Får jag berätta en saga? Det var en gång en guide. Vi kan kalla honom Naim. Han kom från Samarkand tror jag, var duktig och framåt, jobbade gärna i bergen, tog fram nya rutter för turister och friluftsintresserade. Han var rätt storväxt, tror jag.
En gång tog Naim emot en ensam fransman, säg att han hette Pierre. Naim skulle visa honom runt. De lånade bil och stack iväg, upp i skogarna ned mot Tadzjikistan och Afghanistan. Låt oss säga att sagan utspelar sig omkring år 2000.
Det gick några dagar. Sen kallades folk i Naims närhet till förhör. Frun. Barnen. Killen som lånat ut bilen. En kusin han pratat med på telefon om möjligheterna till forspaddling och att sikta örnar.
Förhören var först hos militären, sen hos polisen, sen hos säkerhetspolisen SNB. Förmodligen hade Naim och Pierre rört sig utanför sin fastlagda rutt, de ville ju utforska nya och bättre turer. Och någonstans ute i terrängen hade Naim och Pierre kidnappats. Av något slags terrorister. De hade stoppats, tvingats ur bilen, fått sin utrustning beslagtagen, förts bort till okänd ort. Mat fick de dock, och blev hyfsat väl omhändertagna.
I närheten höll militären, ja den inhemska uzbekiska, på med en militärövning. En dag flög helikoptrar lågt över dalgångarna. Upprorsmännen, eller vad de nu var, blev skärrade. Släppte Naim och Pierre.
De båda tog sig med andan i halsen ned till militärerna. Räddade, tänkte de kanske. Men de greps. Som misstänkta terrorister.
Fransmannen släpptes ganska snart, efter att själve presidenten blandat sig i. Det kunde ju bli pinsamt gentemot vännerna i Frankrike och EU. Naim fick sitta lite längre. Fördes till SNB i Tasjkent, till källaren. Och hans närstående förhördes alltså också, och nån förlorade kanske jobbet. Sen släpptes Naim. Och kort därefter var det slut med honom, han dog. Efterlämnade fru och barn.
Vadå dog, hade han torterats? Ja han hade torterats i källaren i Tasjkent.
Men innan Naim gav upp andan berättade han för några personer vad som hänt. Polisen kom med mat till terroristerna, sa han. Hjälpte dem. Samtidigt som just polisen, eller säkerhetstjänsten, hade rapporterat att de oskadliggjort alla terrorister. Det här såg inte bra ut för ordningsmakten, och för att dölja det gjorde de Naim till syndabock.
Av detta kan man lära att man ska hålla sig till sin fastlagda färdrutt och akta sig för att bryta mot någon av överhetens instruktioner, säger nån.
Nej, säger nån annan, av detta kan man lära sig att de verkliga terroristerna står att hitta i staten och säkerhetstjänsten, säger nån annan.
Ett litet gräl. Utifrån en saga. Med hälsning från Naim som tyckte så mycket om bergen, och att visa folk runt där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar