Tillbaka i betagande Betlehem

Det är sällsamt fint och vemodigt att vara tillbaka på Västbanken. Efter fem år!! I Israel-Palestina. I Mellanöstern. I det heliga landet. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla det. Ligger i en stor hotelldubbelsängs lyxiga fräschör, utanför är kolsvart natt i födelsestaden Betlehem (det gäller ju att vara biblisk när man är här) och luften känns märkligt full av löften inför en månad här. Kanske är det resyran som inte släppt, jag sov inte natten t i dag.

Fick oväntat ha med ett hjortkranium med horn i handbagaget. Bara en sån sak. Började prata med en snygg israel vid ankomst o gled smidigt igenom säkerhetskontrollen. Annars är ju den en ständig källa till oro bland resenärer till de ockuperade palestinska territorierna, historierna är legio om folk som råkat ut för långa förhör och till och med skickats hem - ibland efter ett par dygn i källaren. Framför allt är ledordet godtycklighet.

Svenska kyrkans man Kjell Jonasson mötte oss, vi gick ut i strålande sol o värme där några brasilianska judar dansade och sjöng "hava nagila" och lastade in i en buss med en chaufför från al-Quds (Jerusalem). Kjell öppnade sina kunskaper i den rullande torra och lummiga landskapet österut från Ben Gurion-flygplatsen och pekade än hit än dit på byar som övergivits efter massakrer, var strider böljade 1948, nya byggnader och vägar hit och dit som korsar den gröna linjen. Han visade de israeliska regeringsbyggnaderna, som flyttas till Jerusalem för att cementera annekteringen av staden i strid med FN-planen att ha den som delad stad. Vi såg hur miljonprogramsbosättningen Gilo byggs ut för fullt.

Sen genom checkpoint ut på Västbanken och in i gränderna till fint hotell. Plötsligt brast alla minareter ut i sin klagosång och solen brann i öster. Jag stack ut o joggade o förundrades direkt över den pittoreska slumkänslan - och mindes den. Överallt övergivna hus och igenvuxna tomter, men vacker gammal sten och trots lägen på den smala ås som tycks löpa genom Betlehem. Jag menar borde inte fastighetspriserna ändå vara ganska höga där? Kanske är det gamla kristna familjer som emigrerat som äger, eller någon affärsman utan likviditet.

Sen till ett kristet kulturcentrum - Al Anadwa eller vad det nu heter - och möte med programmet jag är här inom. En lutheransk kulturorg Diyar ska utbilda reseledare. Vi är typ 12 svenskar och satt o presenterade oss och lyssnade på en tysk kille som ansvarar för detta program och tydligen också den inhemska utbildningen av guider. Det verkar som en bra tanke och med potential men allt är nog inte fulländat. De vill godkänna de resor de vill att vi fixar med turister. Jag undrar om vi alltid kommer att ha samma åsikter om resrutter osv.

Det finns tydligen tre certifierade guideutbildnignar hos palestinierna och alla sköts av kristna. Trots att majoriteten är muslimer.

Sen äntligen middag och det första palestinska jag ätit på fem år. Det skulle vara ett bibliskt mål, men vi bad ingen bordsbön. Smask smask för arabiska småsallader och hoummus, vin från sluttningarna och öl från Tajbeh. Jag började prata politiska spörsmål med arrangörerna vilket var skoj. De tyckte också att Fateh och Mahmoud Abbas ju i praktiken är illegitim, sitter utan mandat och styr via en statskupp i princip. Hamas vann valet 2006, väst sa att det var ett bra val men kom sen på att det inte gillar Hamas, bojkottade dem och Fateh tog över.

Nu väntar ett veckolångt smällfullt schema med rundresor och smakprov på det bästa av vad den palestinska helt understimulerade turistvärlden kan erbjuda. Det lär bli förbaskat skoj. Sen ska jag åka runt o leta gamla vänner o kontakter, dela ut presenter (just det, hjorten), söka frilansa och sånt.