Tillbaka i Jerusalem efter en vecka i den avlägsna byn Jayyous. Det var en lite makalös vistelse. Jag gick första dagen ut på vägen för att sopa bort skräp från vår port och då hör jag ett litet tjut från grannhuset: "Anderiiias!!!"
På deras trapp såg jag lille Omeir. Nio år gammal. Han var fyra när jag bodde tre månader i Jayyous. Jag får tårar i ögonen av att denne lille änglapojk med stora svarta ögon och kalufs kom ihåg mig. Hur fan kunde han göra det. Vi pratar jämt om dig, sa hans pappa Esam senare (strax innan han berättade att han ett tag lämnat familjen för att gifta sig med en rysk-israeliska, men ändrat sig).
Det är en kaskad av värme och ilska att befinna sig i det ockuperade territoriet. Jag tror att jag hädanefter behöver uttrycka verkligheten där tydligare: Israel bedriver apartheid och låser in palestinierna i ghetton. Omvärlden ignorerar de enoroma folkrättsbrotten och hjälper i många fall till att bygga tunnlar och annan infrastruktur till enklaverna där palestinierna får vistas. Under tiden stjäls deras mark och vatten.
I dag talade jag med en fransk kontorschef för en biståndsorganisation som jobbar med "cash for work" - de tar projekt som att bygga ut en väg eller göra en festlighet sista dagen på skollovet (som i dag) och betalar palestinier 20 kr i timman för att göra jobbet. Fransmannen skjutsade mig till Jerusalem genom Israel och vi pratade om situationen. Vi var överens om att illegitima Fatehs styre på Västbanken nu alltmer liknar en polisstat. I Gaza har Hamas urartat till en shariastat värre än Sudan enligt fransmannen - och med Israels goda minne, enligt honom har Israel släppt extrema shariaförespråkare ur sina fängelser särskilt för att sabotera samhället.
Här är några reportageförslag jag skickat till svenska redaktioner nyss:
1) Inget palestinskt efterskalv från Tunisien och Egypten
En osannolik allians har i veckan blivit tydlig i de ockuperade palestinska territoriet. Både Hamas, Fateh och den israeliska armén har slagit ned demonstrationer och förhört ungdomar om deras planer på uppresningar likt de i Tunisien och Egypten. Men inget tyder på en palestinsk revolution - Hamas allt tydligare shariastat i Gaza och Fatehs polisstat på Västbanken tycks nu ha status quo som gemensamt intresse med Israel, och även det internationella samfundet. Förlorarna är det palestinska folket.
2) Ihärdiga volleybollmästare
Den palestinska byn Jayyous har förlorat merparten av sitt uppehälle när jordbruksmarken hamnade bakom Separationsbarriären, men från gymnastikhallen hörs bollspel och rop. I ett femtontal år i rad har byns volleybollag vunnit i de palestinska mästerskapen. Deras träningar, matcher och deltagande i utländska turneringar präglas av improvisation och oförutsägbarhet.
3) Naturkatastrofen Döda havet
Israels åderlåtning av Jordanfloden och grundvattenreservoaren är på väg att upprepa Aralsjöns öde - en förutsebar social och ekologisk katastrof. Från Genesarets sjö pumpas ett huvudflöde till bevattning av hela Israel för att få "öknen att blomma" och till för miljön främmande odlingar som bomull och bananer. Både Jordanien och Israel har byggt parallella kanaler längs med Jordanfloden och dessutom pumpar Israel upp Västbankens ymniga grundvatten till de folkrättsstridiga bosättningarna och deras jordbruk. Som resultat är Jordanfloden uttorkad sedan ca 2006 och vattennivån i Döda havet sjunker snabbt. Vattenbristen ställer om klimatet och hotar tillvaron i mänsklighetens kanske första större boplats - Jeriko med omnejd. Vissa spekulerar i att förkastningen som bildar Döda havet kan sluta sig när vattenmassan som fyllt den försvinner, med jordbävningar som följd.
4) Polisstat - ett resultat av EU:s politik?
Väst har hjälpt till att stjälpa de demokratiska ansträngningarna i det ockuperade palestinska territoriet. Efter islamistiska Hamas valseger 2006 ströp EU sin navelsträng av stöd till den palestinska myndigheten PNA. I såväl enskilda byar som i Västbankens "parlament" tvingades Hamas bort, eller avgick frivilligt. Fem år senare är det inte längre någon som talar om val eller demokrati i Palestina. En rad oroande omständigheter indikerar att PNA under Fateh blir allt mer korrupt och auktoritärt - nattliga försvinnanden, tortyr, trakasserier mot familjemedlemmar till dissidenter. Vad är det egentligen EU:s politik har skapat i Mellanöstern? Vi talar med en bys tilltänkte och faktiske borgmästare, med FN och med statsvetare.
Tjo,
en febrig Andreas i palestinska Wadi-al-Joz - Valnötsdalen i centrala-norra Jerusalem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar