En vecka av magont och svindel

Hej hopp!

Nu är det äntligen fredag kväll och bara 1 h 10 min kvar till sista sändningen, långa aktualitetsmagasinet på ryska. I morse mådde jag jättedåligt, som jag gjort flera gånger denna vecka, p g a pressen att klara allt som krävs av mig som chefredaktör här på statsradion.

Nu ska jag bara gå en vända på den tyst surrande redaktionen och kolla hur körschemat, påorna (ingresserna) och kanske nån text, samt förstås löpet, ser ut inför sändningen - strax tillbaka!

*

Sådärja, nu är klockan istället 21.35 och allt är klart för hela veckan. Känns utomordentligt skönt. Vi lyssnade på sista sändningen som vanligt jag, radiochefen Aselj (en tjusig kvinna) och planeringschefen Mammasadyk (en ung mysig snubbe). Och som flera gånger tidigare var det förbaskat bra, jag blev rörd och stolt över ett inslag iallafall - och kanske inte minst lättad att det lät så fint trots det sedvanliga totala kaoset.

Bilden här ovan visar mig och min ryska redaktör Chalida Ergesjeva, ensamstående och dubbeljobbande mor och en finfin pålitlig resurs.

Vad sände vi i dag då? Här kommer ett klipp direkt ur mitt operativa körschema:

2. VILKA KVÄLLSTEMAN? VEM? ÖVERS?

- elenergi (Kasiet 2.04 /Ratkan) (om att Uzbekistan skruvat på gasen igen sedan Kg betalat skulderna)

- elräknare på gatan (Hedfors/Meerim/Halida) (om att ett elbolag vill flytta ut elmätarna ut ur folks hus, ut på gatan. Jag gjorde själv enkäten, på ryska och kirgisiska =))

- presidentkommentarer Batken (SagymB/Halida) (ett klassiskt diktatorinslag, där prez klappar barn på huvudet o pratar om nya byggprojekt)

- polishögskolan (5.00 GulnurM/ElmiraE) (förbaskat bra närvarorep som slutade min serie med 4 inslag apropos att den kirgisiska polismyndigheten fyller 85 år i år)

- tgm: leg för att köpa alkohol

- sopor (Azamat/-) (jättebra rep med både närvaro och analys, som en reporter gjort på nån journalistikkurs han går nu)

- Vetestrid i IssikKul (2.00 - ElmiraE/Kasiet) (utifrån en parlamentarikers uttalanden, som vi pliktskyldigt spelar in, men det blev rätt bra med en telefonare med en bonde vid sjön Issik-Kul som inte fått betalt för den vete han sålt till statliga agrobolaget)

- turism Naryn (3.30, övers GulnurM)

- historiegrej (-/KadyrBayke)

Löp: (hehe, dessa skrev jag huvudsakligen själv)

- Gaz vernyotsa - Kyrgyrztan zaplatit dolg Uzbekistanu (gasen är tillbaka - Kirgisistan ska betala skulden till Uzbekistan för det blå bränslet)

- suhoy zakon dlya molodjeji - alkoprodovtsam nado budet trebovat udostoverenie u pokupateley (en torr lag för ungdomen - nu måste spritförsäljare börja kräva leg av ungdomliga köpare)

- i posetim molodovo kursanta MVD v ego obschejitii (och vi besöker poliseleven NN förläggningen, dagen före garnisonens högtidsparad i Bisjkek)

Det är ju förbannad vad bra radio vi gör. Det ska finnas nån internetlänk man kan lyssna på, ska kolla upp det. För övrigt ska vi lansera en hemsida inom några veckor, tydligen.

Hur är det då här? I morse fick jag tung kritik faktiskt, av två av mina bästa journalister faktiskt, och det var nog ett lågvattenmärke moraliskt på hela veckan och därmed större delen av livet. Har inte haft så ont i magen och varit nere i skoskaften sen.. i högstadiet. Och vad säger det om den svenska skolan...

21-åriga stjärnreportern Kasiet Djumagulova och min flinka redaktör Chalida Ergesjeva, båda på ryska redaktionen, gav på morgonmötet svar på tal på min modstulna fråga hur det låtit i sändningarna kvällen innan.

- Jo vi missade viktiga nyheter från parlamentet. Vi missade X, Y och Z!

- Gårdagens sändningar lät som BBC, det var bara elände och klagomål på kirgisiska nationen, våra släktingar vill inte höra sånt.

- Det är lätt för dig som utlänning att komma och kasta skit på vårt land. Det var misshandlade kvinnor hit och självmördande barn dit i sändningen! Det finns ju också positiva saker att berätta.

- Och när du Andreas förbjuder oss att gå på inbjudningarna till presskonferenser, till evenemang och viktiga uttalanden från parlamentet och regeringen, då blir det mycket mindre ljud i radion, det är jättesvårt att få tag på folk, och vi missar massa viktiga saker. Förut hann vi lämna material till dagssändningarna också, nu består de bara av telegram! Det blir mindre honorar till oss också!

Som exempel ville en tjej åka på en inbjudan till nån jävla grej där Utbildningsministeriet skulle belöna kulturarbetare med 15 000 som (ca 2 300 kronor). Jojomensan.

