Ajajaj... sitter och läser en rapport om sexuellt våld under blodbadet i södra Kirgi för två år sen. Jag trodde jag var härdad. Icke tillräckligt.
"Jag har fyra söner, den äldste 40 och den yngste 17. De vet att jag blivit våldtagen. Jag lider inte bara för det jag varit med om, utan också för att de lider... Jag kan inte längre krama om mina barn som förut. Jag har ju blivit smutsig... Men jag älskar ju dem ännu mer! Och nu skäms de för mig... (paus) Till och med om jag lagar mat så gör jag det nu bara i handskar." - intervju, augusti 2010.
Såvitt jag vet finns denna fransk-kirgiziska rapport bara på ryska. Hör av er om ni vill läsa.
Här är den sammanfattning jag skrivit hittills för min bok:
- Sexuellt våld användes av båda sidor. Oftast i grupp.
- Kvinnor berättar hur de våldtogs inför tillfångatagna män av sin egen nationalitet, hur de våldtogs med flaskor och männen sedan hotades utsättas för samma sak, samt hur män våldtogs och därefter höggs ihjäl, varpå kvinnan våldtogs bland liken.
- Extremt stigmatiserande, äkta män och hela familjer kastar ut misstänkt våldtagna kvinnor. Därför berättar de inte, och lever resten av livet med bottenlös skuld.
- Tystnaden straffar också kvinnorna igen när den hindrar dem att söka den kvalificerade hjälp de behöver. Omvänt får också dessa brott minst uppmärksamhet av alla från myndigheterna, de ignoreras ofta fullständigt.
- En femårig flicka våldtogs levande och dödades efteråt. En man i 40-årsåldern fick en glasflaska uppslagen i anus och skärvorna fick opereras ut. Hos många lik i områdena Tjerjåmusjki och Osjområdet påträffades föremål i anus eller avskurna könsdelar.
- Mkt av hälsomyndigheternas statistik är felaktig då många aldrig sökte officiell hjälp eller flydde ur landet. Ibland förfalskas statistiken av etnopolitiska skäl.
- Minderåriga våldtogs inför sina mödrar. Många stympades och lämnades att blöda ihjäl.
- Kaféet “Nostalgi” var uppsamlingsplats för kidnappade och där våldtogs många. Från fotografier har en kvinna identifierat över 40 kirgisiska gärningsmän.
- Polis, och därefter ett medborgargarde från den högerextreme borgmästaren Melis Myrzakmatov, bevakade många vårdinrättningar. Uzbeker hindrades ofta från att komma in. En uzbek utgav sig för att vara kirgiz och såg hur medborgargardet patrullerade sjukhussalarna flera gånger och förde bort uzbekiska affärsmän.
- Människor fortsatte att våldtas och mördas bestialiskt under juni.
- Sexuellt våld används som ett sätt att terrorisera en civilbefolkning. Ju grymmare behandling, och ju fler som ser, desto större skräck och förnedring.
Rapporten verkar komma från Association Droits de l'Homme en Asie Centrale" (Email: asiecentrale@neuf.fr)
I övrigt paddlar jag mycket nu, och cyklar. Det skulle jag gärna prata mer om men det tråkar väl bara ut alla som inte gör det lika ofta som jag.
Ska snart upp till SR Jämtland för att jobba som nyhetsreporter - det känns lite magiskt eftersom vi var där jämt när jag var liten. Och planeringen för vårens resa med Kompassresor, den första, är i full gång. Jag har också ryckt in och extrajobbat lite för hjältarna på Trojkan.
Slutligen är det utomordentligt värdefullt att cyberaktivister och en avslöjandegrupp i dag publicerat ett hav av dokument från den värsterländska underrättelseföretaget StratFor.
Så här skrev jag på FB: Anonymous and Wikileaks are exposing the hideous secret empire of global intelligence firm Stratfor. Spying, bribing, tax evasion, conflicts of interest - and often profiting from subverting justice movements such as those seeking redress after the Bhopal Dow poison disaster.
SR har en andefattigt inslag om saken som inte ens försöker berätta om vikten av detta.
måndag 27 februari 2012
söndag 5 februari 2012
Ska "vi" anfalla Syrien?
Våldet i Syrien blir allt mer likt ett inbördeskrig. Det är inte bara president al-Asad som bär ansvaret utan som vanligt i auktoritära stater en lång gråskala av tjänstemän och militärer och säkerhetstjänst. En FN-resolution debatteras. Som vanligt kommer nu, eller snart, frågan på tal i bildade västkretsar -- borde "vi" göra en humanitär intervention? Det är väl praktiskt och smidigt, då kan vi stoppa dödandet och samtidigt lägga grunden för en trevlig liten demokrati istället...
Jag diskuterade detta på Facebook, utifrån exemplet Libyen, denna söndagsmorgon som är så vacker att det gör ont i ögonen. Kom hem vid sexsnåret efter att ha (försökt) sova i tält.
Jag skrev:
ooops - signs of secterist terror chaos developing in Ira.., Afgh.. err.. Libya. Well, whaddayaknow. I suppose we'll just send the JAS Gripen fighter aircraft in again to snap some sexy images and bomb a little, yes? #swedensavesthedayoratleastprostratesitselfbeforenato
En god vän skrev:
Det verkar som att du var emot Sveriges (och Natos?) ingripande. Vad tänker du hade varit en bättre plan än det man gjorde?
Jag svarade:
NN! Ffa 1) har Nato/väst noll trovärdighet vad gäller gott uppsåt inkl commitment till återuppbyggnad, genuint folkstyre etc. Dels 2) leder organiserat våld, i det här fallet flyganfall och stöd till en brokig rebellstyrka, ofta till mer våld (särskilt givet (1) ovan) och skapar ett helvete på jorden för civila, följt av mer auktoritärt styre. Om "man" verkligen har gott uppsåt finns en legitim väg: Att bygga upp en rapid reaction force inom FN, med transparens, demokratisk styrbarhet och ansvarsutkrävande. Tre faktorer man skyr som pesten. Det finns bara en väg till fredlig utveckling, tror jag, och det är... fredlig utveckling. Alltså att landet får göra reformer i egen takt. Västs bistånd är jättebra på flera håll. Om väst dessutom skulle get out of the way i bemärkelsen sluta stödja psykopatiska tyranner (Saudi, Uzbekistan, Turkmenistan, resten av Gulfen, etc etc) skulle det vara ännu bättre. Vår usla politik där förhindrar fredlig utveckling.
Han svarade:
Jag delar uppfattningen att det bästa vore att landet får göra egna reformer. Ett problem i Libyen var väl att det finns så mycket olja att det var lätt för diktatorn att köpa vänner. Ett oljeembargo hade ju varit bra, som Tyskland föreslog, men det tar lång tid för det att få genomslagskraft. Om det överhuvudtaget får genomslag. Och under tiden dör mycket människor. Jag delar absolut uppfattningen att en styrka under FN-flagg hade varit bättre, det jag undrar är om det hade gått igenom Säkerhetsrådet? Både Ryssland och Kina var emot ingripanden pga nationell suveränitet och båda avstod senare för att rösta kring no-fly-resolutionen. Tror du att de hade varit för FN-trupp?
Jag skrev:
De hade hellre varit för ett FN-genomfört flygförbud än Natos som det nu blev. Så länge våra ledare prioriterar dominans över naturresurser och ekonomier kommer alla interventioner att missfärgas av det. De som tar till våld, inklusive inne i Libyen och nu Syrien, är sällan demokrater, utan snarare framtida motståndare till just den så utomordentligt viktiga demokratirörelsen. Jag är övertygad om att vi gör demokratiaktivisterna, kvinnorörelsen osv en fruktansvärd otjänst när vi stödjer de krigsherrar, miliser, islamister, gangsters, sekterister etc som våra ledarskribenter säger slåss i deras namn. Risken är stor att det är på väg att ske igen snart i Syrien och Iran. Den som förespråkar våld i någon annans land bör först göra som Tom Hurndall... I say! =)
Han skrev:
Här är jag ute på tunn is, jag vet inte vilka motiv som Storbritannien och Frankrike hade. Har du insikt i det? Jag är rädd att vi automatiskt tar fram de-gör-det-bara-för-oljan-kortet eftersom det har varit sant tidigare, som i USAs krig mot Irak. Jag gillar inte militära interventioner, jag gillar inte att Sverige står med trupp i Afghanistan. Men mänskliga sköldar betyder väldigt lite för en diktator, de skjuter bara ned dem. Måste vi inte ingripa då? Samtidigt håller jag med dig att fiendens fiende inte är vår vän, så man behöver vara noggrann i de man stöder. Visste Nato vilka de stödde?
Varpå jag skrev:
Uppskattar diskussionen denna vackra söndagsmorgon! Vi kan inte veta andras motiv men vi kan göra realistiska uppskattningar utifrån tillgängliga fakta = mäktiga regeringar agerar i sina nationella intressen, för "internationell (helt partisk) stabilitet," (vapen)industrins tillväxt, tillgång till billiga naturresurser, avsättningsmarknader osv. Det är uppenbarligen värt att miljoner döda civila på vissa håll, att stödja medeltida diktaturer på andra. (Varför inte en no-fly-zone över Gazaremsan?) Jag tror _nej_ "vi" måste inte ingripa, "vi" finns inte, det finns regeringar, det finns Nato, det finns Jens och Andreas... Jag skulle gråta blod men vara tveksam till Natoinvasion (hellre som sagt FN-trupp) ens om det kom trovärdiga rapporter om folkmord, av den enkla anledningen att imperieinvasion gör läget än sämre netto. Om "vi" verkligen vill hjälpa världen skulle vi 1) sluta exportera vapen, 2) sluta stödja diktaturer, 3) acceptera långt högre oljepris, 4) osv osv. pröjsa astronomiska krigsskadestånd till Irak, 5) avväpna Israels atombomb innan vi kräver att Iran inte skaffar nån. Usama bin Ladens ilska handlade huvudsakligen om kolonisationen av Palestina och USA:s lydtyranner i Gulfen, rätta till det och väldigt många framtida humanitära interventioner behöver aldrig aktualiseras. Je pense...
Jag diskuterade detta på Facebook, utifrån exemplet Libyen, denna söndagsmorgon som är så vacker att det gör ont i ögonen. Kom hem vid sexsnåret efter att ha (försökt) sova i tält.
Jag skrev:
ooops - signs of secterist terror chaos developing in Ira.., Afgh.. err.. Libya. Well, whaddayaknow. I suppose we'll just send the JAS Gripen fighter aircraft in again to snap some sexy images and bomb a little, yes? #swedensavesthedayoratleastprostratesitselfbeforenato
En god vän skrev:
Det verkar som att du var emot Sveriges (och Natos?) ingripande. Vad tänker du hade varit en bättre plan än det man gjorde?
Jag svarade:
NN! Ffa 1) har Nato/väst noll trovärdighet vad gäller gott uppsåt inkl commitment till återuppbyggnad, genuint folkstyre etc. Dels 2) leder organiserat våld, i det här fallet flyganfall och stöd till en brokig rebellstyrka, ofta till mer våld (särskilt givet (1) ovan) och skapar ett helvete på jorden för civila, följt av mer auktoritärt styre. Om "man" verkligen har gott uppsåt finns en legitim väg: Att bygga upp en rapid reaction force inom FN, med transparens, demokratisk styrbarhet och ansvarsutkrävande. Tre faktorer man skyr som pesten. Det finns bara en väg till fredlig utveckling, tror jag, och det är... fredlig utveckling. Alltså att landet får göra reformer i egen takt. Västs bistånd är jättebra på flera håll. Om väst dessutom skulle get out of the way i bemärkelsen sluta stödja psykopatiska tyranner (Saudi, Uzbekistan, Turkmenistan, resten av Gulfen, etc etc) skulle det vara ännu bättre. Vår usla politik där förhindrar fredlig utveckling.
Han svarade:
Jag delar uppfattningen att det bästa vore att landet får göra egna reformer. Ett problem i Libyen var väl att det finns så mycket olja att det var lätt för diktatorn att köpa vänner. Ett oljeembargo hade ju varit bra, som Tyskland föreslog, men det tar lång tid för det att få genomslagskraft. Om det överhuvudtaget får genomslag. Och under tiden dör mycket människor. Jag delar absolut uppfattningen att en styrka under FN-flagg hade varit bättre, det jag undrar är om det hade gått igenom Säkerhetsrådet? Både Ryssland och Kina var emot ingripanden pga nationell suveränitet och båda avstod senare för att rösta kring no-fly-resolutionen. Tror du att de hade varit för FN-trupp?
Jag skrev:
De hade hellre varit för ett FN-genomfört flygförbud än Natos som det nu blev. Så länge våra ledare prioriterar dominans över naturresurser och ekonomier kommer alla interventioner att missfärgas av det. De som tar till våld, inklusive inne i Libyen och nu Syrien, är sällan demokrater, utan snarare framtida motståndare till just den så utomordentligt viktiga demokratirörelsen. Jag är övertygad om att vi gör demokratiaktivisterna, kvinnorörelsen osv en fruktansvärd otjänst när vi stödjer de krigsherrar, miliser, islamister, gangsters, sekterister etc som våra ledarskribenter säger slåss i deras namn. Risken är stor att det är på väg att ske igen snart i Syrien och Iran. Den som förespråkar våld i någon annans land bör först göra som Tom Hurndall... I say! =)
Han skrev:
Här är jag ute på tunn is, jag vet inte vilka motiv som Storbritannien och Frankrike hade. Har du insikt i det? Jag är rädd att vi automatiskt tar fram de-gör-det-bara-för-oljan-kortet eftersom det har varit sant tidigare, som i USAs krig mot Irak. Jag gillar inte militära interventioner, jag gillar inte att Sverige står med trupp i Afghanistan. Men mänskliga sköldar betyder väldigt lite för en diktator, de skjuter bara ned dem. Måste vi inte ingripa då? Samtidigt håller jag med dig att fiendens fiende inte är vår vän, så man behöver vara noggrann i de man stöder. Visste Nato vilka de stödde?
Varpå jag skrev:
Uppskattar diskussionen denna vackra söndagsmorgon! Vi kan inte veta andras motiv men vi kan göra realistiska uppskattningar utifrån tillgängliga fakta = mäktiga regeringar agerar i sina nationella intressen, för "internationell (helt partisk) stabilitet," (vapen)industrins tillväxt, tillgång till billiga naturresurser, avsättningsmarknader osv. Det är uppenbarligen värt att miljoner döda civila på vissa håll, att stödja medeltida diktaturer på andra. (Varför inte en no-fly-zone över Gazaremsan?) Jag tror _nej_ "vi" måste inte ingripa, "vi" finns inte, det finns regeringar, det finns Nato, det finns Jens och Andreas... Jag skulle gråta blod men vara tveksam till Natoinvasion (hellre som sagt FN-trupp) ens om det kom trovärdiga rapporter om folkmord, av den enkla anledningen att imperieinvasion gör läget än sämre netto. Om "vi" verkligen vill hjälpa världen skulle vi 1) sluta exportera vapen, 2) sluta stödja diktaturer, 3) acceptera långt högre oljepris, 4) osv osv. pröjsa astronomiska krigsskadestånd till Irak, 5) avväpna Israels atombomb innan vi kräver att Iran inte skaffar nån. Usama bin Ladens ilska handlade huvudsakligen om kolonisationen av Palestina och USA:s lydtyranner i Gulfen, rätta till det och väldigt många framtida humanitära interventioner behöver aldrig aktualiseras. Je pense...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)