Vi lyfte fram minklarmet

Sedan i onsdags har jag jobbat heltid, och en massa övertid, med publiceringen utifrån den ideella organisationen Djurrättsalliansens underjordiska undersökning från en femtedel av Sveriges minkfarmer.

Vi gjorde inslag i Rapport och inslag i Aktuellt. Det har också blivit debatter och webgrejs förstås.

Det har varit en jättekul resa, återigen involverades alla möjliga redaktioner och funktioner i SVT-maskineriet, från web, mediehantering, Europaavdelningen, till en rad höga chefer och planerare, jurister och publicistikavdelning och förstås flera olika fotografer och redigerare, främst Stefan Jansson, en härlig SVT-trotjänare som jag tillbringade hela torsdag natt med.

Vad är då så intressant med detta?

I första hand tycker jag det faktum att vi har en långtgående lag som stiftades redan 1988, men som en rad myndigheter (!) och forskare, utredare osv - vi pratar om försiktiga och noggranna bedömare - har sagt inte följs. Och det har pågått i 22 år, delvis tack vare annan forskning som säger att det är okej. Detta limbo som branschen lever i är jobbigt för både minkarna och farmarna och inte så jäkla bra för rättsmedvetandet heller tror jag. Varför ska vi ha lagar om de inte följs?

Sen visar bilderna att åtminstone vissa uppfödare har låtit djur ligga döda länge bland levande djur. Det är förstås kriminellt och man undrar hur vanligt sånt är i svensk djurproduktion. Det ska i och för sig sägas att minkuppfödning är ganska lågskalig och kräver handpåläggning jämfört med det höggradigt automatiserade slakten av kyckling och gris till exempel.

Vi pratade med tillsynsmyndigheterna länsstyrelser i går och det visar sig att de flesta gårdar aldrig inspekteras.

Sen är det en massa intressanta sidofrågor. Aktivisternas utveckling från att bränna köttransporter och släppa ut minkar - för 10 år sen ungefär en gång i veckan, tror jag Linton skrev i en bok! - till att nu i 1,5 år bida sin tid med en tålmodig undersökning och lita till opinionen och det politiska systemet..

Jaja. Nu är jag ledig. Grymt skönt. Ska fara runt i landet lite. Sen guida i Långtbortistan igen. Till hösten åter Sthlm inshallah.

Bästa,
Andreas

Gräddfilen på Gotland intorkad

Hej hopp!

I förra veckan fick jag äran att åka till den vackraste ön Gotland och följa upp förra sommarens historia om Marianne Samuelsson, landshövdingen som tyckte att en av öns största företagare skulle få fördelar för att han är just storföretagare, och sen godkände hans megabyggen i naturreservat på strand med påståenden om att det var jordbruk och gammal tomt.

Det blev skojigt, mest för att Gotland är... just det, sällsamt innerligt och själafint. Men också för att vi filmade fina bilder och intressanta uttalanden från olika människor.

Här är inslag numero ett. Ansvarigt länsråd ursäktar tokigheterna med... ingenting. Han tar fullt ansvar för det gamla beslutet att inte agera mot byggena, säger han, men kan inte svara på frågor om exakt hur ett lusthus i ett naturreservat skulle kunna vara ett oumbärligt kontor i ett jordbruk, som måste ligga just där.

Bra nog lade SVT ut hela råintervjun också, så att alla kan se att vi inte klippt utan vara med om hela intervjun från början tills att länsrådet avbröt intervjun(!).

Sen gjorde vi en uppföljning, där myndighetens passivitet dömdes ut som tok och förmodligen "JO-mässig" av en miljöskyddsexpert - och där den nya landshövdingen kom med en helt ny förklaring. Nog stödde länsstyrelsen beslutet, men det var inte relevant för enligt förvaltningslagen har inte myndigheten rätt att ändra ett gynnande beslut, det vore rättsosäkert för fastighetsägaren.

Logiskt nog, om "beslutet" hade varit ett beslut. Inget tyder på att så är fallet. Det rör sig om kommentarer lämnade i ett beslut om ett annat ärende. I de kommentarerna skrev förra landshövdingen att hon inte agerar mot byggena för att de är för jordbruk och troligen tomtmark. Detta kunde inte överklagas, och är sålunda näppeligen ett lagakraftvunnet beslut som förhindrar länsstyrelsen att ingripa mot folk som tar lagen i egna händer.

Dimridåer från myndighetsledningen för att inte stöta sig mer med öns mäktige man? Till priset av rättssäkerheten. Kanske. Detta får JO titta på, tycker iaf miljörättsdocenten jag intervjuade. Nåja. Den som lever får se.

Jag har bestämt mig för att troligen stanna i Sthlm över tid. Känns ytterst bra att ha beslutat. Söker boende i innerskärgården. I dag ringde jag till Lillhärjåbygget också. Ack vad fint - och alla kalvarna lever! Den 20 augusti går vandringen upp till Hackåsen för fäbodtiden. Häpp!