Till slut gav jag upp när min stjärnreporter Gulnur höll med kritkerna och föreslog att vi i dag skulle testa att gå tillbaka till den vanliga ordningen - att de åker på de inbjudningar och pressmeddelanden som kommer in.

Modstulen gick jag ned till Mammasadyk, planeringschefen. Hon såg oroligt på mig och påminde mig om att det redaktionen tidigare sysslade med var att släntra in vid niotiden på morgonen, kolla på listan vilka ministerier som beställt en reporter och vem som chefredaktören sagt ska åka på vad, åka dit, hålla fram mikrofonen lydigt, åka hem och klippa ihop ett reportage på smattrande byråkratisk ryska/kirgisiska, rakt av upprepande den propaganda och de svamlande faktauppgifter de matats med.

Jag kände mig ovälkommen på min redaktion.

Men men, jag jobbade lite med redaktionens administratör Rachat, försökte lära henne Excel och få henne att göra listor över källor och ansvar för att söka nyheter. Jag gick till företagsjuristen som ska hjälpa mig att fixa visum. Och jag och chefen Aselj gick till högste chefen Melis Jesjimkanov, en före detta oppositionell som krupit in i maktens korridorer (liksom jag...) och skakade hand och fick formellt jobbet som P1-chef (i praktiken dock bara nyheter och aktualitetsmagasin) till sista november.

Vid 12 hade vi ett stormöte där Mammis och Aselj "in no uncertain terms" förklarade Die Neue Ordnung för redaktionen. Andreas är er chef och ingen nåd kommer att visas den som sätter sig upp mot honom. Den radio redaktionen gjort tills nu har varit oacceptabel. Enligt Andreas förslag inför vi nu från måndag en ny tablå, med nyhetssändningar varje halvtimme och vi separerar nyhets- och aktualitetsjournalister.

Jag kände mig inte jättemycket mer välkommen på redaktionen efter det, men det var riktigt bra och tydligt ändå från Mammis och Aselj framställt. Grymt skönt, men med Aselj inte minst uppfordrande, att ha dem på sin sida. Samtidigt är det Aselj som driver en tydligt propresidentiell linje, flinar åt oppositionen, försökte ändra mitt körschema en dag och i dag tog hem en viktig batalj mot mig. Hon lät förstå att pressmeddelanden och uttalanden från presidenten, regeringen OCH parlamenten utgör obligatoriska inslag hos oss.

Jag hade redan gått med på att stanna en månad och kunde föga säga. Men hon höll med om att de inte behöver gå som första inslag, och att maktens utsagor inte behöver stå oemotsagda.

Jag har för avsikt att lägga journalistiken omkring det tillåtnas gräns. Jävlar i mig första gången jag sänder något som svider för mycket. Först kommer mina egna reportrar, redaktörer och kanske ljudtekniker att protestera. Redan på den nivån kanske det tar stopp. I andra hand kommer Aselj att läxa upp mig. Då får vi se vad som händer.

Iaf: Först vid 2-tiden kunde jag börja kolla vad redaktionen egentligen sysslade med. Jag hade noll koll och det verkade som om typ två reportrar stod till mitt förfogande. Gulnura M satt och pillade med en översättning av ett "presidenten uppmuntrar bergsturism"-inslag som skulle varit klart i går. Jag bannade henne för att det tagit 5 h i dag och dikterade snabbt ihop ett upplägg för ett polisrep. Och ringde själv polisen och fick okej från nån chef att skicka henne till polishögskolan, i sista stund.

Sen gjorde de andra reportrarna lite grejs, jag en enkät och vips hade vi ett par aktualitetsmagasin trots allt. Gulnuras inslag fick svinmycket beröm på kvällsmötet av mina chefskollegor.

Sen visade de den nya tablån de kommit på. Blir spännande att köra på måndag. Jag får hela 8,9 nyhetsreportrar till mitt förfogande varje dag. 5,1 på kirgiska och 3,8 *** Oj nu ringde just Gulnur och frågade vad jag tyckt om hennes polisinslag och sa att allt hon utvecklats är tack vare mig. Jag berömde henne stenhårt och hon känns som en skitbra medarbetare*** alltså 3,8 på ryska redaktionen. Därtill en hel redaktör på varje redaktion.

Dessa personer ska jobba för mig och vi ska skapa förbaskat bra nyheter i landet, på båda språken och nå ut i alla små gudsförgätna byar och avlägsna herdejurtor där en gammal sovjetisk radio hänger i nån gren.

De halva tjänsterna kommer av att Sagym-bajke jobbar halvtid och tre personer - Gulgul, Elmira-edje och Ermek jobbar 80 procent eftersom de får en veckodag till program de också gör.

Jahapp, nu är det sent och dags hemåt. I morgon ska jag luncha med Katarina, operaregissören och världsbanksekonomen som gift sig här och väntar barn. Och kanske kanske gå tillbaka till den grymt härliga bastu jag och vännen Sultan förlustade oss i förra lördagen. Och i helgen göra ett försenat P1-inslag om uzbekiskt barnarbete på bomullsfälten.

Hopp hopp, allt gott.