Tö, kalvar och lunk

Tidlöst är vad det är, tror jag. Ibland får jag ju frågan hur det är här, och jag har märkt efteråt att jag inte riktigt kunnat sätta ord på det. (Bara en sån sak är ju svår att sätta ord på..) Men ett av adjektiven bör nog vara tidlöst. Man glömmer bort tiden. Den finns inte. Här är bara förfrukost, stök, huvudfrukost, jobb, slöa, middag, stök, kvällsmys. Ibland kommer gäster, ibland föds kalvar, ibland är snön hård, ibland mjuk. Ibland gör man nåt skoj med hästarna, ibland åker man skoter. Framtiden och det förflutna är helt diffusa o rätt irrelevanta.

Ibland är vi utan rinnande vatten i en vecka. Man blir lite lortig. Och det är jobbigt att diska! Vi har knackat hål i isen till ån, så dit ilar man i långkallingarna o lägger sig på knä o sänker hinken djupt o försöker sen undvika att spilla i stövlarna på vägen tillbaka.

Jag har fått värk i händerna. De har blivit svaga o krumma tycker jag av allt hårt arbete. Har varit orolig att tappa safttillbringaren vid middagsbordet, ni vet. Men nu började det göra ont också. Vedhuggning, mockning, ryktning, bära hinkar, diska, osv osv. Men mest handmjölkningen förmodligen. Så i dag tog jag paus från mjölkningen, och nu på kvällen känns fingrarna i princip som vanligt igen! Ska kanske mjölka bara en gång om dan ett tag framöver. Och stretcha mycket!

Brorsonen J har varit här i flera dagar. Han är en pigg grabb som stiger upp vid fem med oss o mockar o donar alldeles själv i fjöset (lagårn). Han är nio år och är duktig på att imitera en skoter och göra 360 ut i snön (alltså ett hopp med skruv ett varv). Han ska bli bonde när han blir stor, men det är tydligen först vid 30 år. Innan dess ska han vara skoterproffs. I dag byggde han och jag ett formidabelt snöfort med flera gångar, skottgluggar osv.

Sen var det middag. Inträffar alltså vid 14.30 och är dagens höjdpunkt tycker jag. Ständigt är det läcker husmanskost här, med kött eller fisk, potatis eller ris eller pasta, lite sallad och diverse såser. Det är lådor, grytor, soppor, stuvningar. Gammaldags. Och gammaldags är också könsrollerna, det är liksom självklart att kvinnorna inte bara lagar maten utan också går och serverar och sen står o donar med efterrätten när vi börjar äta. Och dukar av. Och diskar. Efterrätt är det nästan jämt, syndigt läckra och lika gammaldags sagogryn, blåbärspaj, grillad banan, pannkakor. Och ständigt med rinnande eller vispad egen grädde.

Sen slumrar man på kökssoffan innan det är dags att byta om för lagårn igen. Roligt är att ta med de nya kalvarna (nu har vi tre - Killen, Vide och Micke) i band utomhus. Micke har inte varit ute än. Då går de omkring o blinkar och sen skuttar de iväg med själva definitionen av begreppet ystra krumsprång. Kalvar skuttar som harar ungefär, med båda bakbenen samtidigt.

Vi har haft ett par vårvinterdagar med +5 grader men i dag var det -10 igen. Till nästa helg åker jag ned till Stockholm för att vara med på Grävande Journalisters gala, där jag ju blivit nominerad till ett pris för avslöjandet om Marianne Samuelsson. Västerviks-tidningen har skrivit en artikel om det. Ja och så har Radio Gotland till sist rättat till sin vilseledande och felaktiga artikel om Samuelssonaffären, härligt!