En Mi-24 flyger rakt emot mig på låg höjd. Det dånar fruktansvärt när den ryska stridshelikoptern glider över huvudena på mig, de andra journalisterna och ett hundratal kirgizistanska officerare.Vi står på en landningsbana på "Frunze Raz", Kirgizistans enda officershögskola. I dag är tredje dagen på en förbandsövning och uppvisning för försvarsministern, en massa befäl och media. En massa fallskärmsjägare hoppar ut ur två Mi-8-helikoptrar. De har franska overaller och amerikanska vapenbälten. Undrar om de har något svenskt?
(se http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId =3&userId=59928§ion=blog&entryId=1479503&journeyId=247463 för bilder också)
Löjtnant A, kompis till en tjej jag träffade på ett internetkafé, har smugglat in mig. Det var inte så svårt. Vi fick inte gå in förbi bommen vid huvudingången för vakterna där utan tillstånd, så vi gick istället in i "voennyj gorodok (militärbyn)" - det lilla samhälle vid militärbasen där alla bor och där det brukar finnas skola, sjukhus, simhall och så vidare. Sen knallade vi runt stängslet och vips var vi på asfalten bland alla andra.
Själv är A signalist och visade dagen till ära upp tre sprillans nya datron-maskiner, laptops i tjocka väskor som man på något sätt kan koppla till radion och kommunicera bra med över Kirgizistans höga toppar. (Den högsta, Pik Kommunizma, ska vara 7 495 meter!)
Den farligaste övningen tycks vara när en helikopter flyger strax ovan mark och spaningssoldaterna hoppar ned på marken och rullar undan hjulen. Ingen blir skadad.
Den kirgisiska militären var senast i strid runt år 2000, då mot uzbekiska rebeller som kom från Tadzjikistan. (Är det uppenbart att ländernas (in)stabilitet påverkar de andras?) Alla de fem centralasiatiska ländernas ledningar, liksom västvärldens regeringar, har länge kritiserats för att nonchalera ekonomiska och sociala missförhållanden och politiskt och religiöst förtryck. Därmed har man en grogrund till uppror och oroligheter.
Nåja. Över läsk, bröd och korv angav i dag fyra unga kirgiziska officerare patriotism, familjetradition, "att det är kul att ge order" samt goda karriärmöjligheter som anledningar för sitt yrkesval. Roligast att se var en liten grupp äldre elithoppare som såg ut som riktiga kåkfarare, anförda av Gerard Depardieu. Mest spänt var när jag såg ett bord med de kirgisiska underrättelsesoldaternas nyproducerade utbildningsböcker i bland annat "personbaserad inhämtning", men inte fick ta en för pressmannen.
(Vilket förresten premiärminister Feliks Kulov också är. Han fängslades 2001 för mutbrott och släpptes först 2005 enligt The Crisis Group.) Men han var inte där så jag försökte intervjua försvarsministern Ismail Isakov istället. Han var en medelålders lite korpulent man som de flesta andra men kändes igen på sin något ljusare kamouflageuniform och luktade rakvatten.
Hur ser ni på samarbetet med väst? (USA har en stor militärbas alldeles utanför Bisjkek och Nato sponsrade just en nationell ungdomskonferens.)
- Vi har samarbetet Partnerskap för fred med olika västeuropeiska länder, USA, Turkiet. Det är viktigt och ett bra sätt att utvecklas tillsammans...
För ett år sen talades det om risk för inbördeskrig, men nu...
- Vadå inbördeskrig? Här blir inga inbördeskrig! Vi har fullständig fred och så kommer det att förbli.
Hur ser ni då på risken för...
- Risker finns alltid. Det kan ni skriva upp unge man. Hur försiktig man än är finns det alltid risker. Vårt jobb är att förbereda oss maximalt och minimera riskerna.
Sen gick ministern till sin diplomatskyltade svarta bil och åkte med poliseskort. Jag kunde varit mer påläst.
Socialt går det framåt, har lärt känna lite folk. Spelade inomhusfotboll med ett gäng andra utlänningar och kirgiser i tisdags. Hade just köpt ett par påstådda Asics-skor på megamarknaden Durdoj (som sägs försörja hela Centralasien med varor och vara den främsta arvtagaren till Sidenvägens marknader) för 200 kronor men tvingades låna den 15-åriga dottern i familjen jag bor hos mjukisbyxor. Jag spelade tufft och bra trots att det stod "JUICY" i silver på min bak.
Innan fotbollen dinerade jag med en EU-kommissionsdiplomat. Hon hade just träffat ett av kommunistpartiernas ledare som beklagat sig över att "EU" förmått Valkommissionen att kräva minst 30 procent kvinnliga namn på partilistorna inför valet den 16 december. Min middagspartner hade protesterat ("det var inte alls vi") och diplomatiskt tillagt att hon som kvinna föredrog att också ha kvinnor att välja bland.
- Jag har inget emot kvinnor. Jag gillar dem, att ta på till exempel, hade då kommunistgubben sagt och illustrerat med att klämma lite med händerna i luften.
Det vore kanske inte så dumt att vara diplomat ändå. Jag skulle gärna sagt ett och annat vid det tillfället.
Allvarligt talat tycker jag diplomater måste kunna ta i lite ibland, när man har att göra med människor som har en annan "värdegrund" och ett annat sätt att kommunicera än vi. Det handlar om att bli förstådd. Hur ser ni UD-nissor och nissar på detta?
TV-nyheterna i kväll kändes för övrigt bra. Först en massa reportage om problem och konflikter inför valet, sen en kortis med presidenten och mot slutet en kortis om militäruppvisningen. I Ryssland hade det nog tyvärr blivit tvärtom.
Jag fick också min officiella kirgiziska pressackreditering i dag, i form av en röd lapp med mitt foto på. Nu kan inget hindra mig! (Har inte gjort något jobb härifrån än. Varit lite seg i starten. Har dock planer på ett reportage från en korvfabrik snart.)
