Vårt Uppdrag Granskning i kväll om Telias medlöperi med tyranni

I kväll sänder Uppdrag Granskning ett stort reportage om hur Teliasoneras dotterbolag i forna Sovjet låter säkerhetstjänsterna fritt använda deras mobilnät för att övervaka abonnenterna.

Jag har varit med och researchat och intervjuat folk i flera länder (på telefon, mejl och Skype) och det har varit ruggigt fint att få jobba med "Trojkan" - Uppdrag Gransknings reporterteam med snubbarna Fredrik Laurin, Joachim Dyfvermark (som i morse ställde frågor till Telia:s kommunikationsdirektör, eftersom VD:n hukar) och Sven Bergman.

Det finns mer att berätta om detta, men det gör jag först om en vecka.

Nu sitter jag på Stadsbiblioteket och väljer ut sjyssta texter att ha med som reslektyr på Mellanösternresan som börjar om en knapp vecka! Kanafani, Amichai, Lagerlöf, bibeln...

Bakijevförtryckets mediedrottning får asyl i Sverige?

Oksana Malevanaja, propaganda- och censurchef i det störtade Bakijevtyranniet i Kirgizistan, kan vara på väg att få asyl i Sverige.

Förstahandskällor har berättat för mig om hur regimen ströp yttrandefriheten i samband med denna ryska kirgizistanskas tillträde som chef för presidentsekretariatet i januari 2009. Under henne hölls veckogenomgångar om vad massmedia skulle skriva.

Jag var själv med när hon stuvade om i ledningen på statsteven hösten 2009. Hon orkestrerade den propagandakampanj som jag själv som nyhetschef på statsradion var med om att sända ut när en konstitutionell statskupp skulle skönmålas - makten vertikaliserades och statsfinanserna underställdes presidentens son Maksim.


När tevebolagschefen byttes ut stod Malevanaja bakom kulisserna. Bokstavligen. Foto: Andreas Hedfors

Uppgifter gör gällande att sekretariatet sammanställde en lista på misshagliga journalister. Våren 2009 knivhöggs min vän Syrgak Abdyldajev nästan till döds. I december 2009 kastades min bekante Gennadij Pavljuk mot sin död från ett hyreshus i Almaty. Säkerhetstjänstens delaktighet i attentaten är oomstridd - i fallet Pavljuk är gärningsmännen kända.

Malevanaja befinner sig hos UNHCR i Georgien efter att i höstas ha flytt undan undan en rättegång för maktmissbruk i hemlandet. Kazakstan ville inte ta emot henne och alldeles nyss avhyste Ukraina henne på flygplatsen (där använde hon namnet Podolskaja). Samma inställning har enligt uppgift USA:s och Kanadas ambassader. Georgien kan vilja bli av med henne för att upprätthålla goda relationer med Kirgizistan.

Det är inte otroligt att svenska myndigheter just nu handlägger hennes förnyade asylansökan via UNHCR, eller att hon försöker använda sig av Sveriges flyktingkvot.

Min uppfattning är att det vore otillständigt av Sverige att bistå Malevanaja att undgå ansvar för sina handlingar i hemlandet. Mycket må vara oklart, men vi vet på goda grunder att hon spelat en nyckelroll i förtrycket. Det nya styret i Kirgizistan är långt ifrån oklanderligt demokratiskt eller främmande för korruption, men det ter mig inte så nattsvart att omvärlden bör ge folkets tidigare tyranner asyl.

Vårens korsvägar

Har varit ute o studsat rejält sedan i mars. Först for jag till Östersund och jobbade sju dagar på SR Jämtland. En utmärkt trevlig station. Härligt att skruva sig in i radiobilen igen och svischa ut i skogarna. Lite vägarnas riddare, eller kanske postiljon eller nåt, är det kul att ibland få känna sig som.

Sedan hälsade jag på en bekant flyktingfamilj i närheten. Beklämmande isolerat lever de i en till synes ständigt deprimerad avflyttningsort. Inget att leka med, invandrarens alienation i det nya samhället, särskilt när det är så individualiserat och automatiserat som Sverige i dag. Tack o lov att mina vänner har en engagerad tjusig handläggare som nu skulle försöka fixa praktikplatser åt dem.

Sen buss o lite lift - med en cool tjänstman från Skogsstyrelsen med rastaflätor - till Rättvik. Där tyst reträtt, med yoga och meditation, ledd av mina vänner Annika Spalde o Lisa Westberg. Vackert belägen stiftsgård vid kyrka och Siljan, kyligt knasprigt vårigt och utsökt god mat och så stillhet stillhet stillhet. Lisa sjöng oändligt vackra sköra kristna folkvisor och vi bad konstiga böner som Moder Vår och lite häftiga keltiska saker. Annars hade jag inte stått ut tror jag, som blev arg första dan på att Jesus ska vara en man. Varför det? Varför ska Gud o Jesus o alla profeter o lärjungar osv osv alltid vara män? Alla som tycker det har lite skygglappar anser jag.

Yoga är ju så fint. Annika menade att man kan se det som en bön, en fysisk tillbedjan, kroppens andakt och gudstjänst. Muslimerna har ju en atletisk bön, varför inte vi kristna. Kroppen är ju det första verktyg vi har fått, det mest omedelbara och enda vi kan ta något litet för givet. För en stund. Jag känner nog att jag kan kalla mig kristen i vissa sammanhang nu. Men ska begreppet GUD användas? Minst sagt belastat. Och ska det isf skrivas med stor eller liten bokstav?

Jag har knåpat en hel del med resebyrån, vi åker ju snart. Känns mycket spännande, även om det är några frågetecken jag än behöver räta ut.

Nej nu förlorar jag batteriet. Bäst lägga upp detta. I korthet: Jag liftade sen upp till Lillhärjåbygget igen, vandrade ut genom natten. Det var som vanligt, oansenligt, stilla, knegande knotigt. Härligt att umgås med stordrängen Per-Axel igen. Jag fick mer ansvar, ersätta honom helt i stall och lagård flera dagar. Stora är korna, väldiga nordsvenskarna. Jag bar ett helt får och stångades av en tjur. Och pussade på en killing och vår fina kalv Vallros som varje morgon o kväll stultade omkring på höskullarna.

Sörjde gjorde jag all ledig tid så jag höll på att tappa förståndet ibland över att en flicka jag förälskat mig i meddelade att hon tycker jag är så märkligt efterhängsen att hon inte vill ha någon kontakt. Förtvivlan över detta vad jag upplevde som missförstånd. Men men Andreas - gillar man inte nån, vill man inte höra av den, ja då spelar det ju ingen roll om det bygger på knas eller korrekt analys, whatever, det finns inget att gå vidare med. Men en del av mig vill ställa allt tillrätta, rationellt, vill ses sigen och lära känna varandra, inbillar sig fåfängt att det går att sköta logiskt...

Har jobbat mkt med Uppdrag Granskning här och där. Jättespännande. Reportaget sänds 18 april!

Nej nu är det bäst att lägga upp det här. Skönt med paddling. Jag ska vara på Ekot hela sommaren, då blir det plask och blipp i böljan och radiovågen.

PS. Här är lite tankar från Annika, med två belysande kommentarer från militära experter.

PS2. Jag har också varit en lyxig kompishelg i Wien med mina vass-varma kompisar Erik, Nicke o Kristoffer. Vi gick på Hundertwassers museum, en konstnär och radikal arkitekt som skapade så mycket myllrande oregelbundet mänskligt organiskt kring hus och byggen att jag fick en hel bok om det av Kristoffer och inspirerats väldigt. Ett starkt tips - vad sägs om träd som hyresgäster, "fönsterrätten" att göra om ytterväggen inom armlängds avstånd från dina fönster i höghuset, tanken att alla platta horisontella ytor tillhör träden och enbart innanför de vågräta får människan bo. Att raka linjer är dödliga.