1-1 till böljorna blå

Så till sist hände det. Efter oro, förberedelser och föreställningar. Vad händer om jag välter med kajaken mitt på fjärden?

Det blåste rejält och Leif sa åt mig att kolla ut från ångbåtsbryggan. Jag gjorde det, och visst, intill kaj är det ju nästan alltid malströmmar och monstervågor som skummar, men längre ut såg det okej ut tyckte jag. Innan jag for iväg testade jag att passa i pontonkäpparna i kajaken. Men nix - de passade inte!

Upptäckte tunn is på insidan av röret som käpparna ska kunna passas i, i nödlägen när man behöver blåsa upp pontonerna för att stabilisera. Hämtade en kniv o karvade bort. Så iväg.

Först gick det finfint och sen började det blåsa lite. Men inte farligt och jag tänkte att det här var ju lugnt. Passserade gröna bojen, mer än hälften tillryggalagt. Såg ett lastfartyg korsa Saltsjön bakom mig, det är ovanligt.

Så blev det vildare och vildare. Blev lite spänd, parerade hit och dit. Ska jag gå med vinden, vilket som vanligt betydde en för sydlig kurs, eller skulle jag hålla på rakt mot Måsholmen på Djurgården? Märkte att jag var rädd, beordrade musklerna att slappna av. Det kändes lite bättre.

Men for hit och dit på vågorna. En stor bröt in över sittbrunnen. Ibland tog inte rodret alls. Det kändes inte helt bra. Så vips - minns inte om det var en vågdal, jo antagligen var det en djup vågdal snedd bakifrån höger, eller rakt ifrån höger, och så slog på nåt sätt nästa våg in i kajaken och vred bort den under mig. Kanske kunde jag ha suttit kvar om jag parerat omedelbart med en rejäl vägning åt vänster.

Men i gick jag! Fort så fort gick det. Blubb. Innan jag knappt fattat att jag vält, att till sist det hade hänt som jag bävat så för, att det var allvar nu, hade jag gripit kajaken och vänt upp den. Sen insåg jag att det var tok. Man ska ju pilla fram pontonkäppen först och blåsa upp.

Om man välter med kajak flera hundra meter från land i kallt vatten (typ 5 grader) och inte har dräkt så dör man nog. Tur att jag hade dräkt. En tjock, 6 mm våtdräkt. Så jag kände knappt kylan. Dessutom hade jag badat naken samma morgon, så det här var ju lugnt i jämförelse. Men det var en del vågor, och händerna kan ju bli kalla, och det finns ju fartyg o så (och jag skulle på möte i stan) så det fanns bara en väg att dra, och det var upp i kajaken pronto!

Jag slet fram käppen och fipplade ett tag med pontonen, den låg inte rätt i ringen, vilket jag mindes att gurun Magnus varnat mig för. Så jag lade den rätt, och höll samtidigt i paddeln och allt, och började blåsa. Vågor hit och dit och upp till öronen. Det gick grymt långsamt att blåsa, jag hade liksom ingen kraft i lungorna. Fick verkligen koncentrera mig, där jag låg och guppade. Undrar om någon såg min (nästan) herrelösa kajak. Fäste paddeln i sittbrunnen.

Pustade och stånkade som vargen. Plötsligt insåg jag att kajaken var en bit bort. Det går sjukt långsamt att simma i hela utrustningen, så hade inte mitt stolta skepp suttit fast i pontonen och käppen med ett snöre hade det blivit major problemo. Då hade kajaken nog flutit bort (oklart om en spurtcrawl efter båten hade båtat) och jag hade fått ta en hjälptelefon och ringa El Sjöräddning (har ju en vattentät elektronikpåse).

Men snöret höll och jag kunde dra mig in till kajaken och passa i käppen och sen simma runt kajaken och blåsa upp den andra, lika mkt stånk. Sen gick det som tur var som en dans att häva sig upp, låg och hämtade andan en stund och satte mig sedan, helt i enlighet med träningen tidigare. Men oj vad mycket vatten det var i kajaken nu. Tung som en gammal drake var den. Och paddla går ju mediokert dåligt när man har två pinnar som står ut bakom en, som paddeln slår i vid varje tag.

Lyckades iallafall vända och sega in mot Djurgården av alla krafter. Det blev rejäligt kallt om fingrarna. Sen lägga till var lite bök med pontonerna, på den snöiga bryggan. Men det gick och vips så var jag i land. Sen följde 2,7 mils cykling till en okänd stuga på Ekerö, inklusive två felcyklingar ut i skogen och på äng. Utan kalsonger för de var ju blöta. Men det är en annan historia. Gott sover man i vart fall efter duster med gamle gubben Havet.

PS. Uppdaterad inköpslista: Visselpipa (yeah right när lastfartyget kommer), Öskar fastknutet i snöre, snöre som håller fast paddeln, bättre Reflextejp, reserv-Ponton om en går sönder, Simfenor - if all else fails. Lanternor fram o bak. Och yllefingervantar tror jag istället för de tunna skinnhandskar jag hade under paddelmuffarna.

PS2. Ja och så silikon till luckorna och fett till linorna då!