Ska "vi" anfalla Syrien?

Våldet i Syrien blir allt mer likt ett inbördeskrig. Det är inte bara president al-Asad som bär ansvaret utan som vanligt i auktoritära stater en lång gråskala av tjänstemän och militärer och säkerhetstjänst. En FN-resolution debatteras. Som vanligt kommer nu, eller snart, frågan på tal i bildade västkretsar -- borde "vi" göra en humanitär intervention? Det är väl praktiskt och smidigt, då kan vi stoppa dödandet och samtidigt lägga grunden för en trevlig liten demokrati istället...

Jag diskuterade detta på Facebook, utifrån exemplet Libyen, denna söndagsmorgon som är så vacker att det gör ont i ögonen. Kom hem vid sexsnåret efter att ha (försökt) sova i tält.

Jag skrev:
ooops - signs of secterist terror chaos developing in Ira.., Afgh.. err.. Libya. Well, whaddayaknow. I suppose we'll just send the JAS Gripen fighter aircraft in again to snap some sexy images and bomb a little, yes? #swedensavesthedayoratleastprostratesitselfbeforenato

En god vän skrev:
Det verkar som att du var emot Sveriges (och Natos?) ingripande. Vad tänker du hade varit en bättre plan än det man gjorde?

Jag svarade:
‎NN! Ffa 1) har Nato/väst noll trovärdighet vad gäller gott uppsåt inkl commitment till återuppbyggnad, genuint folkstyre etc. Dels 2) leder organiserat våld, i det här fallet flyganfall och stöd till en brokig rebellstyrka, ofta till mer våld (särskilt givet (1) ovan) och skapar ett helvete på jorden för civila, följt av mer auktoritärt styre. Om "man" verkligen har gott uppsåt finns en legitim väg: Att bygga upp en rapid reaction force inom FN, med transparens, demokratisk styrbarhet och ansvarsutkrävande. Tre faktorer man skyr som pesten. Det finns bara en väg till fredlig utveckling, tror jag, och det är... fredlig utveckling. Alltså att landet får göra reformer i egen takt. Västs bistånd är jättebra på flera håll. Om väst dessutom skulle get out of the way i bemärkelsen sluta stödja psykopatiska tyranner (Saudi, Uzbekistan, Turkmenistan, resten av Gulfen, etc etc) skulle det vara ännu bättre. Vår usla politik där förhindrar fredlig utveckling.

Han svarade:
Jag delar uppfattningen att det bästa vore att landet får göra egna reformer. Ett problem i Libyen var väl att det finns så mycket olja att det var lätt för diktatorn att köpa vänner. Ett oljeembargo hade ju varit bra, som Tyskland föreslog, men det tar lång tid för det att få genomslagskraft. Om det överhuvudtaget får genomslag. Och under tiden dör mycket människor. Jag delar absolut uppfattningen att en styrka under FN-flagg hade varit bättre, det jag undrar är om det hade gått igenom Säkerhetsrådet? Både Ryssland och Kina var emot ingripanden pga nationell suveränitet och båda avstod senare för att rösta kring no-fly-resolutionen. Tror du att de hade varit för FN-trupp?

Jag skrev:
De hade hellre varit för ett FN-genomfört flygförbud än Natos som det nu blev. Så länge våra ledare prioriterar dominans över naturresurser och ekonomier kommer alla interventioner att missfärgas av det. De som tar till våld, inklusive inne i Libyen och nu Syrien, är sällan demokrater, utan snarare framtida motståndare till just den så utomordentligt viktiga demokratirörelsen. Jag är övertygad om att vi gör demokratiaktivisterna, kvinnorörelsen osv en fruktansvärd otjänst när vi stödjer de krigsherrar, miliser, islamister, gangsters, sekterister etc som våra ledarskribenter säger slåss i deras namn. Risken är stor att det är på väg att ske igen snart i Syrien och Iran. Den som förespråkar våld i någon annans land bör först göra som Tom Hurndall... I say! =)

Han skrev:
Här är jag ute på tunn is, jag vet inte vilka motiv som Storbritannien och Frankrike hade. Har du insikt i det? Jag är rädd att vi automatiskt tar fram de-gör-det-bara-för-oljan-kortet eftersom det har varit sant tidigare, som i USAs krig mot Irak. Jag gillar inte militära interventioner, jag gillar inte att Sverige står med trupp i Afghanistan. Men mänskliga sköldar betyder väldigt lite för en diktator, de skjuter bara ned dem. Måste vi inte ingripa då? Samtidigt håller jag med dig att fiendens fiende inte är vår vän, så man behöver vara noggrann i de man stöder. Visste Nato vilka de stödde?

Varpå jag skrev:
Uppskattar diskussionen denna vackra söndagsmorgon! Vi kan inte veta andras motiv men vi kan göra realistiska uppskattningar utifrån tillgängliga fakta = mäktiga regeringar agerar i sina nationella intressen, för "internationell (helt partisk) stabilitet," (vapen)industrins tillväxt, tillgång till billiga naturresurser, avsättningsmarknader osv. Det är uppenbarligen värt att miljoner döda civila på vissa håll, att stödja medeltida diktaturer på andra. (Varför inte en no-fly-zone över Gazaremsan?) Jag tror _nej_ "vi" måste inte ingripa, "vi" finns inte, det finns regeringar, det finns Nato, det finns Jens och Andreas... Jag skulle gråta blod men vara tveksam till Natoinvasion (hellre som sagt FN-trupp) ens om det kom trovärdiga rapporter om folkmord, av den enkla anledningen att imperieinvasion gör läget än sämre netto. Om "vi" verkligen vill hjälpa världen skulle vi 1) sluta exportera vapen, 2) sluta stödja diktaturer, 3) acceptera långt högre oljepris, 4) osv osv. pröjsa astronomiska krigsskadestånd till Irak, 5) avväpna Israels atombomb innan vi kräver att Iran inte skaffar nån. Usama bin Ladens ilska handlade huvudsakligen om kolonisationen av Palestina och USA:s lydtyranner i Gulfen, rätta till det och väldigt många framtida humanitära interventioner behöver aldrig aktualiseras. Je pense...