Libyen och västs val av länder att nobelt hjälpa

I dag ställde jag några frågor till Carl Bildt under en pressträff på UD om Khadaffiregimens fall.

Jag vågade inte fråga om hur det kommer sig att Sverige stödde en militärinsats mot Libyen men inte har förespråkat någon sådan mot vår allierade Saudiarabien, mot Kuwait och Bahrain.

Där gick aldrig upproren lika långt som i Libyen. Men det var ju rimligen för att kontrollen och förtrycket i förstaläget där är mycket hårdare.

Är det då inte dubbelmoral att angripa ett land med svagare diktatur, men vars autokrat råkar vara illojal mot västs internationella dominans?

Här är en renskrivning av en intervju med Noam Chomsky om detta, enligt uppgift filmad i feb/mars i år, en vecka innan Natokriget inleddes.

"Hur ser du på vad som bör göras med Libyen?"

"Vi bryr oss om Libyen men vi skulle lika gärna kunna fråga oss vad vi ska göra med Saudiarabien, Bahrein och Kuwait. Där gick inte upproren lika långt som i Libyen, men de är för att förtrycket var mycket hårdare. Så innan någon demonstration ens kom igång i Saudiarabien och Kuwait krossades de av massiv polisnärvaro. I Bahrain, när oppositionen blev rätt stark, gick saudiska trupper in och krossade den. De förstörde tältstaden på Pärltorget, och i morse grep de ledare... allt med västs stöd, ingen talar om en flygförbudszon över Bahrain. Så när energidiktatorerna som är lojala mot oss krossar politiska uppror så är det okej. Libyen är i viss mån en annan historia, han är en rutten diktator och har fått massor av stöd från väst men han är ändå inte riktigt lojal, på det sätt som Gulfstaterna är det. Så det hade gjorts ett försök, mest vissa samtal, om att hjälpa rebellerna att störta regimen. Ingen riktig dramatik har skett, men vissa uttalanden."

Oj vad sent det blev nu.

Hud nära mörker

Jag är sällan så levande som när jag får cykla och paddla hem genom natten och sen naken simma ett par längder över viken.

Det är kalla strömmar runt kroppen och allt är oförlåtande och bottenlöst men man ligger tätt tätt och så nära att det inte blir farligt.

Fåglarna börjar bli mina vänner. På gröna märket, svanarna jag paddlar i kapp med vid udden och så krakarna som dyker över mig när jag ligger på klippan. Där brukar jag försöka vila men hjärtat slår i otakt och ibland spolas jag bort av vågor.

Men om natten är stilla. I strandkanten efteråt kan man krypa ihop och vara som en varelse utan tillbehör.