Oksana Malevanaja, propaganda- och censurchef i det störtade Bakijevtyranniet i Kirgizistan, kan vara på väg att få asyl i Sverige.
Förstahandskällor har berättat för mig om hur regimen ströp yttrandefriheten i samband med denna ryska kirgizistanskas tillträde som chef för presidentsekretariatet i januari 2009. Under henne hölls veckogenomgångar om vad massmedia skulle skriva.
Jag var själv med när hon stuvade om i ledningen på statsteven hösten 2009. Hon orkestrerade den propagandakampanj som jag själv som nyhetschef på statsradion var med om att sända ut när en konstitutionell statskupp skulle skönmålas - makten vertikaliserades och statsfinanserna underställdes presidentens son Maksim.
När tevebolagschefen byttes ut stod Malevanaja bakom kulisserna. Bokstavligen. Foto: Andreas Hedfors
Uppgifter gör gällande att sekretariatet sammanställde en lista på misshagliga journalister. Våren 2009 knivhöggs min vän Syrgak Abdyldajev nästan till döds. I december 2009 kastades min bekante Gennadij Pavljuk mot sin död från ett hyreshus i Almaty. Säkerhetstjänstens delaktighet i attentaten är oomstridd - i fallet Pavljuk är gärningsmännen kända.
Malevanaja befinner sig hos UNHCR i Georgien efter att i höstas ha flytt undan undan en rättegång för maktmissbruk i hemlandet. Kazakstan ville inte ta emot henne och alldeles nyss avhyste Ukraina henne på flygplatsen (där använde hon namnet Podolskaja). Samma inställning har enligt uppgift USA:s och Kanadas ambassader. Georgien kan vilja bli av med henne för att upprätthålla goda relationer med Kirgizistan.
Det är inte otroligt att svenska myndigheter just nu handlägger hennes förnyade asylansökan via UNHCR, eller att hon försöker använda sig av Sveriges flyktingkvot.
Min uppfattning är att det vore otillständigt av Sverige att bistå Malevanaja att undgå ansvar för sina handlingar i hemlandet. Mycket må vara oklart, men vi vet på goda grunder att hon spelat en nyckelroll i förtrycket. Det nya styret i Kirgizistan är långt ifrån oklanderligt demokratiskt eller främmande för korruption, men det ter mig inte så nattsvart att omvärlden bör ge folkets tidigare tyranner asyl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar