Avhandling blottlägger stat till salu

I Kirgisistan har korruptionen ett hot mot staten. Korruptionen ÄR staten.

Situationen ser så ut att västerländska statsvetenskapliga modeller överhuvudtaget inte passar för att begripa sig på landet.

Denna tes driver en av våra färskaste doktorer, statsvetaren Johan Engvall som förra måndagen disputerade i Uppsala.

Studiens titel är "Staten som investeringsmarknad," och Engvall leder i bevis hur statliga befattningar blivit det kanske främsta sättet att investera pengar i Kirgisistan. Man köper sig helt enkelt ett statligt jobb, och ger sedan sig själv avkastning i form av "avledda" offentliga pengar, statliga tjänster och gräddfiler och andra fördelar.

Jag intervjuade Engvall för Centralasiens i mitt tycke absolut främsta och dessutom ovanligt oberoende nyhetsbyrå, Fergana.ru. Att läget var så här illa var känt för många, inklusive mig själv, men jag har inte sett någon som kartlagt och underbyggt det som Engvall. Därför kan publikationen ge vissa ringar på vattnet i regionen.

(I skrivande stund finns intervjun bara på ryska, men snart kommer den engelska originalversionen att publiceras här.)

Här är några reaktioner från folk med insikt:

"Nu är det dags att bryta den här "pyramiden", där allt hänger ihop, där den enda valutan för att nå statliga poster är pengar, och inte ens klan- eller familjetillhörighet. / Den här korruptionen börjar redan på dagis, i skolan, på universitetet och så sätts tonen på livstid." - handläggare, OSSE i Bijskek.

"Very good points, it's so refreshing when someone lifts the perspective from the nageddy-nageddy." - Ivar Dale, norska Helsingforskommittén

"Ett ganska brutalt intryck dröjer sig kvar, eftersom [författaren] talar sanning... ja korruption, total korruption... och finns någon utväg?" - f.d. vice generaldirektör, statliga teve- och radiobolaget i Kirgisistan

"En mycket bra text. Den blottlägger, så att säga, bölderna" - Daniil Kislov, chefredaktör Fergana.Ru

Nu lämnar jag mellandagsledigheten i Gladhammar och far till Stockholm, där jag ska dragga efter min borttappade cykel i Nybroviken.

Tvåhundraprocentig ökning av fängslade svenska journalister

Det är en svart morgon för pressfriheten och yttrandefriheten. Johan och Martin döms i Addis Abeba inte bara för olaga inresa i landet, som de erkänt, utan också för "terroristbrott."

Ännu har inte påföljden förkunnats, nu är det bara att hoppas på och jobba för att straffet sätts till mindre än sex månader, alternativt att de benådas.

Det är anmärkningsvärt att vår utrikesminister Carl Bildt lagt ansvaret för gripandet på de båda journalisterna, och jämställt det med de tusentals andra svenskar som grips för brott världen över varje år. (Hittar inte nu någon direkt källa på att de liknats vid konsulära ärenden, men många bedömare uttrycker det så.) Att Bildt inte förstår eller vill låtsas om det uppenbara - att journalister behöver särskilt skydd eftersom de såsom sökare av obehagliga sanningar är särskilt utsatta - är iögonfallande.

I en större analys av ansvaret faller sökarljuset på det civilisationsfientliga "kriget mot terrorismen," som USA lanserade 2001 och vilket gett förtryckarregimer världen över möjlighet till carte blanche vad gäller hårda tag mot kritiker, så länge de i de mest svepande motiveringar kan hävda att de bekämpar terrorister. Det är just den etiopiska terrorlagstiftningen som sedan två år öppnat kranarna för en inskränkningar i pressfriheten i landet.

Nu måste regeringen sätta in både direkta insatser i fallen med Isaak, Persson och Schibbye - rättshjälp, stöd i fängelset - och utöva reella påtryckningar på regeringarna som håller dem fångna.