Sen har vi också en intressant ledarbloggkommentar från SvD, Aftonbladet-artikel (med kvällstidningsdriv i texten förstås och tio fler attentat än vad jag och polisen räknade till), Ekots inslag i P3-Nyheter, Metro/TT ("Politiskt gängkrig i Mälardalen" med många läsarkommentarer).

Tack till många inblandade för åtskilliga förtroenden. Förhoppningsvis kan ordentlig journalistik innebära insyn, eftertanke, insikt och på sikt stimulera mänsklighet och godhet i individer, organisationer och samhället.