Snabbesök i Helsingfors

Äntligen har jag kommit iväg till Finland och raskt verkar det som om jag i morgon också kommer vidare in i Ryssland. Det känns underbart eftersom jag var rätt nedslagen efter att ha blivit svartlistad på ryska ambassaden i Stockholm och åkt till Helsingfors på vinst och förlust. Men nu har jag bytt två kötimmar och 76 euro mot löfte om ryskt visum, inspekterat en finsk husockupation, smörjt kråset med veganmat och - tervetuloä - badat vedeldad bastu.

Jag sover i natt i ett kollektiv ute i förorten Espoo. Det är en mysig villa där jag fått eget rum. Väggarna pryds av anarkistiska affischer och vännen Miira uppfostrar sina två hundar annorlunda än The Dog Whisperer på TV säger att man ska. Jag vet inte vad som är mest hoppfullt.

Färjan på enorma Silja Serenade gick fint, men jag kände mig ensam och värdelös. Vad ska jag till Centralasien o göra? Kommer jag ens dit? I morse lade vi till i södra delarna av centrala Helsingfors och två kvarter därifrån gick jag in i kön till ryska ambassaden. I korthet rekommenderade ett ryskt vandrarhem mig att söka visum här istället för i Stockholm eftersom kraven är striktare där. Bland annat är du tvungen att leverera kvitto på att du betalt samtliga hotellnätter i förväg. Det omintetgör alla försök att behålla flexibilitet i en resa för alla som inte har gott om pengar att kasta bort på onödiga hotellnätter. Efter tre försök att utverka ett visum oå en inbjudan från en resebyrå jag bara betalt för en hotellnatt surnade ambassadtjänstekvinnan till och skrev upp mig på svarta listan där alla handlingar krävs i original och granskas extra noga. "Vi jobbar inte med Stockholm längre, dem går det inte att komma överens med" rekommenderade mig en annan byrå, "åk till Helsingfors!"

Sagt o gjort. Men här började jag med två timmar i kö och näranog kapitulation inför de kafkaeska persiennprydda glasluckorna där var och en framför mig i kön tycktes tryckas ned i skoskaften som i en biktstol. Jag blev allt mer desperat. 7-10 kalenderdagar tar detta för EU-medborgare, förkunnade en artig skylt. Min inbjudan gäller bara från 21 oktober till 5 november. Dessutom kanske tjänstekvinnorna här, liksom i Stockholm, tjurnar till om man ansöker så sent att första inbjudningsdagen är förbi när visumet kommer (i dag var ju 21 oktober)? Så klev jag ändå fram, sist av alla, och gjorde tvärtom min ångest. Jag föreslog glatt att visumet helst skulle vara klart i dag eller i morgon. Detta föranledde inga problem. Bara jag betalar expressavgiften om 70 euro.

Hoho. Iväg till bank och betala, plus administrationspengar 6 euro. Hurra!

Sen rendez-vous med Miira från Vapenvägrarförbundet AKL som ger lumpenvägrare juridisk hjälp och i allmänhet protesterar mot militarism. De var med oss till Skottland kring månadsskiftet september-oktober. Miira tog med mig till deras magnifika träkåk i stadens utkanter.

Sen skulle hon ta hand om sina husdjur och driva hunddagis, så jag mötte en annan Skottlandsvän som visade mig det senaste i en rad ockuperade hus. Det var rätt sunkigt och låg i ett industriområde men tanken är att det ska vara ett socialt center, brukarstyrt med konsensus. Just i dagarna har de dock fått besked att stadens ansvariga förvaltning, som tidigare varit inne på att betala hyran för huset, vill låta dem vräkas. Jag skrev en snabb artikel till Fria Tidningar eller någon annan.

Sen buss till Espoo, mat och obligatorisk sauna. I morgon vidare. Ska leta efter en rysk buss till Petersburg som förhoppningsvis erbjuder resan för det facila priset 13 euro.

Mina resebrev går också att läsa på:
http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=24&section=journey&journeyId=247463&userId=59928