Gråsjaskig sommardag

Sitter och väntar på att småbåtarna i Gotland runt ska börja tävla utanför stugfönstret.

Sommarviket som allmänreporter på SR Ekot är ett privilegium. Jag har ju trivts bra på SVT Rapport och TV4-Nyheterna också tidigare somrar, där är fullt av seriösa, ambitiösa journalister. På Ekot känns det dock som ännu mer fokus på nyheterna, en än mer förutsättningslös utblick och frikostigt med förtroende från arbetsledarna att efter eget huvud bena i verkligheten.

Samtidigt har väl jag blivit äldre och tryggare i yrkesrollen. Vi sitter (några står förstås vid skrivborden) längst ut i en korridor i radions betongmonolit vid Gärdet. Jag paddlar först kajak i stillhet och andhämtning över sundet, sen cyklar jag över Djurgården. Friskt är det. Sen slänger man på sig skjortan och knallar in förbi säkerhetsspärrar och upp till våning två i det prestigefyllda (men samtidigt opretentiösa) huset. Jag menar man gör ju ändå nyheter som när de sänds i P4 och P3 också når ett par miljoner människor tror jag. I alla fall över en miljon. =)

Nåja nåja. Jag brukar slänga in min improviserade matlåda i kylen och sen logga in i datorn, hälsa på kollegorna (nästan alla tjejer, även bland cheferna, tycker jag. eller kanske är jag färgad av det mansdominerade så att när det är hälften-hälften eller svag övervikt av damer känns det som något onormalt. fast i NRG, nyhetsreportergruppen (=the rank and file soldiers i nyhetsfabriken) är det hmmm jag och Per bland vikarierna, och sen Julia, Anna, Caroline, Elin, Natalie nåja typ 4 eller 5 - 1 i förhållande) och sen knallar vi alla iväg som lämlar känns det från korridorens alla hörn till ett mötesrum ovanför "desken" som är Ekots pulserande hjärta.

Där sitter vi nrg-vikarier och andra på bänkar längs väggarna och de tyngre journalisterna (alltså arbetsledare, chefer, mer seniora medarbetare, Ekochefen etc) vid bordet i mitten. Det är i alla fall den känslan jag får. Jag har testat att bryta principen och det gick bra. Men det kändes lite konstigt. Det är bra möten tycker jag, morgonmötet. Anne Lagerkrantz är ganska ny chef och känns frisk och öppen och rak. Hon brukar säga nåt och sen går ordet till (en av?) dagproducenterna. I samtliga fall en luttrad journalist som hårdkokt går igenom hur dagen ser ut. Men det känns ändå hyfsat öppet att komma med kommentarer eller idéer, även om du då får tjugo-trettio skarpa personers öron och ögon på dig och det är bäst att du inte slösar med samtligas tid.

Sen lämlar vi tillbaka och har eget möte, då vi trängs i en hörnsoffa och kanske snurrar runt en dator med skajp i mitten för att nån reporter ute i landet ska kunna se och höra och tala också. Här har vi en NRG- eller korridorchef, Tove eller tillfälligt Fredrik eller Clara kanske, som delar ut jobb som måste göras och bollar ut ordet om vad man annars pysslar med. Ibland sticker nån iväg direkt som ska på nåt pressmöte vid 10 eller så. Får man inget akut eller har något direkt igång sen gårdagen kanske man får några "kollappar" och ringer lite. På samtlig mellantid kan man också sticka in egna kollsamtal och trevare efter egna uppslag, vilket är det bästa en reporter (eller iallafall jag) vet.

I torsdags t ex tog jag på mig att göra något om en färdig utredning om "hemliga tvångsmedel", som skulle ha pressträff 1110. Jag skulle lämna lite korta saker från Rosenbadstudion (yes, Ekot har en egen studio där, grymt privilegierat och lite farligt eftersom det blir lättare att rapportera från regeringen än från förorten, dock finns ju viss logik i det...) till lunchsändningarna 12 och 1230, och sen göra nåt längre tänkte vi. Jag skulle också intervjua justitieministern om både utredningen och hjälpa en kollega med frågor om en debattartikel ministern skrivit samma morgon om att utbreda meddelarfriheten även till privatanställda i vården. Jag ringde lite andra samtal om andra ärenden först. Jag ringde också Advokatsamfundet på måfå eftersom de brukar ta strid för integritet och bingo, deras generalsekreterare Anne Ramberg var minsann kritisk sa hon.

Jag hoppade upp på cykeln och talade samtidigt i telefon med ministerns pressekreterare Anna. Det var ett genidrag att cykla, jag kunde pila smidigt mellan bilarna på Strandvägen. Metalldetektor på Rosenbad, lite trist att det ska behövas/användas. På plats började jag inse att frågan var ordentligt komplex. Det kändes som att de andra reportrarna i rummet inte riktigt heller förstod exakt - och utredaren Sten Heckscher (som jag stavade fel på fånigt nog) och den yngre juristen David som skrivit själva utredningen varnade oss själva för att detta var knivigt.


Jag smet ut för att i förväg göra intervjuerna med Beatrice Ask. Hon kom sent. Jag intervjuade länge. För länge. När vi kom tillbaka hade Heckscher gått!!! Ajajaj. Jag gick in i vår lyxstudio och började joxa. Klockan var cirka 1140. Ringde Ramberg - vad var egentligen hennes kritik? Hon suckade att jag får faktiskt läsa sammanfattningen i utredningen OCH hennes särskilda yttrande innan jag kan förstå och ställa kloka frågor. Jag berättade att jag ska göra ett inslag till om en halvtimme... Slängde ihop ett telegram till 12-sändningen. Ringde Katarina, chef på "desken" ofta och även i dag. Jag sätter ihop nåt till lunchekot tolv o trettio sa jag


NU KOMMER DEN FÖRSTA GOTLAND RUNT-BÅTEN ÅKANDES! HÄRLIGT! Blåvit med vitt segel. Hundra meter bakom kommer två andra precis jämnsides. Det blir nog mer tävling när de når öppet vatten. Vilket race!

och berättade för Katarina att detta är himla komplext, förslagen att permanenta tillfälliga lagar om buggning och övervakning gäller inte all teleövervakning -- i själva verket bara en femtiondel av tillstånden för övervakning. Och dessutom gäller det även epost, men kanske inte all, kunde inte ens han David tydligt förklara på presskonferensen.

Hmmm, sa Katarina, och föreslog sen att vi väntar med att sända något alls, om det är så att inte ens jag som reporter förstår. Ett utmärkt klokt beslut som jag blev imponerad av. Se där hur bra Ekot är.

Sen cyklade jag och intervjuade Heckscher som som tur var hade kontor (det har tydligen en massa statliga utredningar) i Garnisonen alldeles vid Radiohuset, och sen tillbaka och sen lunch och intervjua Ramberg på telefon - för nu tyckte jag äntligen att jag förstod det allra mesta av utredningens förslag och så.

Vill ni höra? Det är ganska spännande. Enklast är förstås att lyssna och läsa inslaget där också länk till utredningen finns. Men i korthet: Utredningen gällde de allra mest integritetskränkande formerna av polisens avlyssning och övervakning av människor. Det handlar om buggning av folks hem och lokaler, och om att avlyssna telefoner och epost och sånt gentemot folk som INTE är direkt misstänkta för brott. Och Heckschers förslag var alltså att permanenta tillfälliga lagar som reglerar detta, samt att justera och utvidga dem i mindre omfattning.

Ramberg var den enda av experterna i utredningen som krävt att få in sina invändningar i själva utredningen, som ett separat yttrande, och hon argumenterade för att det blir för mycket övervakning och insyn i privatlivet i samhället och sen är resten en massa detaljer jag inte ska dra här.

Bla bla bla.

Tänkte också nämna att i går var födelsedagen för Samantha Smith, flickan som blev fredsmäklare mellan USA och Sovjet men dog ung.

De israeliska soldatveteranerna i Shovrim Shtika har en ny sajt där de ger sin syn på vad som försiggår i det ockuperade territoriet.

TV4-Nyheterna har lagt upp sajten tv4play, där nu mina gamla nyhetsinslag, som det här och det här (och det här), går att spana in efter reklamen.

Och så har min sjukt coola bekante Sam i Bisjkek, modedesigner och människorättsaktivist, varit med och dragit igång Bishkek Feminist Collective -- brutalt viktigt arbete i homofoba Centralasien.

Efter jobbet i går, på väg för att sitta på ett träd i Mälaren och vara ledsen över en tjej, och sen lyssna på Markus grymma musik på ett värdshus i Gamla stan, ringdes jag upp av Inga-Britt Ahlenius, före detta demonrevisor i Sverige, på Balkan och för världsorganisationen FN (bok). Tidigare hade jag sökt henne men bara nått hennes barnbarn och för ett ögonblick blivit orolig att denna femme-formidable dragit sig tillbaka. Hon satt nu och softade på Gotland, berättade hon på telefon. Men smaken på systemisk rättvisa, jaktinstinkten efter missförhållanden, fanns ofelbart kvar. På tisdag ska hon delta i ett seminarium i - just det - Almedalen, och då driva tesen att kommunerna och landstingen är hopplöst åderförkalkat ålderdomligt illa organiserade på ett vis som fullständigt omodernt och odemokratiskt motverkar insyn, transparens, granskning och ansvarsutkrävande. Det måste bli ett slut, dundrar Ahlenius, på svågerfasonerna där kommunens revisorer är partikamrater och förtroendevalda precis som politikerna de ska kontrollera. Haha!

Nu kommer det inga fler små segelbåtar. Endast en handfull har passerat. Kanske är Gotland Runt:s småbåtsavdelning så liten.

Kram på nästan. Näsan.