onsdag 4 augusti 2010

Gräddfilen på Gotland intorkad

Hej hopp!

I förra veckan fick jag äran att åka till den vackraste ön Gotland och följa upp förra sommarens historia om Marianne Samuelsson, landshövdingen som tyckte att en av öns största företagare skulle få fördelar för att han är just storföretagare, och sen godkände hans megabyggen i naturreservat på strand med påståenden om att det var jordbruk och gammal tomt.

Det blev skojigt, mest för att Gotland är... just det, sällsamt innerligt och själafint. Men också för att vi filmade fina bilder och intressanta uttalanden från olika människor.

Här är inslag numero ett. Ansvarigt länsråd ursäktar tokigheterna med... ingenting. Han tar fullt ansvar för det gamla beslutet att inte agera mot byggena, säger han, men kan inte svara på frågor om exakt hur ett lusthus i ett naturreservat skulle kunna vara ett oumbärligt kontor i ett jordbruk, som måste ligga just där.

Bra nog lade SVT ut hela råintervjun också, så att alla kan se att vi inte klippt utan vara med om hela intervjun från början tills att länsrådet avbröt intervjun(!).

Sen gjorde vi en uppföljning, där myndighetens passivitet dömdes ut som tok och förmodligen "JO-mässig" av en miljöskyddsexpert - och där den nya landshövdingen kom med en helt ny förklaring. Nog stödde länsstyrelsen beslutet, men det var inte relevant för enligt förvaltningslagen har inte myndigheten rätt att ändra ett gynnande beslut, det vore rättsosäkert för fastighetsägaren.

Logiskt nog, om "beslutet" hade varit ett beslut. Inget tyder på att så är fallet. Det rör sig om kommentarer lämnade i ett beslut om ett annat ärende. I de kommentarerna skrev förra landshövdingen att hon inte agerar mot byggena för att de är för jordbruk och troligen tomtmark. Detta kunde inte överklagas, och är sålunda näppeligen ett lagakraftvunnet beslut som förhindrar länsstyrelsen att ingripa mot folk som tar lagen i egna händer.

Dimridåer från myndighetsledningen för att inte stöta sig mer med öns mäktige man? Till priset av rättssäkerheten. Kanske. Detta får JO titta på, tycker iaf miljörättsdocenten jag intervjuade. Nåja. Den som lever får se.

Jag har bestämt mig för att troligen stanna i Sthlm över tid. Känns ytterst bra att ha beslutat. Söker boende i innerskärgården. I dag ringde jag till Lillhärjåbygget också. Ack vad fint - och alla kalvarna lever! Den 20 augusti går vandringen upp till Hackåsen för fäbodtiden. Häpp!

4 kommentarer:

Unknown sa...

Grym intervju med länsrådet! Sista fem minuterna av den oklippta versionen var klockrena!

"Vi följer lagen, så att säga" :)

Unknown sa...

Det vore förresten intressant att höra hur länsrådet resonerade efter att kameran stängts av. Det lät ju som att han hade någon ny förklaring på gång.

Kom han med några nya argument eller var det bara dåliga bortförklaringar, så att säga? ;)

Andreas Hedfors sa...

Tjenare! När kameran var avstängd förklarade länsrådet att de bara har en handläggare som jobbar med strandskydd och att han har fullt upp. Det är många ärenden som är mer prioriterade. T ex en massa husvagnar som folk ställer i strandområden och bor i olovligt hela säsongen. Ja men okej, det är en resurs- och prioriteringsfråga hävdar du, berätta det i intervjun då, sa jag. Nej, vi stannar här, sa han.

Andreas Hedfors sa...

Nu har landshövdingen på Gotland reagerat (http://www.lansstyrelsen.se/gotland/om_lansstyrelsen/Var++verksamhet/kronika_v.32.htm) på inslagen, i sitt veckobrev.

Hon anklagar mig för att ha gjort irrelevanta inslag som skulle vara resultatet av sommartorka, och avfärdar miljörättsdocent Jan Darpös JO-hot. Hon avhåller sig från att gå in på de sakskäl som hennes länsråd sa sig stå för men inte kunde motivera. (T ex varför ett jordbrukskontor måste ligga i strandskyddat naturreservat.)

Hon kvarstår vid förklaringen att hon inte kan ändra gynnande beslut, trots att inget jag sett talar för att fastigheten fått något gynnande beslut vad gäller merparten av byggena. Där finns bara en kommentar om att inte agera, vilket också framgår av länsrådets interna brev som vi publicerade i Rapport.

Tyvärr blir historien än mer verklighetsfrämmande när den lokala tidningen Gotlands Allehanda skriver om historien. (http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6203019#fank6203544) De lyckas i en kort artikel få in två sakfel som ställer hela ärendet på ända. De påstår att ärendet skulle handla om en dispens som redan ifrågasatts och avgjorts i Miljödomstolen.

Om tidningen satt sig in i ärendet hade den vetat att dispensärendet, som gällde ett litet hus längre bort på fastigheten, inte har någonting att göra med merparten av byggena. Vad gäller merparten av byggena - tennisbana, golfhål, lusthus osv - så handlade just våra båda Rapportinslag om varför de INTE har ifrågasatts av ansvarig operativ tillsynsmyndighet - länsstyrelsen på Gotland.

Felrapporteringen i det här ärendet är konsekvent. Bisarrt att vanliga svenska media och journalister kan skriva så käpprätt fel om och om igen.