Vid tiotiden på förmiddagen ringer min mobiltelefon. Det är chefen:
"I dag klockan 14.00 har vi en grej vi absolut måste göra. Du kan skicka Gulnura Smanbekova eller Myrzakmatova. Skriv ned. Det är i förorten Djal, turkiska universitetet, byggnad 222. De startar upp en filosofisk förening. Ni ska kontakta en person som heter Djamgarbek Bokoshev."
"Okej, vad har han för telefonnummer?"
"Jag ringer tillbaka strax och ger det."
"Okej, och hur kommer det sig att vi tar upp det här... en universitetsförening i riksradion?"
"Jo, Bokosjev är min opponent på min magisteruppsats och vi ska bevaka det här för att det ska gå smidigt för mig."
"Öhh… okej…. Det verkar inte helt journalistiskt?"
"Nej, det är mer mänskligt. Som en tjänst till mig."
"Okej.. öhh… jag tror inte att jag kan... (Tänker febrilt hur jag ska säga detta utan att bli utslängd ur byggnaden.) Jag är ju anställd för att upprätta något slags internationell standard här, och det här verkar inte helt enligt en sån standard."
"Nej men då det här kan vara enligt kirgisisk standard."
"Öhhh.. ja.. men då tror jag det är bättre att någon annan än jag gör det."
Tystnad.
"Okej, då ger jag själv detta till någon i uppgift."
Tack och hej.
En stund senare ringde jag upp chefen för att vara tillmötesgående och tipsa om att Smanbekova är nog bäst att skicka, eftersom Myrzakmatova redan har två jobb i dag (gratis hjärtoperationer och centralasiatisk konferens om naturkatastrofer). Ingen fara, säger chefen obesvärat, jag har redan gett det här till en programredaktion istället, så era reportrar kan göra viktigare jobb i dag. Javisst tack, vi ska försöka, svarade jag.
Samtalen med chefen förs till synes utan att hon blir arg, är ironisk eller blygs över sitt genomkorrupta förslag. Det förs också dagen efter att hon till redaktionen vidarebefordrat en serie journalistiska etiska löften om opartiskhet, saklighet och hederlighet i arbetet.
----
Andra nyheter är att Världsbanken gått ut och förnekat att de skulle ligga bakom regeringens flerdubbling av energipriserna, vilket någon liten fågel viskat till någon nyhetsbyrå, som i sin tur dock säger sig lita på sina källor... Vi sände själva en intervju med Världsbankens lokalchef i går som jag själv gjorde, där han bland annat berättade att knappt hälften av all elenergi i det här landet försvinner. Det är givetvis ett gigantiskt problem.
Och alldeles nyss fick jag mejl att två människorättsaktivister greps i går i Osj i söder, och HRW protesterar. Detta är en stor grej som vi måste försöka göra nåt på!
2 kommentarer:
Skratta eller gråta det är frågan..
Länge leve Grigorij Potiomkins kulisser!
Skicka en kommentar