Pa genomresa i en by pa ockuperade palestinska Vastbanken kommer jag i samsprak med en ung man som just aterkommit fran ett forsok att jobba illegalt i Israel. Precis har hans mamma borjat tvatta hans arbetsklader, nedsolkade med slem fran kycklingslakteriet han arbetat pa.Har ar hans historia (direkt fran mina anteckningar, har bara klippt bort mina fragor och renskrivit nagot).
Berattelsen ar viktig for den beska verklighet den avslojar kring hur manga palestinier tvingas till extrema risktaganden, fornedring och slavliknande forhallanden eftersom deras ekonomi ar forstord av den malande israeliska kolonisationen. Men ocksa for de konkreta fakta som redovisas - hur latt det ar att ta sig igenom Israels beryktade separationsbarriar som i manga kretsar motiveras med att den skyddat landet mot sjalvmordsbombare. Samt for de tydliga missforhallanden pa en Israelisk fabrik som framkommer, inklusive gentemot de stackars fjaderfan som plagas ihjal industriellt dar.
"Vi akte forst bil till staden Jenin, den forsta bilen. Vi var 8 pers i en minibuss. For pa natten. Klockan tva pa natten. Saknar man tillstand ar det enklare pa natten. En vastbankspalestinier korde. Efter en halvtimmes vantan i Jenin tog vi bil tva, med israeliska platar, till stangslet. Den kordes av en "48-palestinier" (alltsa en av de 20 procent israeliska medborgarna med arabiskt, kristet eller muslimskt, pabra.)
Han slappte av oss vi stangslet pa en obevakad mork plats och korde sen sjalv med tom bil igenom Jalamevagsparren. Vi klamde oss igenom ett hal i stangslet. Det finns manga sadana, och de upptacks inte omedelbart for stangslet ar inte elektroniskt dar. Nar ett lagas gor man nya. Varje vecka byter man stalle.
Val igenom gick vi till fots i en bage och kom ut pa en mindre vag dar bilen hamtade upp oss. Vi var 15 personer. I en vanlig liten personbil. Klamde in oss, helt sanslost, tva personer lag pa golvet, resten klamde ihop sig pa satena. Fonstren tacktes for. Med jamna mellanrum, nar ingen polis syntes till, oppnar foraren fonstret for att vi skulle kunna andas. Tva timmar i bilen.
Var ni radda? Klart vi var radda, man hamnar i fangelse och far botesstraff om man ertappas. Forsta gangen du fangas blir det domstol och har du tur forstar domaren situationen och du slipper undan med 2 manaders fangelse och 2 000 NIS (knappt 4 000 kr) i boter och tva ars inreseforbud i Israel. Men andra gangen blir det varre, da kan det bli ett ars fangelse, 30 000 NIS i boter etc.
Vad betalade du for transporterna? 200 NIS for forsta bilen. 50 NIS till stangslet. 100 NIS nar man kommer fram till flygplatsen.
De ljog om jobbet. De jag talat med hade uppget att det var 7-8 timmars jobb, ett latt jobb pa kycklingslakteri, hanga upp kottet pa krokar, i borjan far ni 170 NIS per dag, sen kommer det att oka.
Men nar jag kom fram gallde det att slakta, stycka, hanga upp, och gora rent. Under mycket svara forhallanden.
Bilen tog oss till ett bostadsomrade i den arabisk-judiska staden Barta. Forst fick jag betala 250 NIS i manadshyra att bo i en lagenhet. Dar fanns tjugo personer och inga sangar, madrasser eller filtar, sa jag sov pa golvet utan nagonting.
Klockan 2030 gick vi till jobbet. Fick instruktion att om nagon fragar saga att vi ar beduiner fran 1948, som inte har med sig id-kortet. Men ingen fragade. Jag lamnade det palestinska id-kortet i lagenheten.
Fabriken lag utanfor Tel Aviv, i ett industriomrade nara flygplatsen Ben Gurion. Valdigt farlig vag fran lagenheten till jobbet. Finns mkt poliser pa vagarna och motorvagen, manga kan ange oss. Det var ytterligare cirka 2 timmars resa. Det var en ny forare och ny bil. Han ringde hela tiden andra for att kolla om vagen var klar. Det var en minibuss som tog 20 pers.
Kl 2230 kom vi fram. Valdigt hart jobb. 14 h jobb. Stank valdigt. Hemsk plats, fullt av blod och inalvor pa golvet, man ville krakas. Min van kraktes i tre timmar och stack sedan fran alltihop.
Fanns nagra judiska israeler dar? Ja. Araberna pa jobbet gjorde skitjobbet. Israelerna jobbade vid maskinerna och pa kontor. Det var en arab fran 1948 som var chef. Han var hemsk. Han hangde over axeln hela tiden och instruerade oss oavbrutet att jobba hardare, snabbare, battre.
Hade ni nagon skyddsutrustning? Arbetarna rullades in i tunn plast, runt varje ben, runt overkroppen och runt armarna, som skydd. X fick inget, de sa att plasten var slut och att han inte behovde nagon. X har just lagt kladerna i tvattmaskinen. Kompisen fick inte heller nagon nylon.
Hur var det med pauser? Vi fick ta tva pauser, a 20 minuter. Men jag kunde inte forma mig att ata nagot.
Kommer du att kunna ata kyckling igen efter detta? Nej aldrig mer. Inte israelisk kyckling. Jag trodde sadan var ren och bra, men hadanefter kommer jag bara att ata kyckling hemifran, eller dar jag vet att den levt i okej villkor.
Jag skulle ge den israeliska fabriken 0% godkant om jag vore miljoinspektor.
Viktigt att veta om den har informationen ska spridas- jag fragade varfor jobbar vi nattetid. For att dagtid finns granser och kontroller, men pa natten kan vi slakta mer an tillatet, blev svaret. Jag vet inte exakt hur mycket foretaget overtrader granserna.
Kl 1430 atervande vi till lght, kom fram 1630, sov till 2130 pa kvallen, atervande till fabriken kl 2130, jobbade till kl 1500.
Vad fick du betalt? Lonesystemet ar speciellt. Efter 50 dagar far du 30 dagars lon. De innestaende 20 dagarna far du kanske ut efter nagot ar. Lonen ar 150-170 NIS per dag. Jag skulle fa 160 NIS. Men jag fick inget alls for jag slutade efter den andra dagen.
Varfor fortsatte du inte? Jobbet ar hart, valdigt svara forhallanden utan mat och uttrottande.
Hur tog du dig tillbaka hem? Pa chans hittade jag en tredje chauffor och fick skjuts till... (Har avbryter sig den unge mannen.) Nej, sa har var det- jag gick till gransposten och lamnade over mig sjalv. Hittade en arabisk buss till checkpointen Barta. Erkande att jag varit illegalt i Israel for att jobba men nu bara vill hem. De fragade manga fragor, jag sa att han jobbat med araberna i Barta, de sa detta var sista gangen du kommer hit. Efter tva timmar slapptes jag ut, in pa Vastbanken igen. Nu ligger jag back mer an innan jag for.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar