Det känns helt otroligt men jag kommer på måndag och tisdag att gå in som tillförordnad chef för kanal ett i kirgisiska statsradion NTRK.
NTRK kan beskrivas som en stalinistisk betongkloss som sysslar med att läsa pressmeddelanden från regeringen. Men enligt radiochefen har jag fria händer att införa internationell standard.
(Förbered gärna FJS för att frita mig från radiohusets tak när president Bakiev här dammar av sina stridsvagnar och belägrar redaktionen framemot måndag kväll.)
Nä men vi får se hur det går. Bakgrunden är att vi har hållit i en genuskurs i en dryg vecka, och den föll planeringschefen och radiochefen på läppen, så de frågade om inte jag kunde konsulta lite mer, och vips frågade de om inte jag lika gärna kan gå in och vara chefredaktör.
Jag ansvarar för 12 nyhetssändningar och 3 aktualitetsmagasin per dag, och 8 av nyhetssändningarna och 2 av magasinen är på kirgisiska, som jag inte förstår ett ord av. Resten på ryska.
Dessutom ansvarar jag för morgonshowen Kutman Tan, blåljusprogrammet "102:an rapporterar", de direktsända studiosamtalen under dagen, tidningskrönikan, jobbprogramet "Radion hälsar på" och "Radiodoktorn".
Självklart öppnar vi sändningarna klockan 06:00 med den kirgisiska nationalsången, som en lag nyligen kräver att alla som hör måste sjunga med i, stående med handen på hjärtat. Känns bra att med den kontexten köra ut den låten i befolkningens radiomottagare.
Lite mer allvarligt talat har jag grunnat hårt på om det är rätt eller fel att hjälpa statsradion, mot bakgrund av att regeringen - några kvarter bort - numera driver en brutal förtryckarpolitik och inte drar sig för att använda tortyr och mord. En god vän här konstaterade torrt att vår genuskurs på NTRK ökar deras möjligheter att paketera sin hjärntvättande propaganda snyggt, och därmed är vi svenska konsultanter "folkets fiender", som oppositionen skulle ha rätt att röja ur vägen om den bara hade någon säkerhetstjänst.
Men verkligheten är alltid nyanserad och givetvis består NTRK av dussintals människor som de allra flesta gärna gör ett bra jobb. Då är det inte rätt att bojkotta utan bättre att engagera sig och försöka bibringa dem kunskaper och färdigheter, och en organisationsstruktur som funkar.
Journalistiken i sig är ju ett fantastiskt verktyg såtillvida att den korrekt praktiserad är svår att kritisera. Också en förtryckarregim kan ha viss nytta av kompetenta medier som kritiserar även oppositionen och hjälper förtryckarna att hålla undan den värsta kontraproduktiva korruptionen och vanstyret.
Med tiden tänker jag mig att ett sådant stabilt auktoritärt system, som Rysslands, kan bli ekonomiskt stabilt och skapa en medelklass som i sin tur sen driver fram demokrati och mänskliga rättigheter. I Ryssland finns i dag kanalen Echo Moskvy - Moskvaekot - som jag inte hört men folk jag litar på bedömer som skitbra och frispråkig trots att den i princip är statskontrollerad och finansierad av Gazprom.
Visst, Ryssland och Kina har långt kvar till demokrati och mänskliga rättigheter, och det finns inga ursäkter för att inte försöka gå raka vägen dit, men i västvärlden tog det ju faktiskt ett antal årtionden i bästa fall att skapa hyfsat legitima system.
Jag är nervös inför måndag. Den nuvarande P1-chefen ska gå bredvid och känns intresserad av att det ska gå åt skogen för mig. Men jag har petat två mellanchefer och har därför två som det känns duktiga unga tjejer som nyhetschefer, Chalida på ryska och Meerim på kirgisiska. Det känns skitbra, vi ska ses klockan 0730 på måndag och köra loss.
Den måndagsplanering jag avkrävde ordinarie chefen lyder:
- presidenten har avslutat en resa till Djalalabad för att fira nån kommuns 70-årsjubileum
- presidenten är på väg till Naryns län för att fira länets 90-årsjubileum
- Kina tycks i FN har tagit åt sig äran för Kirgisistans nationalepos Manas
- diverse utskottsarbete pågår i parlamentet
- senaste nytt om utrensningarna i regeringskansliet
Jag har tre ryska reportrar och sex kirgisiska till mitt förfogande. Tre bilar, med chaufförer.
Och tre (3) mikrofoner (som jag vet om, men det kanske finns fler).
Jag ska lägga min egen nyhetsplanering under bastu och bergsvandring i helgen, förhoppningsvis, men preliminärt:
- 2 år sedan mordet på journalisten Alisjer Saipov. (Presidenten har sagt att han tar personligt ansvar, så det är rimligt att statsradion tar upp det!)
- den livsfarliga trafiken. vägarna är paj, trafikljusen är för snabba, vänstersvängar livsfarliga, man kan köpa körkort för ca 1 000 kr, etc.
- nåt om transitsmugglingen från Kina. Hundratals långtradare passerar varje dag den kinesisk-kirgisiska gränsen. Tullen förtullar, mot mutor, bara en bråkdel, så att detta till konkurrenskraftiga priser kan säljas vidare eller reexporteras inuti den postsovjeiska handelsunionen. Kg myndigheter tar igen på gungorna (all transitvolym) vad de förlorar på karusellerna (enskilda tullar).
- äsch kommer inte på nåt mer nu, men sjukdomar, familjefrågor, pengahantering (alla har i madrassen), mardrömspolisen (utreder inte grova brott, tvingar folk att ta tillbaka anmälningar eller griper o torterar oskyldiga bara för att minska arbetsbelastningen) är några intressanta förslag förstås.
Förändringsklimatet på radion är inte det bästa eftersom man får ackordbetalt, alltså per material man sänder ut enligt en lång komplicerad tabell. Därför vaktar alla surt sina inslag och roller och vill ha så mycket tid i etern som möjligt, gärna med så liten arbetsinsats som möjligt.
De har redan sagt att de vill att jag stannar längre (särskilt som jag inte lär få så mkt i lön, jag har erbjudit mig att jobba gratis men också sagt att det vore kul symboliskt om jag får ersättning), och jag kan senarelägga hemresan. Men det kan också bli totalfiasko på måndag, det får man väl närmast utgå från egentligen, så vi får se.
Nyhetstips alltså välkomna, ring P1-chefen Andreas på +996 554 027 207. Alla publicerade inslag belönas med kirgisiska handarbeten.
NTRK kan beskrivas som en stalinistisk betongkloss som sysslar med att läsa pressmeddelanden från regeringen. Men enligt radiochefen har jag fria händer att införa internationell standard.
(Förbered gärna FJS för att frita mig från radiohusets tak när president Bakiev här dammar av sina stridsvagnar och belägrar redaktionen framemot måndag kväll.)
Nä men vi får se hur det går. Bakgrunden är att vi har hållit i en genuskurs i en dryg vecka, och den föll planeringschefen och radiochefen på läppen, så de frågade om inte jag kunde konsulta lite mer, och vips frågade de om inte jag lika gärna kan gå in och vara chefredaktör.
Jag ansvarar för 12 nyhetssändningar och 3 aktualitetsmagasin per dag, och 8 av nyhetssändningarna och 2 av magasinen är på kirgisiska, som jag inte förstår ett ord av. Resten på ryska.
Dessutom ansvarar jag för morgonshowen Kutman Tan, blåljusprogrammet "102:an rapporterar", de direktsända studiosamtalen under dagen, tidningskrönikan, jobbprogramet "Radion hälsar på" och "Radiodoktorn".
Självklart öppnar vi sändningarna klockan 06:00 med den kirgisiska nationalsången, som en lag nyligen kräver att alla som hör måste sjunga med i, stående med handen på hjärtat. Känns bra att med den kontexten köra ut den låten i befolkningens radiomottagare.
Lite mer allvarligt talat har jag grunnat hårt på om det är rätt eller fel att hjälpa statsradion, mot bakgrund av att regeringen - några kvarter bort - numera driver en brutal förtryckarpolitik och inte drar sig för att använda tortyr och mord. En god vän här konstaterade torrt att vår genuskurs på NTRK ökar deras möjligheter att paketera sin hjärntvättande propaganda snyggt, och därmed är vi svenska konsultanter "folkets fiender", som oppositionen skulle ha rätt att röja ur vägen om den bara hade någon säkerhetstjänst.
Men verkligheten är alltid nyanserad och givetvis består NTRK av dussintals människor som de allra flesta gärna gör ett bra jobb. Då är det inte rätt att bojkotta utan bättre att engagera sig och försöka bibringa dem kunskaper och färdigheter, och en organisationsstruktur som funkar.
Journalistiken i sig är ju ett fantastiskt verktyg såtillvida att den korrekt praktiserad är svår att kritisera. Också en förtryckarregim kan ha viss nytta av kompetenta medier som kritiserar även oppositionen och hjälper förtryckarna att hålla undan den värsta kontraproduktiva korruptionen och vanstyret.
Med tiden tänker jag mig att ett sådant stabilt auktoritärt system, som Rysslands, kan bli ekonomiskt stabilt och skapa en medelklass som i sin tur sen driver fram demokrati och mänskliga rättigheter. I Ryssland finns i dag kanalen Echo Moskvy - Moskvaekot - som jag inte hört men folk jag litar på bedömer som skitbra och frispråkig trots att den i princip är statskontrollerad och finansierad av Gazprom.
Visst, Ryssland och Kina har långt kvar till demokrati och mänskliga rättigheter, och det finns inga ursäkter för att inte försöka gå raka vägen dit, men i västvärlden tog det ju faktiskt ett antal årtionden i bästa fall att skapa hyfsat legitima system.
Jag är nervös inför måndag. Den nuvarande P1-chefen ska gå bredvid och känns intresserad av att det ska gå åt skogen för mig. Men jag har petat två mellanchefer och har därför två som det känns duktiga unga tjejer som nyhetschefer, Chalida på ryska och Meerim på kirgisiska. Det känns skitbra, vi ska ses klockan 0730 på måndag och köra loss.
Den måndagsplanering jag avkrävde ordinarie chefen lyder:
- presidenten har avslutat en resa till Djalalabad för att fira nån kommuns 70-årsjubileum
- presidenten är på väg till Naryns län för att fira länets 90-årsjubileum
- Kina tycks i FN har tagit åt sig äran för Kirgisistans nationalepos Manas
- diverse utskottsarbete pågår i parlamentet
- senaste nytt om utrensningarna i regeringskansliet
Jag har tre ryska reportrar och sex kirgisiska till mitt förfogande. Tre bilar, med chaufförer.
Och tre (3) mikrofoner (som jag vet om, men det kanske finns fler).
Jag ska lägga min egen nyhetsplanering under bastu och bergsvandring i helgen, förhoppningsvis, men preliminärt:
- 2 år sedan mordet på journalisten Alisjer Saipov. (Presidenten har sagt att han tar personligt ansvar, så det är rimligt att statsradion tar upp det!)
- den livsfarliga trafiken. vägarna är paj, trafikljusen är för snabba, vänstersvängar livsfarliga, man kan köpa körkort för ca 1 000 kr, etc.
- nåt om transitsmugglingen från Kina. Hundratals långtradare passerar varje dag den kinesisk-kirgisiska gränsen. Tullen förtullar, mot mutor, bara en bråkdel, så att detta till konkurrenskraftiga priser kan säljas vidare eller reexporteras inuti den postsovjeiska handelsunionen. Kg myndigheter tar igen på gungorna (all transitvolym) vad de förlorar på karusellerna (enskilda tullar).
- äsch kommer inte på nåt mer nu, men sjukdomar, familjefrågor, pengahantering (alla har i madrassen), mardrömspolisen (utreder inte grova brott, tvingar folk att ta tillbaka anmälningar eller griper o torterar oskyldiga bara för att minska arbetsbelastningen) är några intressanta förslag förstås.
Förändringsklimatet på radion är inte det bästa eftersom man får ackordbetalt, alltså per material man sänder ut enligt en lång komplicerad tabell. Därför vaktar alla surt sina inslag och roller och vill ha så mycket tid i etern som möjligt, gärna med så liten arbetsinsats som möjligt.
De har redan sagt att de vill att jag stannar längre (särskilt som jag inte lär få så mkt i lön, jag har erbjudit mig att jobba gratis men också sagt att det vore kul symboliskt om jag får ersättning), och jag kan senarelägga hemresan. Men det kan också bli totalfiasko på måndag, det får man väl närmast utgå från egentligen, så vi får se.
Nyhetstips alltså välkomna, ring P1-chefen Andreas på +996 554 027 207. Alla publicerade inslag belönas med kirgisiska handarbeten.
1 kommentar:
Haha, kirgiziska handarbeten vill man ju ha fler av. Visst låter det spännande. Vad sägs om ett inslag om polisbrutalitet och tortyr på häktet? Fast det vore väl att utmana ödet...
Men var ser du den principiella skillnaden mellan Ryssland och Kirgizistan, förutom att Ryssland är större och har olja.
Visst är Echo Moskvy riktigt bra dock. Men statskontrollerat skulle jag inte kalla det. Skrev en snutt om det här:
Putin kan rycka ut mikrofonsladden
I övrigt var det riktigt trevligt att träffas i torsdags. Fast jag undrar om den kirgiziska rökta osten var riktigt bra för min mage.
Skicka en kommentar