Redaktör Fredrik Nejman har haft den otacksamma uppgiften att läsa en pdf-version av manuskriptet, strax innan det gick i tryck. Recensionen är utformad som en tuggvänlig genomgång av boken, sammanfattad kärnfullt och snärtigt. Fredrik börjar med en liknelse jag möjligen uttryckt att radioredaktionen på KTR i Kirgizistan var som en blandning mellan humorserien "The Office" och Alexander Solzjenitsyns "En dag i Ivan Denisovitjs liv".
Författarens "lätta roliga ton" tycker sig Nejman märka "genom hela boken". Bra där Fredrik - varför skriver inte du även för DN Debatt eller London Review of Books?
Väldigt roligt var också att prata med några potentiella/blivande läsare på Bokmässan, varav en hurtig herre inte bara köpte boken utan också dagen därpå meddelade att han läst alla 450 sidor, inom en tidsrymd av exakt 28 timmar. Rekord som lär stå sig ett tag. Dessutom berömde denne hjälte-Anders från Mölndal vad han fann en "väldigt spännande" bok, "bra disponerad" i vilken han drogs "fort med i handlingen" och där han tyckte han nästan lärde känna personerna själv via bra person- och detaljteckningar.
Anders hade också tänkvärda synpunkter kring att det möjligen var tokigt att gå in som chef istället för konsult, samt att min chef Asel gjorde så gott hon kunde i en utomordentligt svår situation. Det ligger mycket i det tycker jag och är glad att detta framgick. Ska framföra hans kloka tankar till Asel Mambetova, min gamla radiochef. "Jag tycker du varit väldigt rättvis och givit ett riktigt ömsint porträtt av en människa i en svår situation faktiskt." skriver Anders.
Skrev de inget negativt då dessa herrar? Nja, inte så farligt. Det kommer kanske tunga fotknölssågningar senare.
Tjolahopp!