Ohoj. Står i Hannas köksfönster inklämd bland träningscyklar med fönstret på vid gavel. Bara så kommer jag åt nätverket "Golden_WiFi_FREE" som jag tjyvar internet ifrån. Eller det kanske är ett företag som ger bort gratis faktiskt, jag vet inte riktigt.
Över takåsarna är himlen grårosa. En fläkt susar och lite bilar brummar oregelbundet nere från innergårdarna. Starij Arbat som Hanna bor på är gågata, en klassisk och populär liten led som fylls av målare, försäljare, gatumusikanter och dylikt om dagarna.
Jag har tagits emot om möjligt än bättre här än i Petersburg. Hanna som jag pluggade med i Uppsala och sånär satte upp Tjechovs geniala "Frieriet" - ett skämt i en akt - med, har ett ansvarsfyllt jobb med att utveckla ett företag som skapar köpcentra. Och sådana finns det potential till överallt i detta enorma land tydligen.
Tågresan gick finfint. Jag åkte platskartnyj, vilket innebär att man är i en öppen vagn utan kupédörr som går att stänga. Helt okej men inför tågresan till Bisjkek som börjar på lördag kväll tänker jag lägga de extra futtiga hundralapparna på att få kupé. Den tar ändå dryga tre dygn och då kan det vara skön att ha en dörr, även om vi blir fyra i kupén.
Jag har i dag och i går hängt på Novaja Gazeta, den kaxiga regimkritiska tidning där Sverigekända och för ett år sedan mördade Anna Politkovskaja arbetade. Grävredaktören Roman träffade jag för ett par månader sen i Göteborg och han har öppnat alla dörrar. Blott 32 år gammal är han och.. ja hur ska man beskriva denna underliga redaktion? Som en familj, har jag kommit fram till. Det är väldigt avslappnat och familjärt, trots att de producerar artiklar på hög nivå och under hård press. Första intrycket var samtidigt att det var väl slappt eller oartigt, när han visade mig runt hälsade ingen.
Men när man själv börjar prata med folk stannar de upp coh har hur mycket tid som helst. Så kan det väl vara i en familj där grannbarnen kommer på besök? =) Jag har pratat med en tjej som i dag släppte ett reportage om att ett statligt bostadsprogram för låginkomsttagare, militärer och unga familjer i själva verket dumpar de boende i ett hälsovådligt område med radioaktiva utsläpp i marken, tungmetaller och annat i luften från en oerhörd koncentration soptippar, krematorier osv. En praktikant som jobbade med detta blev för några veckor sedan indragen i en bil, fick sitt material stulet och erbjöds 20 000 dollar för att inte publicera. Nu hade de boende i området gjort ett stort upprop till Moskvas ledning tillsammans med Novaja Gazeta och gick runt o delade ut tidningen för att mobilisera engagemanget. Reportern var eld och lågor och erbjöd sig att ta med mig dit på onsdag morgon.
Mina två reportage för Medierna i P1 ska dock handla om yttrandefrihet och påtryckningar mot journalister. I princip verkar de flesta lugna, våld och hot är ovanliga och passar bättre i regionerna där styrelserna är amatörmässiga och oförutsägbara. Här i centrum (Moskva) vet härskarna att det bara är att ignorera kritik, de kan lita på att det mesta aldrig når tillräckligt många öron och ögon eller att dessa orkar engagera sig. Jag har hört den verklighetsbeskrivningen från många här -- att de flesta ryssar inte har vanan eller motiven att bry sig om gemensamma samhällsfrågor, i huvudsak för att den historiska erfarenheten entydigt visar att det inte lönar sig. Det är självklart en fruktansvärt trist syn och man får noga passa sig som västerlänning tycker jag för att inte låta den spilla över till att det därmed skulle vara okej med status quo eller att acceptera det. Som västerlänning tycker jag man har allt ansvar för att från sin priviligerade position lyssna och ge de råd man kan och stödja de krafter som verkar för mänskliga rättigheter, öppenhet, ansvarsutkrävande från myndigheter osv.
Nåja. Jag antar att vapenexporten till Irakkrig och annat svårförlåtligt fortsätter därhemma. De ryssar jag berättat om det för har blivit mycket förvånade och litet nedslagna.
I dag såg jag också väldigt många stadsjeepar på gatorna. Nu är det jättekallt i fönstret trots att jag har varma tröjan och yllemössan på. Det får bli sängen (IKEA:s gästsäng men i morgon åker Hanna till Sverige och då har hon drottninglikt generöst utlovat the Queen Size-sängen till mig.) I morgon bär det av till det kazakiska konsultatet för att inhandla transitvisum om möjligt, och denna gång MED kvitto (nämnde jag att jag köpte ett kirgisiskt i dag för 1830 rubel utan kvitto, dock inklusive tre procents bankavgift fast jag pröjsade kontant på konsulatet), samt den efterlängtade biljetten med tåget 007ц.
Tjokram,
A.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar