Optimismen hos den nya regeringen och media nu i dag (även hos mig själv) skuggas lite av följande perspektiv jag fick nu av en ledande människorättskvinna i Kirgisistan. Detta är saker som jag inte sett rapporteras någon annanstans, ska ses som rykten o farhågor, men från en initierad källa.
Hon skriver att
* våldet hade kunnat undvikas om det internationella samfundet ingripit tidigare mot Bakiev. Hans säkerhetstrupper genomförde massgripanden den 6 april och MR-kretsarna skickade ut vädjanden till utlandet om fördömanden, men förgäves.
* våldet är Bakievs ansvar och våldet från demonstranternas sida kom inte minst från utklädda säkerhetstrupper som infiltrerat folkmassan för att provocera våld
* nu befinner sig den gamle presidenten i Djalalabad och förbereder väpnat motstånd
Som sagt, helt obekräftat, men ett rykte och bittra anklagelser från en mångårigt MR-engagerad kvinna i Kirgisistan.
Jag flyger ned på tisdag. Är med i Rapport och Studio Ett i dag och kommenterar utvecklingen, som jag i stort sett ser som i mycket positiv - ett folk har gjort sig av med en förtryckarregim. Hur ofta händer det? Cirka hundra döda är hemskt men det hade också kunnat vara fullt inbördeskrig nu.
Landet möter oerhörda faror. Interna stridigheter - samma personer har trots allt misslyckats med en nästan identisk revolution för fem år sen. De är oerfarna och landet är helt opräglat för det de talar om att införa - en demokrati med rättvisa och frihet. Grannländernas hårdföra ledare är djupt fientliga mot den nya regeringen om den står för demokrati, eftersom det är det största hotet mot dem själva.
Nu gäller det att de håller sams och låter visdom och osjälviskhet styra, att de och folket lyckas rensa ut de gamla myndigheterna o sätta in nya chefsgarnityrer, att de lyckas handskas juridiskt korrekt med den gamla regimen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar